Ett oväntat besök

Igår kväll satt jag ute länge. Så länge att när jag tittade upp från datorn i knät var det kolsvart ute. Jag synkade min mobil.sorterade bilder och letade nya ringsignaler och var ganska omedveten om omgivningen. Men plötsligt kom det upp två små tassar på stolens armstöd. Små vita tassar och en liten röst som försiktigt sa "mjau". Jag tänkte genast på vår älskade och saknade katt Figaro men det var inte han. Det trodde jag nog inte heller eftersom det var ett år sedan han försvann. Nej det var en liten kritvit katt som sökte sällskap och var så kelen, precis som vår kära katt. Jag har aldrig träffat en mer kelen katt än Figaro och nu stod e liten sådan bredvid mig igen. Han, eller hon, snodde sig runt min stol, småjamade och spann så snart jag rörde honom/henne. Så charmig och så gosig och den ville så gärna hoppa upp i mitt knä men det fick den inte.
Kanske elakt men jag tänkte att om jag börjar gosa med den här kommer den aldrig att gå hem.

En stund senare försvann den men jag såg inte var den gick. Jag fortsatte med mitt men strax efteråt hörde jag den igen. Det visade sig att den hade gått husesyn. Vilken chock jag hade kunnat fått om jag hade gått in och lagt mig och sedan vaknat av en katt i sängen.
Den fick en hel del klapp och kel innan jag sa åt den att gå hem. Sedan kom E hem och jag glömde bort katten - för stunden. Jag tänkte på den när jag skulle sova, på hur mycket den påminde om Figaro.

I morse berättade grannen att den hade gått in till dem efter att den hade lämnat mig här. Hon hade gett den lite mjölk och den hade svept i sig minst en deciliter och då gav hon den också lite mat som den slukade direkt. Det var en riktigt hungrig och törstg katt. Jag trodde först att det var en stackars sommarkatt men det visade sig att den var öronmärkt.
Jag hoppas den hittar hem igen, att det finns en snäll och rar familj som tar hand om den och ger den massor av kärlek.
Jag tänker på Figaro och saknar honom - mycket.....