Midsommarafton

Midsommarafton för mig är en extra ledig dag, inte så mycket annat. Jag vet nog ingen annan familj med halvsvensk bakgrund som har så lite midsommartradition som oss. När vi var små följde vi med till traditionellt midsommarfirande tillsammans med mormor och morfar och ibland var farmor och farfar här från Danmark och de tyckte att det var jätteroligt. Inte jag. Jag kommer i och för sig inte ihåg något tråkigt från barndomen, bara att det inte var roligt att sitta på en filt och vänta på att småsyskonen skulle dansa klart. Fikat lockade men pga vädret var det inte alltid så att det medhavda korgen intogs på plats. Nej, då skulle den med hem och så väntade man ett tag till.
De bästa minnena finns från när E var liten och firandet i Farsta. Då gjorde mamma en äppelkaka som var den godaste vi någonsin har ätit. Det är kakan jag minns mer än firandet.

Inte ens från tonåren finns roliga minnen. Det finns knappt några minnen alls. Jag vet inte riktigt varför men det där med att hänga ute och supa var aldrig min grej och det har aldrig blivit det efter heller. Minnena efter det är mest andras fylla och hur trist det har blivit efter det.
Nej, midsommarafton är inget för mig. Inte mer än en extra lång, skön sommarhelg - som väldigt sällan bjuder på sommarväder. Men det är väl en slags tradiotion det också.

Tacka vet jag dansk midsommar, Skt Hans. Det är snarare dem jag minns från barndomen. Det kan nog vara en förklaring till att jag inte har direkta minnen fårn den svenska. Vi var helt enkelt aldrig i Sverige när det var midsommarafton. Då var vi i den älskade lilla stugan "Lärkebo" på Mols (än väldigt vacker del av Danmark). Skt Hans afton åt vi gott och sedan gick vi ner till stranden och tittade när de tände eldarna. De firar ungefär som när vi firar Valborg och det är fantastiskt vackert att stå på stranden och se hur eldarna tänds och brinner med jämna mellanrum längs viken. För mig är det mycket mer midsommar än att leka groda runt en blomsterprydd pinne.

Men det är jag. I år blev en silltallrik det närmaste midsommarfirandet för oss. Skönt och bekvämt och ingen saknade den svenska stången. Eller det vet jag inte riktigt förresten. Med J´s rötter i Dalarna kanske han saknade den men han sa inget. I år heller. Stackarn....
R tror att midsommar är en dagistradition eftersom han aldrig har varit på något annat firande. Det kanske är synd om honom också. Eller inte...