Man ska inte ropa hej än men det känns bättre. Mycket bättre. I tanden alltså. Matt i kroppen och den dåliga magen är kvar men det är penicillinets fel så det är väl ok antar jag. Det skönaste är att värken i tanden är mycket bättre.
Jag var hos tandläkaren igår, skulle laga det hål de hittade på kontrollen i januari. Men istället blev det en dryg timmes galen plåga. Hon rensade min inflammerade tand, körde upp och ner i kanalerna, sprutade in bakteriedödande medel och slutade med att spruta antibiotika rakt upp i roten. Vet inte om jag känt sådan smärta på länge, nästan värre än att föda barn...
Men idag är jag tacksam. Känner självklart av tanden men inte alls som tidigare. Kanske slipper värken i Danmark när jag nu måste resa dit på konferens. Länge sedan en resa har legat så taskigt planerat (sportlov och jag blir vansinnig bara jag tänker på det. Så j--a hänsynslöst) men så är det. Bara gilla läget att man inte längre tar hänsyn till andra... Ibland var det bättre förr.
Kul med taskig mage samtidigt... och smådopad av medicin... Och veta att sonen ska gå en timme längre på fritids när han egentligen skulle vara ledig - eller åtminstone få lite kortare dagar för att det inte funkar på annat sätt. Kul. NOT.
Tur det finns andra roliga saker att tänka på och försöka stänga av jobbet över helgen. Men det skriver jag om en annan gång. Nu ska jag plågas av mello med familjen en stund... Tur det finns bra böcker att gömma sig i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar