Nu har jag på bara ett par dagar haft möten men människor som kan innebära en förändring för framtiden. Plötsligt finns det hopp om att vi kanske kan få ett boende vi önskar oss. Inte ett hus, det är det långt kvar till så länge vi bor i Stockholm men kanske en egen bostad trots allt.
Med tanke på hur vårt område ser ut nu, med alla de som har flyttat in och "förstört" atmosfären, ungarna som förstör och saboterar, bråkar och kallar varandra för så fula ord som de inte ens bör kunna, är sådant som gör att vi mer och mer vill flytta. Som jag nog har skrivit förr så trivs vi väldigt bra i själva huset och med våra närmaste grannar men om det inte är tryggt för R på samma sätt som tidigare måste vi börja fundera.
Det besked jag fick var att om ca ett år borde vi kunna uppnå våra mål. Då har vi sparat en del och med den viljan vi har kommer resten att lösa sig. Det visar sig plötsligt att min nit med sparkonton, regelbundet sparande osv, så kommer man kanske någon vart.
Det är fortfarande långt bort men plötsligt finns ett hopp i något jag trodde var omöjligt inom överskådlig framtid.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar