Stolt kille!

Det blev byte av barn igår. Min fina E jobbar ju på fotbollen med oss i vanliga fall. Jag älskar att ha henne där, det är mysigt och så roligt att hon vill. Familjen tillsammans och lill-killen klarar av att sitta på läktaren själv. Nåja, frågan är om han kommer att göra det efter igår.....

Jag hade pratat ordentligt med honom flera gånger om att när det är 15 min kvar till matchstart måste du gå på andra sidan staketet, upp på läktaren. Där är det helt ok att gå fram och tillbaka och prata med mig och pappa men inte springa och inte bli ledsen om vi går iväg en stund. R var helt med på det och förstod.
Vad händer? Jo, han får en mediabricka runt halsen och plötsligt får han lov att vara på innerplan. Han fick en stol bredvid båren med ett löfte om att sitta stilla där. Var han lycklig? JA. Var han stolt? JA. Var han mallig? JA. Det lyste om ungen. Sagt och gjort, han satt insvept i en av bårfiltarna bredvid killarna som bär bår och såg så glas ut. J på stolen bredvid (inte pappa alltså, en annan J) blev hans bästa kompis.

R hos "bårkillarna"

Stolt kille!

Det där med att sitta still funkade så där. Kissnödig. Lite kall. Hellre sitta i soffan en stund. Bort till mamma. Pappa blev lite irriterad, jag var mest orolig för vad andra skulle säga. Men i det stora hela funkade det riktigt bra. Nu har vi bara ett gigantiskt arbete inför nästa gång han får följa med. Då är det läktaren som gäller. En gång på innerplan som sexåring är okej, inte varje gång. Men det blir diskussionen inför nästa gång som troligen inte blir i år. Nu börjar det att bli för mörkt och kallt så han har det bättre hos barnvakten. Nästa gång kanske vi har en. Det brukar vi faktiskt ha men undantag finns alltid. E? Jo, hon var hemma i värmen och tog hand om sig. Det blev med andra och ett byte av barn på Söderstadion igår.

Mina, fina, älskade ungar. Älskar er!!