Vilken nervös man jag har haft idag. Han vaknade tidigt och var nojig hela dagen. En typisk premiärmatch-dag. Han är nojig vanliga matchdagar också men idag var det värre än vanligt.
Hyfsat väder men inte så varmt. Tjocka tröjor och kläder och det började helt ok. Men i slutet blev det fruktansvärt kallt, men jag borde vara van. Det är trots allt den 10:e säsongen jag påbörjade idag. Så jag är van, jag frös men inte mer än vanligtvis match i april eller oktober.
Härlig inramning, utsålt, sång, glädje - och fylla. Trots allt var det en riktigt härlig premiär med den inramning den ska ha. En massa hypernervösa människor som slappnar av allt eftersom. Skönt att slippa vara nervös, det är jag nämligen aldrig på matcherna. Skönt.
Det var kul och härligt att vara tillbaka, det var så kul att träffa alla vänner igen. Ändå fanns det en känsla av att lägga av. Varför vet jag inte riktigt. Eller jo, det vet jag egentligen. Det har blivit för omständligt. Ska tänka en stund och blir det inte bättre blir det nog så. Det som stoppar tanken är vännerna. Stämningen. Inramningen. Att behövas någon annanstans.
Det var en bra början, vad annars kan man säga om en premiärseger 1-0 över favorittippade Halmstad. Oavsett om det betyder något eller inte.
Nu är säsongen igång. Och idag var det kul. Det mesta. Definitivt att träffa vännerna. Och segern så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar