Nu har hon flyttat hemifrån, min älskade E. Plötsligt blev hon 20 fast det känns som igår hon var 10. Fast kartongerna har stått där ett tag och fast vi skrivit listor och planerat så känns det väldigt konstigt att hon faktiskt han flyttar. Jag saknar henne redan...
Det kommer nog att ta ett tag att vänja sig, både hon och vi här. R började gråta hysteriskt när vi skulle åka och ville inte på några villor lämna henne. "Jag vill ha min syster", "jag kommer inte att ha någon syster" och "lämna mig inte" var det som kom fram mellan de hysteriska gråtattackerna. Stackars, stackars liten, nog lite tungt för E och väldigt jobbigt gör R.
Han åkte med sin pappa tillbaka hem. Jag satt med tårarna rinnande i vår bil och fick gråta en skvätt mot J's axel när vi kom hem.
För fast jag är väldigt glad är det en period i livet som tar slut idag. E och jag har nog haft ett väldigt speciellt mor-dotter förhållande eftersom vi var ensamma så länge. Vi pratade om allt, var både vänner och mor/dotter. Det är vi fortfarande och jag tror att vi kommer att ha många mysiga fikastunder framöver och jag vet att vi kommer att ses ofta. Det har vi också lovat R. Och vi sed redan på tisdag, då ska de sista sakerna vi inte hann idag fixas. Sen är det faktiskt bara lite nödvändiga saker som ska köpas, sen är det klart.
Så även om jag är ledsen är jag väldigt glad och stolt över min fina dotter! Älskar dig, E
....och nu sjunger R i duschen så det är nog bra där också. Älskar dig också, lille R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar