Vardag igen

Vardag igen. Med allt vad det innebär. Upp på morgonen, väcka R som ska klä på sig och göra sig i ordning, ut i mörkret, trängas på t-banan och sedan jobb. Det är absolut inga problem, det gäller bara att få tillbaka rutinerna innan vi kommer iväg. Igår gick jättebra. Idag var värre. R ville inte gå upp och absolut inte klä på sig. Men, men....skam den som ger sig. Ge oss någon vecka så är nog morgonrutinerna tillbaka som de var innan ledigheten.

Annars känns det mesta som vanligt - iallafall vad gäller att vara tillbaka på jobbet. Nytt år och nya utmaningar. Det händer en del, sådär lagom mycket, men tillräckligt för att det kan bli en del nya spännande saker.
På hemmafronten känns det mindre bra. Jag står verkligen med ena benet ut genom dörren hela tiden vad gäller E. Hon har det riktigt, riktigt tufft med att vara aktiverad hela dagarna. Redan efter första skoldagen var hon helt slut och sov hela eftermiddagen. Jag hoppas så att det ligger ett brev från sjukhuset hemma idag, annars vette sjutton om inte vi måste åka in idag.
Det här tär något fruktansvärt på henne. På oss andra också men det gäller att vara stark för henne. Det här är hennes sista termin på gymnasiet, den som kräver en massa extra pluggande och arbete, fester och allt roligt kring studenten. Om hon kan få tillbaka orken genom att åka in igen så är det värt det. Vad är några dagar på sjukhuset inte värt för att orka dagarna?

Stackars, stackars älskade flickan min!

Lilla R blir lite avundsjuk på E. Låter konstigt för oss vuxna men han känner att hon får lite extra uppmärksamhet. Det gäller att lägga allt på en bra nivå så att han inte känner sig utanför, trots att E behöver den extra uppmärksamheten. Mina älskade ungar, ni är bäst!!

Tillbaka till verkligheten och vardagen var det..... det blir nog bra. Snart.