Hemma igen

Nu är vi hemma igen. Trist. En plats jag inte trivs på med idioter runt omkring. Har redan varit i en knäpp diskussion med grannen vars son repade bilen med flit. Hon har lovat att betala räkningen från verkstaden men kör med förhalning och skyller på att bidragspengarna inte har kommit. Otroligt att folk med bidrag kan bo i en hyresrätt som kostar 11000 i månaden...

Men för att tänka tillbaka så har vi haft två fantastiska veckor. Tre om man räknar veckan före när vi hälsade på familjen norrut. Det var ju också en helt underbar vecka.

Sol och värme, precis som det ska vara p sommaren. Massor med god mat och vänner och så stunderna med mor. De är så viktiga och mysiga, det är så härligt att få sitta och prata även om man ibland sneglat på klockan pga bussen tillbaka till Naxos, men ändå. Den går ändå att skjuta lite på.

Och så har vi lilla R. Hjärtesorg är verkligen ordet. Han leker, spelar spel och så plötsligt "jag kommer aldrig att få träffa henne igen". I förmiddags när vi hade vaknat satt han i soffan med tårarna rinnande. Han saknar henne verkligen, hans första söta förälskelse. Hon heter Ariel så han kommer alltid att bli påmind när han hör det namnet.

Nu är det snart dags att sova, är helt slut efter resan. Jag ska drömma mig tillbaka till syden, att hela familjen är med och att vi stannat extra länge. Jag vet vad R kommer att drömma om... Älskade unge, och så saknar jag E. Älskade unge hon också.