Höst-söndag

Söndag. Tystnaden hägrar i huset. Alla är sega efter några arbetsamma veckor, festkvällar, sena kvällar och bara ändå. Som det brukar vara på hösten med andra ord. Jag sitter här i tystnaden, har precis fixat månadens räkningar (inte roligt) och ska snart förflytta mig till att koppla av en stund.

Resten av familjen är nämligen inte hemma. Jag är alldeles ensam.

 

Efter frukost fick J för sig att han skulle ta med sig R på bio och se "Modig". E ville också se den och följde med. Egentligen hade jag också lust att se den men med tanke på vad jag hade att göra så valde jag att stanna hemma. Den här dagen blir lång nog ändå. Och egentligen ät jag ju ingen biomänniska, inte ens en filmmänniska. Jag brukar bli rastlös efter tjugo minuter och börja skruva på mig. I går kväll somnade jag i början av Avatar.... säger väl det mesta.....

 

Det börjar bli höst. Min favoritårstid. Från köksfönstret har vi fantastisk utsikt över några japanska körsbärsträd och lika tidigt som de blommar på våren, lika tidigt blir bladen röda. De är så vackra!

 

 

Bladen runt omkring börjar också skifta färg men dessa leder stort.

 

Förutom att göra lite nytta, vilket jag har klarat av, är det några timmar i soffan med bok och kaffe (jag längtar) och sedan fotboll i kväll. Hammarby möter Brage, ytterligare en måstematch för att inte tappa poäng neråt. Ingen vill ha en sådan avslutning som det var förra året. Jag inser att det jag var så bombsäker på inför den här säsongen inte kommer att hända: vi går inte upp i år. Heller. Och varför i hela fridens namns skriver jag "vi"??? Jag har väl inte ett endaste dugg med saken att göra... Konstigt så involverad man blir fast man står på sidan fast hjärtat inte alls är inblandat som hos så otroligt många andra.

Men kul är det och som sagt, om några timmar står man där bra påpälsad igen.