Jag har kommit på vad det är jag drömmer om på nätterna. I morse kom jag nämligen ihåg nattens dröm och plötsligt var det glasklart vad det handlar om. Det handlar om min bearbetning av E´s eventuella sjukdom.
I natt drömde jag om en gammal klasskamrat. Hon och hennes man stod i en rulltrappa från en t-banestation, en station som jag har varit på tidigare i drömmar men som inte finns på riktigt. Den är välbekant för mig, likaså mitt jobb jag kommer upp till. Samma arbete men ett helt annat kontor än i verkligheten. De grät båda två. Deras son (jag vet att de inte har en son - väldigt skön vetskap i morse) låg på sjukhus med en hjärnblödning och de visste inte hur det skulle gå. Jag tog med dem upp på mitt jobb, gav dem kaffe och vi pratade massor om deras son. Inte ett ord om mina barn. Vi pratade om alla "om" och "ifall", sådana saker som man är dum nog att gå och spekulera på fast man kanske inte behöver.
Jag inser att de drömmar jag har haft senaste veckorna från och till hela tiden har handlat om situationer där någon har varit sjuk och det ältas. Jag har inte en enda gång drömt om E - inte vad jag vet....
Undrar om det är därför jag har känt av stressen i magen igen? Det verkar ganska troligt att det är så. Samtidigt blir jag fascinerad av hur hjärnan fungerar. Vi har pratat en del hemma men jag vill inte älta något vi inte vet något om. Jag vill verkligen göra som doktorn sa: Leva i nuet och verkligen se till att leva och planera. Jag tycker att det har gått otroligt bra och jag tycker också att E är mycket gladare än på mycket länge. Antagligen har lite av hennes oro släppt nu när hon har fått ett besked även om delar av beskedet handlar om väntan och spekulationer. Men tydligen tycker mitt huvud inte att jag ä helt klar så jag drömmer istället.
Jag är glad att det bara var en dröm. Jag är glad att vännerna har 2 friska barn. Jag är också så otroligt glad för att E verkar gilla sin närmaste framtid och att den har löst sig otroligt bra.
Däremot är jag oerhört ledsen när hon vissa dagar bara har så ont att pannan rynkas och ögonen tåras. Då gör det så fruktansvärt ont i mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar