Skulle egentligen ha skrivit för flera dagar sedan men det har helt enkelt inte blivit av. Jag borde visa Bornholm men inte just nu. Det kommer snart, jag lovar, för det var verkligen en härlig tur.
Det trista och omtumlande hände i torsdags strax före lunch. Jag fick ett samtal från jobbet med beskedet att två personer är uppsagda. Helt utan förvarning. Det kom som en blixt från klar himmel för alla och det var tufft att stå i solen på Bornholm och få det beskedet.
För några förändras livet radikalt. För andra är det en blandning av sorg över att just de personerna försvinner blandat med lättnaden över att jag har kvar mitt jobb. Jobbigt, hemskt och tufft.
Ovisshet och chock är bra ord i sammanhanget. Vad händer nu? Vi jobbar på men utan trygga ramar. Mina lediga dagar (som är en bagatell i sammanhanget) måste förändras lite. Jag kan och vill inte missa besöket från HK. Jag befinner mig i ett konstigt vakuum och det ska bli skönt att träffa alla i morgon. Jag har nog inte riktigt fattat....
Som tur var bröts alla tankar och grubblande av ett underbart dop igår. Lilla söta systerdottern Ellen döptes i en vacker och familjär ceremoni. R hade också gradering i Taekwondon för första gången, den där graderingen som egentligen inte är helt riktig men väldigt viktig för de små. Han klarade sig strålande.
I morgon startar något nytt. Ännu en gång. Det är också fotboll. Det är bara tre dagar kvar till E's student. Och så kommer kära mor. Jag längtar!
En dag i taget passar bra just nu. Och Bornholm kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar