Nu är han på väg

Nu har han åkt, min kära man. Nu sitter han där uppe i luften på väg till Miami. Inte så långt bort än med tanke på att det bara är några minuter sedan de skulle starta så egentligen är frågan om han verkligen har hunnit lyfta i skrivande stund. Men på väg är han. Så här länge har vi aldrig varit ifrån varandra och det känns faktiskt konstigt. Klart jag unnar honom resan (är bara väldigt avundsjuk för att jag inte också åker till Florida) och ibland är det också skönt att vara ensam hemma. Jag och R kommer att klara oss alldeles utmärkt men jag känner redan nu att jag helt klart kommer att sakna honom.

Det blir ju inte bättre av att hela kontoret är tomt nästkommande vecka så att man inte har någon att prata med på dagarna. De är på konferens i Danmark, en konferens jag missar för första gången någonsin. Det känns lite konstigt men det är inte så mycket att göra. R ska ju också ses till och det blir mysigt att vara ensam med honom ett tag.

Och så ska jag försöka se till att få barnvakt några timmar så att vi kan träna, jag och E. Känns bra att ha börjat och det vore verkligen härligt om vi kunde fortsätta utan avbrott här i början. Innan vi har kommit in i det hela liksom.....

Ha en härlig resa, hjärtat mitt!

Vill också åka!!