.... det är det nya ordet jag plötsligt använder massor. Jag bor längs den delen av tunnelbanan som renoveras, vilket betyder att vi trafikanter i 6 månader är hänvisade till bussar. Av någon mystisk anledning verkar de flesta av dessa bussar vara bemannade med antingen nya chaufförer, självmordsbenägna chaufförer eller de som har jobbat så länge att de skiter i vilket. Nu ska jag inte vara helt elak, det finns några trevliga, sympatiska chaufförer också som kör bra och vet att de ansvarar för ett gäng personer på väg kors och tvärs.
Efter diverse trevliga samtal med vänner visar det sig att vi alla har upplevt insidenter och "nästan-olyckor", och att det verkar som om det nästan alltid är samma chaufförer inblandade. Själv väntar jag på ett mail eller samtal från SL efter en "nästan-olycka" där jag själv skadades ordentligt och flera andra personer i bussen också skadade sig (tänker mest på mannen som blödde i hela ansiktet). Jag har fortfarande ont i ena benet och en svullnad i muskeln - och det hände i påskveckan.
Har SL inte hört av sig idag ska jag ringa dem igen och fråga vad som händer. Om de skiter i att svara blir jag rejält sur och överväger den där media-vägen som brukar funka så bra. Att ha ett par chaufförer som skyller på Stockholmsbilisterna och hävdar att "ingen kan köra bil i Stockholm" och att de själva kommer utifrån landet, det köper inte jag. De ansvarar för mitt liv de 15-20 minuterna jag sitter på bussen, så det så! Kan de inte göra det på ett tryggt sätt ska de inte heller köra passagerare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar