I morse fick jag frågan av R när han vaknade: "Är det supervarmt ute idag? För det vill jag". Jag håller helt med honom. Det kändes lite hårt och väldigt trist att behöva säga "nej raring, inte idag heller men kanske snart om vi har tur".
Det är bara 12 augusti och det var 7 grader när jag kom ner i köket vid halv sju-tiden i morse. 7 grader!! I mitten av augusti..... Vad hände med de berömda, härliga varma och ljumma augustidagarna? De där fantastiska mörka kvällarna när man satt ute i mörkret iklädd sommarkläder med en tröja över och hade en massa ljuslyktor tända för att se något? Jag saknar dem!
Det här är 3:e året i rad som det inte är så. Jag håller tummarna stenhårt och hoppas innerligt att de hinnar komma innan hösten dyker upp på allvar. Idag kändes det verkligen som höst. Vinden viner från norr och jag kom på mig själv att börja fundera på R´s antal av fingervantar på väg till dagis... suck.... inte än.
Jag var ute med en kollega och åt lunch. Vi fixade mackor på kontoret, tog med oss picknick-filten och gick ner till kyrkogården där vi har njutit många sköna sommarluncher. Det var som att sätta sig på den sibiriska steppen och äta lunch i sommarkläder. Svinkallt! Vi åt snabbt och sedan upptäckte vi att kyrkan hade ett sommarcafé i ett litet kapell så där hamnade vi i värmen och värmde oss med te och kanelbullar. En mycket trevlig upplevelse och plötsligt var jag ganska varm i själen igen. En trevlig kall lunch som blev en trevlig varm lunch - på ett väldigt oväntat sätt.
Hösten: Håll dig borta ett tag till och till dig, sommaren, vill jag bara säga att du kan ta och komma tillbaka några dagar till. Vi behöver dig - innan det är 7 grader och kallare varje morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar