Igår var det första gången R fick prova på riktig träning. Vi (han) har prata om fotboll men det har inte blivit av än. Vi tänkte att vi skulle vänta till han började skolan så att det blev en klubb nära skolan - eller nära hemma beroende på hur det kommer att se ut.
Men R har själv pratat en massa om karate. Allt i kampsortsväg var det för honom. Kan bara säga att filmen Kung Fu Panda och legot Ninjago har gjort sitt till.... Efter en del efterforskning och tips från nära och kära fick han igår gå och provträna på MUDO Taekwondo. Han älskade det!
Jag har nog aldrig sett någon ge sig in i något så jobbigt med ett leende på läpparna. Han log nästan hela tiden, hur jobbigt den än var. Och jobbigt var det. Jag tittade på övningarna som dessa 5-6 åringar fick göra och det var ingen söndagspromenad, inte. Ett av barnen konstaterade ett par gånger under en övning att "det är jobbigt" och tränarens svar var att "det ska det vara". Men R kämpade på - och log som sagt nästan hela tiden. Helt fantastiskt att han tyckte att det var så roligt och det värmde mitt hjärta. Att se sin son så lycklig över att ha hittat sin grej, det är underbart!
Vem vet hur länge det håller men nu är han iallafall medlem och har officiellt börjat träna. Jag behöver inte berätta hur lycklig han såg ut när han fick dräkten i sin hand... Det gjorde inget att det var mörkt och disigt igår för han lyste hela vägen hem.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar