Det är inte lätt att vara liten och sjuk. Inte för att det är lätt att vara stor och sjuk heller men på något sätt så är det synd om de små. R skulle äntligen få fälja med på fotboll igår, något han har frågat om då och då under säsongen. Vi såg fram emot att testa om det skulle gå att ha med honom. Både för att det var roligt att han också var där och för att det skulle vara perfekt om han gillade det om det någon gång saknades barnvakt.
På väg till Söderstadion började han att klaga över ont i magen, det högg i magen sa hann men mellan "huggen" sprang han som en studsboll. Vi kom in, gick på möte medan R och E gick och satte sig. De hann inte mycket längre innan han kräktes över bordet. Bara att åka hem och ta hand om honom. Trots det var han pigg, ville äta, satt och lekte och höll på med sina legogubbar. Han ät lite mat och sen var det ok. Vid 23-tiden kräktes han igen och sedan sov han. Så konstigt. Ganska pigg, ont i magen men inte speciellt illamående. Idag är vi hemma. Jag hade svårt att sova inatt, min mage körde också och det kändes som om jag var på väg att bli dålig.
Nu kom J hem. Nu har han också mått illa, utan att må dåligt eller känna sig sjuk. Så konstigt.
Bara R är bra inom några dagar och att jag inte blir sjuk. Jag tänker besämma mig för att jag klarade mig och det jag kände igår och inatt var min variant av magsjukan. Eller matförgiftning......
Vi ska till Legoland på fredag, jag och R. Jag har inte tid att vara sjuk och jag vill inte att de andra ska vara sjuka heller. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar