Det är helt otroligt att två veckor kan prägla ens vardag så mycket. Inte för att det är vardag, inte än, men för att saknaden efter det som blev rutiner på Sicilien inte riktigt fungerar här hemma.
Helt plötsligt sover jag längre, jag är trött på kvällarna och jag längtar efter en espresso kl 22 - som jag inte kan få. Nespresso funkar men är inte riktigt samma sak. Gillar inte att ha byxor! Kändes helt fel igår kväll på Råsunda. Jag vill vara barbent och barfota. Jag är nog gjort för att leva i ett klimat och land där man man gå i bikinitopp till stranden genom byn, där fötterna sticks in i ett par flipp-flopp och där solen gassar från klarblå himmel. Fast jag har ju testat det och det jag längtade mest efter var ett riktigt ösregn, en filt och en bra bok.... Galet jag vet.
Igår kväll jobbade jag på den sista matchen på Råsunda. Kul att få vara en del av det trots att jag knapps såg någon fotboll. Jag fick iallafall se skymten av forna storspelare och det var en upplevelse bara det. Ska bli spännande att se hur det blir i framtiden men jag hoppas att det finns en sådan. Landskamperna är ett roligt komplement till det vardagliga fotbollen.
Idag har jag dessutom kollat in jobbmailen. En liten, liten försmak av vad som närmar sig. Just nu känns det som om hjärnan är helt på viloläge men så ska det vara. Jag behövde semester, behövde att koppla helt av från vardagen och det tror jag att vi alla behöver.
Nu ska jag gå in och sätta mig i soffan hos R som tittar på smurffilm. För 87:e gången de senaste 2 veckorna....
På lördag börjar första höstrutinen: R´s taekwondoträning. Sen rullar det på med skolstart på onsdag. Snart är det höst på riktigt.
Och jag längtar tillbaka till poolen och Medelhavet. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar