Jag trodde att vi hade fått en tillräcklig dos av sjukdomar och hälsoproblem, men inte då. Det ska alltid vara lite till. Fast det är klart, det här är väl inte speciellt akut och jag tänker INTE gräva ner mig i det. Det har faktiskt redan "gått över" men känns ändå rätt skönt att skriva om det. Ett bra sätt att gå vidare.
E mår fortfarande precis likadant, ja förutom att hon har lagt på en dunderförkylning med hosta och feber. R snorar och tycker absolut att han är sjuk (det är han inte) och J hostar (och tycker inte att han är sjuk för han tränar för fullt). Jag känner mig småsnorig men hinner helt enkelt inte bli sjuk. Så det så.
Men fel på mig är det likväl. Inte bara de som inte går att bota (nu sa jag det själv) men jag har tydligen ett hål i irisen i ögat. Troligen har jag haft det sedan jag föddes, jag har fått frågan förr av andra ögonläkare, men ingen har gjort något. Man klassar det som en skada i ögat orsakat av en skada - men mig veteligen har jag aldrig skadat höger öga. Vem vet & strunt samma! Skadan finns där och den gör att trycket i ögat ökar lite. Trycket ligger inom rimlig gräns och icke farliga gränsvärden men jag måste hålla koll på det.
Idag har jag med andra ord varit hos ögonläkaren, blivit bedövad i ögat, fått en prisma (förstorningsglas a la microskop) intryckt i ögat, mätt tryck och mätt hornhinnans tjocklek. Jag har även fått en tid för att scanna av ögonbotten coh synnerverna. Det är mitt bra öga vi talar om!! Hur kul känns det??? Jag ser ju knappt något på det andra men enligt doktorn så är det här nu under kontroll och jag måste fortsätta gå på kontroll regelbundet så inget händer. Kul! NOT!
Lite illamående och skakig men det går över. Hade nästan beslutsångest om jag skulle göra en kopp te, en jättekaffe eller helt enkelt gå in i spritskåpet och hälla upp en konjak när jag kom till jobbet. Hade nog sett lite konstigt ut..... så jag valde den vanligta tekoppen till att börja med. Nej, det var inte konjaken jag fortsatte med senare.....
Men nu tänker jag strunta i det. Jag känner mig faktiskt ovanlig lugn och avslappnad trots det jag har fått höra. Det känns helt enkelt som om att jag inte tar in mer skit - eller att mer skit inte gör någon skillnad. Och det gör det ju inte heller får jag kan inte påverka ett dugg så varför oroa sig!?! Slut med det!
Nu ska jag snart ta helt. Taekwondo med R, cykla med R som har fått en ny cykel (om inte granntjejen får ut honom) och inte göra något vettigt alls (nåja, storhandla och städa kanske ingår). Och sen måste jag nog planera lite kläder, det är snart dags att packa väska nr 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar