Stress igen

Jag börjar tappa närminnet igen. Jag har nästan hela tiden en knut i magen och jag sover så dåligt på nätterna. Varje gång jag vaknar måste jag tvinga mig själv att tänka på något annat än jobbet. Jag försöker att placera mig i soffan, framför brasan, i det timrade huset i skogen medan snön yr runt husknuten. Mitt drömhus med andra ord.

Jag skulle gärna bo på landet. Inte så långt från ett samhälle eller stad att jag inte hade möjlighet att shoppa eller besöka en restaurang ibland men ändå så att det var natur runt husknuten.
Jag gillar inte Stockholm. Visst, det är en vacker stad som erbjuder massor men det är ingen rolig stad att bo i. Dryga människor som mest tänker på sig själva och inte speciellt charmigt. Jag saknar att kunna "gå ut på stan" en lördag och veta att oddsen är rätt bra på att jag ska träffa någon jag känner.

Önskar man kunde hitta ett jobb någon annanstans i Sverige, hitta ett hus som inte kostar en förmögenhet och så rota sig där. Men det är svårt. Vi är två som ska ha jobb och så har vi vår flicka som behöver oss här i storstan. Skulle vara jobbigt att ha långt till henne. Eller så får hon helt enkelt flytta med.

Själv ska jag fortsätta att drömma om huset med den sprakande brasan. Snöstormen kommer kanske ändå.

Den......

... eller kanske den.