Nu har vi i alla fall åkt in till akuten när E hade ont. Jag var dessutom tvungen att bli arg på läkaren för att han tyckte att ultraljud var onödigt. Fast det står i hennes journal. Jag blir arg bara jag skriver det. Men mitt utbrott hjälpte, hon fick göra ultraljudet. Inte för att det visade något men då går något att utesluta. Ett mikroskopiskt steg närmare något. Hoppas jag.
Nu är det träning med R. Han gick in i omklädningsrummet och bytte om, jag satt utanför. Två små killar kliver in och jag hör "kolla, glasögonormen är här". Gissa om jag blev arg. Igen. Frågade R om han blev ledsen och självklart blev han det. Tränaren gick förbi - med glasögon för övrigt, och jag berättade. Samtal med pojken som skämdes. Jag skulle inte vilja bli utskälld av en taekwondo- tränare med svart bälte.
Nu leker killarna. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar