Jag kan känna att jag måste vara ledsen just då även om jag kanske mest tänker på fina minnen. Det är ändå ett avslut men sorgen kanske inte kommer just där och då. Visst var jag ledsen och visst var det nära till tårar ibland men det var ändå inte så tungt ändå. Jag tycker att det är svårt att säga och tänka det man "ska bara för att det är begravning". Jag kanske är mer ledsen i morgon eller har kanske redan varit som mest ledsen.
Idag var det vackert. Det var tårar och leenden - och även ett litet fniss. Det var ett värdigt avslut för en jordnära person och jag tror att han var med oss. Vi ska besöka hans grav snart igen så R också får säga hej då.
Du är saknad, S, och med oss i tankarna. Ta hand om dig där du är och klappa hundarna från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar