.... men egentligen inte snart nog. Jag mår egentligen bra - förutom all den där jobbiga oron som finns i magen. Jag önskar så otroligt mycket att min mage skulle vara en normal mage men det är den inte. Det är en stressad mage som reagerar alldeles för mycket på tankar och stress. Det är en konstig stress och oro eftersom den kan kännas orolig inför något som jag är van att göra, något som jag gör ofta och som i stort sett alltid går bra. Så går det dåligt en gång och då kommer tankarna: "Kommer det att gå bra nästa gång", "kommer jag att få så ont igen?".Knäppt!! Jag vet och jag gör allt vad jag kan för att intala mig själv att bara för att den var jävlig förra gången betyder inte att det kommer att bli så den här gången. Snacka om att jaga upp sig själv för något som man inte egentligen behöver stressa för. Men så är min mage - och tydligen mitt huvud.
Därför längtar jag lite extra mycket till semestern just nu. För att ladda batterierna och få magen i form igen. Det är iallafall det jag håller tummerna för. Men som jag är finns det säkert något att stressa upp sig för då också, något som är helt onödigt och säkert väldigt trevligt egentligen. Men jag SKA klara av att ta det lugnt. För jag behöver det och det gör min familj också. Så det så.
Hört det nu, mage? (och skalle också för den delen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar