Blev plötsligt glad. Det kom ett mail om OS i London, angående min resa dit. Det var positiva saker och plötsligt kände jag mig gladare. Inte för att jag tyckte att jag var speciellt nere innan, men ändå. Hade börjat känna mig lite nervös för hela resan och det kommer jag säkert att bli när den närmar sig. Jag har ju inte varit i London sedan jag var 15 år gammal - och det var länge sen....
Men nu vet jag iallafall var vi ska jobba och var Olympia-stadion ligger. Jag letade runt lite igår och läste en massa information. Jag har hela tiden tyckt att det ska bli otroligt spännande och det tycker jag fortfarande. Just nu känns det ännu roligare, kanske mest för att det närmar sig.
Snart är det Midsommar. Inte lika glädjande enligt mig. Jag har sedan gammalt någon konstig agg till just den helgen. Vi hade inga traditioner i familjen, har mest åkt och tittat på stången och fikat för att åka hem igen och när alla blev äldre slutade vi med det - till allas lättnad. Men vad gör man när maken har starka traditioner? Gillar läget till viss del. Men bara till en viss del. Jag kommer ALDRIG att härma en groda runt en blomstrad pinne. Glöm det! Inte ens för R´s skull. Har jag inte gjort det med E finns det ingen anledning att göra det med R. Det för bli hans pappas uppgift om han vill föra Midsommar-traditionen vidare till honom. R tror att Midsommar är något man firar på dagisgården. Han har faktiskt aldrig varit vid en Midsommarstång någon annanstans. Vi får se hur det blir i år. J vill inte sitta hemma och njuta av solen så vi får se vad det blir. Vet ju att det finns en stång i närheten så om inte han har kollat upp annat kanske det blir en snabbis dit. Solen ska ju ändå skina säger de som vet.
Men som sagt: Semestern närmar sig. OS och London närmar sig och därefter Sicilien. De närmaste veckorna blir nog också bra, det händer en del här just nu. Dessutom blir det nästan semester om ett par veckor, då är sonen och maken på varsin resa. Kommer kännas tomt. Men ganska skönt. Och det är faktiskt nyttigt att längta efter någon ibland. Och det kommer jag absolut att göra. Sakna mina killar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar