Min lilla R börjar bli en stor kille. Det känns som om åren bara springer iväg när man tittar på honom. Från en liten baby till en lång, spinkig kille - med attityd. Lite för mycket av den varan men hellre skinn på näsan än att aldrig bita ifrån. Även om det är jobbigt med alla diskussioner ibland.
Från att ha sprungit runt på baksidan där vi har koll eller varit ute tillsammans med granntjejerna springer han nu själv till lekplatsen. Eller parken som han kallar det. Vi ser den inte hemifrån så det pirrar lite nervöst magen ibland när han sticker iväg men då är det bara att gå ut och titta. Ett par meter från ytterdörren ser vi bort och det är skönt. Ofta sitter han och leker själv i sanden men han har också hittat en tjej som han leker med - men bara när han är i parken.
Grannkillen två hus bort har också blivit en ny kompis. De har aldrig lekt men är lika gamla och hittade varandra för ett par veckor sedan så nu är det mycket spring mellan husen. Skönt med en kompis nära och enkelt att ta sig utan trafik. Bra säger mamma!
Han är lite arg för att han inte ska börja skolan i höst. Många av hans kompisar på dagis slutar nu och det är inte så jätteroligt tycker R. Som tur är, är den bästa kompisen kvar och det är skönt det.
Än så länge ska det läsas saga, dock inte varje kväll, och så ska det kramas godnatt - länge. Det finns en liten kille kvar och det är han ju egentligen också. Som han själv sa en dag när jag sa "mammas stora kille" och han var arg: "5 år, vet du hur lite det är egentligen?? Titta här!!" och så höll han upp 5 fingrar. Han har ju faktiskt rätt. Än så länge är min kille inte så stor. Men det går fort......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar