Stackars liten...

Mina tankar är i Stockholm, hos E. Typiskt att hon ska bli så dålig när jag inte är hemma. Eller snarare att hon ska bli så dålig över huvudtaget. Men det är jobbigt att inte kunna vara nära, vara till hand och vara ett stöd. Jag kan absolut åka hem men ikväll är det svårt. Jag får avvakta till i morgon och se vad som händer.

På ett sätt är det kanske bra att det händer något, något som för hela utredningen framåt. Det är väl det enda positiva i det hela. Jag hoppad att hon får hjälp, hjälp att kunna äta, hjälp att bli sv med det allt tätare, återkommande smärtan. 

Det är jobbigt att inte vara där. Just därför är jag glad att jag har världens bästa syster som finns i närheten om det krisar. Och jag vet andra som jag kan ringa om det krisar innan jag kommer hem. 

Det är oerhört mysigt att vara här. Frist idag, en sväng in till stan och nu sitter vi i skenet och värmen från brasan och umgås. Lugnt och stilla.

Men det är ändå hos E mina tankar finns. Älskar dig och tänker på dig. Kämpa på!