.... i morgon. Det känns redan nu. Jag är så otroligt otränad att det finns inte på världskartan. Konditionen är helt ok men musklerna. Eller det som borde vara muskler kanske jag ska säga....
Jag har länge velat komma igång men det är inte lusten som har saknats. Det är det där med att faktiskt göra det. Jag glömmer bort det på kvällarna även om jag kan tänka på det på morgonen. Jag kan vara jättesugen på lunchen men när jag kommer hem och är klar med allt blir det inte av. Om det inte är bortglömt orkar jag inte. Jag är nog sämst i världen på att orka göra något på kvällarna. Dessutom funkar det inte riktigt när jag har ätit. Jag måste vänta några timmmar och när klockan närmar sig åtta - halv nio har jag varken lust, ork eller energi längre. Då är det redan så bekvämt i soffan med något på tv eller en bok i handen.
Jag vill helt vara ute och gå, en riktig powerwalk passar mig umärkt men som sagt är det svåra att komma iväg. Jag behöver också göra något åt de musklerna som inte finns så jag köpte en träningsskiva till Kinect. Jag vet inte om jag kommer att använda den men nu har iallafall både jag och E testat den. Hon gjorde det igår och jag testade mellan skidpassen på tv. Det var jobbigt. En hård personlig tränade som skapade ett digitalt program som ska passa mig. Man fick testa sin kondition men några rörelser och så gör datorn något utifrån det. Det borde passa mig. Jag skulle aldrig i livet ställa mig på ett gym eller köra ett pass med andra människor. Inte för en miljon att jag skulle det. Inte med min muskelork. 5 minuter, sen skulle jag få gå ut och skämmas. Här hemma kan jag fuska lite men ändå kämpa på - göra mitt bästa utan att någon tittar.
Jag körde dryga halvtimmen och nu kan jag knappt lyfta armarna och benen skakar - och mitt knä gör ont som f-n. Men jag gjorde det. Och jag gjorde t o m några fler övningar än jag egentligen orkade i huvudet. Det tycker jag var bra.
Men det kommer att kännas i morgón. Det är bra att det är en digital personlig tränare. En riktig människa hade jag nog inte gått tillbaka till. Jag känner det redan nu, nästan ut i fingrarna (du skulle bara veta hur många fel jag har skrivit i den här texten och upptäckt.....! Det jag inte har sett ber jag om öveeende med!)
Nu ska jag göra kaffe. Det behöver jag. Och titta på när andra rör på sig: Skidskytte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar