Nu kan han cykla!! R har kämpat och gråtit, inte velat och kämpat emot och vi har tjatat och tjatat. Han har varit rädd säger han. Innan har han inte haft något intresse av att lära sig trots att han cyklade som en tok på sin lilla cykel med stödhjul.
Vad är du rädd för, har vi frågat. För att ramla och för att de andra barnen ska skratta för att jag inte kan, har svaret varit. Det skär i mitt hjärta för självklart är det vårt fel som inte lärt honom tidigare. Men gjort är gjort och med underbaraste granntjejen på 12 har han lyckats. Den tjejen, S, har en ängels tålamod. Jag blir arg och irriterad men inte hon. Hon börjar bara om, lirkar och lyckas med det som inte jag klarat av med R.
Plötsligt lossnade det. I lördags var vi ute på grannvägen som är lite lugnare med folk och då gick det då bra. Vi kämpade på och så kunde han själv långa sträckor. Bakslaget kom i förrigår. Jag visste att det skulle komma och jag visste att han skulle bli arg. Igår ville han inte gå ut och idag tvingade jag honom. Hux flux så gick det. Hela sträckan själv fram och tillbaka. Igen och igen. Stolt mamma, stolt S och stolt, glad och lättad R. Det gick så bra och nu ska vi bara träna lite på starten. Han har varit så duktig. Det har S också som orkat hjälpa. Tack söta du!
Och grattis R! Jag är så stolt över dig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar