söndag 15 maj 2011

Söderstadion


Att "jobba fotboll" är roligt! Jag är inne på min 8:e säsong och det är fortfarande kul. Alla människor jag har lärt känna, alla underbara vänner jag har fått - det har varit värt varenda minut i ur och skur. Jag har frusit så jag skakat, svettats så det rinner, varit uttråkad, less, glad och lycklig. Extrajobbet som publikvärd förändrade verkligen mitt liv. ´Tack vare fotbollen träffade jag min stora kärlek, han som nu är min man.

Det var tur att jag tog mig samman och sökte som publikvärd vintern 2003 och att Hammarby ville ha mig. Jag såg honom den allra första matchen jag jobbade, ett sk genrep en solig vårvinter-dag. Sedan pratade vi under säsongen och när sommaren närmade sig sitt slut kom också den första daten. 2½ månad senare var vi förlovade genom ett fantastiskt frieri. J friade till mig från storbildsskärmen en kall och småregning oktoberkväll, den sista matchen på säsongen. Det var nog det jag allra minst hade väntat mig den kvällen så totalt överraskad blev jag.

Att jag skulle träffa så många underbara människor genom att börja som publikvärd, det trodde jag aldrig. Vi är ett underbart gäng som jobbar på samma läktare där många har varit där i "evigheter", andra har kommit och gått. Dessutom har jag fått vänner bland ordningsvakterna, speciellt de senare åren där det har vuxit fram ett suveränt samspel och kamratskap. Att sedan kunna säga att man även har fått vännerna bland poliserna är härligt. Som sagt, att mitt liv skulle förändras så genom ett frivilligt uppdrag hade jag aldrig räknat med. Att det fortfarande är roligt (trots förluster och bråkstakar som ska utmärka sig) bevisas genom att vi fortfarande håller på, trots litet barn och resor i vardagen. Fotbollen  ska också ha plats - det är min energikälla till vardagen!

Tack Hammarby för alla underbara vänner och för att du gav mig min man!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar