Tappat motivation till att skriva

Det var länge sedan jag uppdaterade här. Jag måste erkänna att jag har tappat lusten. Inte till att skriva, den lusten kommer nog alltid till att finnas, men att ta mig tid till att skriva här har försvunnit. Åtminstone för tillfället.


Jag tror att det beror på att jag inte har den där frustrationen längre. Min vardag är inte ett rent helvete längre, jag har hittat en plats jag trivs på även om det fortfarande är pirrigt. Jag går emot mina spärrar dagligen. Jag kan inte säga "det kan jag inte", jag kan inte känna "det vågar jag inte" utan det är bara att göra det. Om du visste hur många gränser jag har sprängt sedan jag började ett nytt jobb... Jag trodde inte att jag hade det i mig men det har jag tydligen. Det är bara att ta det där jätteklivet, försöka bortse från fjärilarna i magen och bara försöka att bli bättre. Att jag också får ganska svåra uppdrag gör ju inget lättare men att lära den tuffa vägen brukar vara den bästa. England verkar bli mitt nya land.... och så Danmark förstår.


Min första utlandsresa (som jag har fjärilar i magen för) går till Danmark. Ingen som tar emot, ingen som har gjort ett program utan här ska jag leverera. Jag ska mäta rätt, hitta rätt och se till att hinna runt i landet på den tiden jag har. Fjärilar som sagt.... Men det är bara att hoppa på tåget och det är helt ok. Jag bara måste göra rätt och inte glömma något. Och så är jag ju faktiskt lite stolt över att de redan litar på mig tillräckligt mycket för att ge mig uppgifter.


Ilskan och frustrationen över svensk sjukvård kommer inte att ge med sig i första taget. Jag kommer fortsätta att lägga mig i och bli arg och det är kanske då jag behöver skriva av mig. Sorgen över min dotters öde är oändlig och då kanske jag också behöver skriva av mig,


Men den dagliga stressen och sorgen är borta över hur min vardag såg ut och jag behöver inte "lätta trycket" lika mycket längre och då blir det inte heller att jag har behovet att skriva av mig på samma sätt. Men jag lägger inte ner helt. Inte än.

Det börjar rulla på igen...

Nu börjar jag komma in i rulljansen igen. Ett jätte-projekt blev plötsligt "mitt" att slutföra och det är spännande. Kul att de har förtroende för mig! Fick några sådana kommentarer så det känns riktigt bra. Sedan är det bara att hoppas att det också går vägen på måndag när det är dags att sätta allt på plats.


Jag har också en massa projekt som är mina under nästa år. Inte så stora men däremot många och det är skönt att ha en egen kund att jobba med. Saker faller på plats enklare och så kan man kanske gå tillbaka till sådant man gjort tidigare.
Jag ska också hjälpa till med formulär för att göra saker utomland. Det är också helt nytt och något pirrigt. Det gäller att slipa till det engelska och hoppas att Google Translate finns där för mig när jag kör fast. För jag är helt säker på att det är när, inte om. Och med tanke på att jag kommer att få vara ansvarig för en annan stor kund som finns i England är det bara att träna på den här typen av språk och inte helt fel att lära sig vilka formulär som gäller var. Jag visste inte att det var så byråkratiskt när man ska utomlands men när jag tänker efter är det ju faktiskt inte speciellt konstigt.


Som sagt, nu börjar det rulla på igen efter några veckor i en svacka. Sedan vet jag ju inte hur det kommer att se ut framöver men då får jag väl gå tillbaka till mina skisser igen och öva vidare. Eller gå ner på lagret och städa....

En härlig helg

Vilken underbart skön helg det har varit. Trots onda muskler i armar och rygg och en ork som tog tvärslut. Men att tillbringa helgen i Gunnarsjö, utanför Varberg, med bästa släkten är något av det bästa jag vet. Jag älskar det stället.

Visst, det ligger isolerat men just därför är det lugnt och tyst - och väldigt mörkt den här årstiden. 

Vi har krattar löv. Massor med löv. Det är lite av hela idén med att åka på hösten. Och så för att det går så lång tid utan att vi ses. För mig betyder det oerhört mycket. På min sida av familjen ses vi aldrig och gjorde vi det är jag inte säker på att det skulle bli lika avslappnat. Jo, med L & M, men det är också dem jag saknar att umgås på det sättet med. Jag är väldigt glad att jag har fått just det här paret i min familj!

Lövkrattning, en promenad i skogen, massor med god mat (paellan var fantastisk), gott vin och mys. Precis vad man behöver ibland. Och så att grilla korv över öppen eld, eller nåja, glöden efter elden, är en höjdare varje gång. Inget smakar så gott efter att ha krattat löv. Och så är jag väldigt glad att E var med. Alltid lika mysigt att ha henne kring sig några dagar. Man saknar barn som flyttar hemifrån! 

Bilderna till förra inlägget

Bilder kommer här - till förra inlägget

Vilken vecka!

Vilken vecka det har varit! Egentligen får man väl ta med slutet på förra veckan med tanke på att det var söndagen som gjorde denna vecka lite av det den var. J hade inte mycket energi kvar i måndags. Så pass lite att han bara jobbade några timmar och jag fick ta bilen till jobbet. Vilken enorm skillnad det är att åka bil. Längtar till jag får den möjligheten.  Orsaken till denna trött het var ju självklart Hammarbys återtåg till högsta serien. Äntligen är de i Allsvenskan igen (och jag kommer att få se lite mer av mitt lag). Det var full fart på Tele2 Arena efter slutsignal och så klart en häftig upplevelse att ha varit med om. Tyvärr missade jag efterfesten, hade varit kul att vara med en stund men barnen går före allt och det var dags att hämta R hos bästa E som hade haft honom hos sig hela eftermiddagen.


Kontentan av söndagen blev alltså bil till jobbet på måndagen - och hamburgare och kebab till middag...


(Här skulle jag vilja haft några bilder men det fungerar tydligen inte. Lägger in dem sen!)


Sedan fortsatte veckan i ilskans tecken. Frustration, ilska, sorg och hjälplöshet. Att bli behandlad av svenska läkare på det sättet min dotter blir är så upprörande att jag blir tokig. Berättade lite om det på jobbet och de tyckte att det var helt vansinnigt. Hon fick hjälp till slut, med det som var mest akut men någon hjälp mot smärtor och allt annat har hon inte fått. Nu väntar vi på nästa läkarbesök för att se om ännu en doktor har något att komma med...


Igår blev det så en glädjens dag. Och pinsamt var det allt när jag berättade för R att jag hade fått tag i hans sommarflört från Sicilien. Fritidsresor gjorde ett kanonjobb när de sökte fram mor och dotter i Oslo på bara avresedatum och förnamn på barnet. R tycket att det var jätteroligt och väldigt, väldigt pinsamt. Fast han har numera en egen Skypeadress så att de kan Skypa samt att han ville ringa på vanliga telefonen hela kvällen. Så det var nog mest glädje. Få se hur den här historien slutar, om det blir ett vår- eller sommarbesök i Oslo....


Och så avslutar vi helgen med mys och lite mer glädje. Den ska tillbringas med bästa familjen i stuga på landet. Mysigt.....!

Förbannade läkare!

Inte nog med att man ska ha så ont att man knappt kan stå, knappt orka duscha för att inte tala om jobbet att ta sig till affären 300 m bort. Nej, då ska man orka fajtas med svensk sjukvård också. E ringde förra måndagen för att höra om sjukskrivningen. Läkaren ringde men igår måndag hade det fortfarande inte kommit något intyg. Istället skulle läkaren ringa idag runt lunch.

Har han ringt? Nejdå, det har han inte. Hon har väntat hela dagen, jag har väntat hela dagen. Peppat och tänkt ut hur hon skulle formulera sig i ett sista försök att få hjälp. Att inte kunna jobba, inte umgås med vännerna och inte få hjälp sliter enormt på psyket. På mig sliter det på nerverna, maktlösheten att inte kunna hjälpa sitt barn. Det är förjävligt. 

Om läkaren nu blir så upptagen kan väl en läkarsekreterare ringa och säga att han inte hinner, inte bara skita i det. Jag hoppas verkligen att han ringer i morgon bitti, annars blir jag vansinnig. Jag ska ringa och säga vad jag tycker, man kan inte behandla människor som redan balanserar på gränsen och kämpar på gränsen på ett sådant sätt.

E är stark men hon orkar inte kämpa mer. Jag ger inte upp och peppar allt jag kan men det är svårt när inte ens vården gör sitt.

Lugnet före stormen

Sista matchen för i år. Kanske. Idag spelar Hammarby för en plats i Allsvenskan. Förlorar de blir det att kvala. Så gissa om folk är nervösa här idag, det suckas, stönas, pustas och kramas. Det känns som om alla utom jag är nervösa. Det hjälper liksom inte att vara nervös men det är ju lätt att säga.

Få se hur det går. Det vet vi om ganska exakt 3 timmar.