Nu är hon på plats, har avnjutit sin första dag och borde vara vaken och redo för dag två. Det var en pirrig mamma som körde E till Arlanda i fredags kl 4 på morgonen. Tidigt! Men E verkade lugn, hon var mest orolig för bytet i Zürich men det gick strålande.
Jag blev glad för de sms som kom därifrån, för att hon höll mig uppdaterad så att jag visste att det gick bra. Sms´en blev gladade och gladare så jag såg att hon var lugn - och att det var enklare än hon trodde.
Jag vaknade på natten konstigt nog ungefär den tiden hon borde ha landat och såg att jag hade fått meddelande från M, kompisen hon besöker. M berättade att hon var ca 1 timme sen så jag somnade om en stund. Vaknade igen och så bar klockan nästan 01.15 och jag hade fortfarande inte fått det där sms´et jag väntade på. Hade det hänt något? Var hon ytterligare försenad och isåfall varför? Vindar över Atlanten (för jag har fått för mig att hon var på tid ut)? Snacka om att tankarna kan skena på nätterna.... Jag skrev till M och frågade och då hade hon landat men det tog tid i "immigation". 5 min senare kom både meddelande och sms och jag kunde somna om.
Igår kunde jag så följa henne på fb: Allt från fantastisk utsikt till cyketur till strandpromenaden. Underbart skönt! Jag är så glad för hennes skull - och lite avis måste jag ju erkänna.
Själva är vi riktigt lata idag. Fast J har varit så duktig och tränat medan jag och R har tittat på film. Det är gråmulet men ganska varmt, med andra ord en helt perfekt dag att bara slöa på. Det har varit många sådana söndagar de senaste månaderna men det har väl varit välbehövligt. Lite sugen på att åka iväg och ta en fika men eftersom J har varit så duktig är det dumt att föreslå det. Jag tar en kaffe och en bit av del halvtorra sockerkakan jag bakade igår och återvänder till soffan och boken. En perfekt söndag!
Och ja, jag är så nyfiken att jag snart spricker på allt vad tjejerna gör :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar