Det känns! Det känns otroligt mycket. Fast det är bättre i dag än i går. Mina kollegor skrattade åt mig, min man skrattade åt mig och mina barn skrattade åt mig. Jag visste att jag skulle få träningsvärk men inte att jag skulle få en sådan enorm värk i mina stackars ben och rumpa som jag fick. Så blir det tydligen när man gör som en digital figur på tvn säger!
Men träningsvärk är på något plågsamt sätt en skön smärta. Det är ju ett bevis på att man faktiskt har gjort något och tydligen gjort det riktigt också. Jag måste köra ett pass igen. Jag hade tänkt göra det idag men jag är inte så säker på att det är en bra idé. Jag kan resa mig (vilket är mer än jag kunde igår) och jag kan gå utan att vagga som en höggravid träanka men det känns. Vi får se hur det blir ikväll - och hur det känns i halsen. Det är nämligen så typiskt att när jag äntligen tar mig i kragen kommer förkylningen som et brev på posten. Jag har börjat undra om träning smittar. Inte att träna mera utan att rent krasst faktiskt bli sjuk!
Men som sagt, avvaktar till i kväll och om inte så har jag snaran om halsen att träna i morgon. Då blir det plötsligt ett måste för med den här träningsvärken vore det enormt korkat att inte köra vidare. All den här smärtan i onödan känns väldigt dumt!
Nu gäller det att fortsätta när jag nu har börjat. Pep pep pep talk!!!
Nu kör vi!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar