Jag vet läget. Jag vet vad doktorn säger. Men jag vill det ändå. Det skär i mig att hon mår så dåligt och inte kan göra som hon vill. Det skär i mig att hon är så ledsen.
Men samtidigt är jag så glad att hon pratar med mig. Jag vill att hon gör det. Jag vet ju hur det är och E, du behöver ALDRIG låtsas inför mig. Jag har inte haft din värk men jag har haft annan. Jag vet hur det är att försöka låtsas att allt är bra när man känner sig ensammast i världen. När man inte orkar förklara. När man inte orkar svara på frågor och egentligen bara behöver en kram. Att slippa ifrågasätts - som om man inte har gjort allt som går att göra. Vem vill ha ont och inte leva fullt ut?
Klart vi gör allt som kan göras, vi vill inte ha ont. Jag jämför mig inte med dig, ditt är värre än mitt, men jag vet hur det är.
Kämpa hjärtat mitt. Det kommer att bli bättre, det är jag helt säker på. Men det kanske är långt dit och man har sina svackor på vägen. Men du är både stark och modig och en riktig kämpe. Även om det inte alltid känns så.
Jag finns alltid för dig, E och jag är stolt över dig just för att du är en kämpe. Jag älskar dig, flickan min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar