R och jag var i Farsta idag. De ringde från hans doktor i förra veckan för att ge honom en tid för att börja med allergivaccinationen. Vi har pratat massor om det, med tanke på hur spruträdd R är har vi varit tvungna att älta. I bilen var han hur lugn som helst och även i väntrummet. Han gjorde också lungtesten utan problem men så snart det var över började han. "Ingen spruta, inget stick i fingret" och det upprepade han igen och igen.
Sjuksköterskan var suverän. Hon visade honom sprutan och även hur man tar stick i fingret och det lugnade honom en stund. Men sen kom tårarna igen. Efter en del prat fram och tillbaka tyckte hon att han skulle vänta något eller några år. Vänta till han är äldre och kanske inte lika rädd eller så att man åtminstone kan prata med honom utan tårarna. Nederlag. Men vad gör man? Tvinga honom till att ta sprutor 7 veckor i rad? Går rädslan över eller blir den värre? Egentligen tror jag att han upptäcker att det inte är farligt, att det inte gör ont men att börja med 3 sprutor på en liten hysteriskt rädd kulle känns inte heller bra. Så vi väntar och genomlider en helvetisk vår nästa år också och så får vi se efter det. Då kanske han är redo. Eller året efter.
Det blev ett besök som resulterade i 2 tröjor och 1 kjol till mig och 2 par snygga jeans till killen som snart börjar skolan.
Nu ska vi till dagis och säga hej och hej då till dem vi missade innan semestern. Bara 2 dagar kvar sv. Den nu. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar