En dag vid köksbordet

Ännu en dag som blev hemma. Jag hade egentligen inte tänkt att jobba hemma idag men det tog så pass lång tid på sjukhuset med E att det blev så ändå. Men jag klagar inte riktigt, det är så oerhört skönt att sitta här och skriva. Allt går snabbare och smidigare så enstaka dagar när det behövs är det perfekt och det underlättar min stress oerhört mycket. Så tack chefen för att det är möjligt!

Att sitta vid köksbordet som är omgivet av julstjärnor, julgardiner och en och annan tomte är mysigt. Egentligen borde jag ha tänt ljus också men det har jag inte riktigt tänkt på. Men vad tusan, december har precis börjat och jag tänker göra allt för att hitta den där julstämningen. Just nu söker jag en rund, röd duk till köksbordet. Vi har tidigare haft en röd matta men nu är den grå och då blev det plötsligt väldigt mycket grått eftersom gardinernas botten också är grå. Så hittar du en rund, röd julduk - säg till!

Hur det gick på sjukhuset? Framåt med minimala pyttesteg. Inget nytt men läkaren diskuterar iallafall, vänder olika teorier fram och tillbaka vågar göra fler undersökningar. Omelett med isotoper... låter läckert... eller kanske inte... fast ett coolt sätt att kolla vissa saker på. Jag gillar henne. Hon verkar ung men väldigt kunnig och det känns verkligen att hon vet vad hon pratar om. Hon inger förtroende och det är viktigt.  Tack E för att jag får följa med och lyssna för att både lugna mig själv - och slippa ställa 1000 frågor till dig, samt vara stöd. Puss min älskade, kämpande, söta unge. Spelar ingen roll hur gammal du är - du kommer alltid att vara min stora, lilla flicka.