"Jag viiiiill med!!"....

"Jag viiiiill med på foootbooool! "Jag var inte alls rädd förra gången, jag SKAAAAA med!
Så lät det i lördags när jag fråga R om han ville följa med på matchen Hammarby - Sundsvall. Först skulle han nämligen inte alls med och på sätt och vis tyckte jag att det var bra. Men samtidigt tyckte han att förra matchen var lite obehaglig så jag tyckte att han borde komma med bara för att se att det inte alls var farligt.
När jag sedan frågade om han skulle ha barnvakt fick jag svaren ovan. Sagt och gjort, R fick följa med.

Vi som jobbar med media hade fått bjuda in släkt och vänner och jag hade bjudit in vänner till oss, en familj där alla är hammarbyare. R tyckte att det var toppen att det kom med kompisar. Dock ville han inte sitta med dem på läktaren, han ville att S skulle sitta med honom på pressläktaren. Jag var tveksam pga att det var många journalister på plats men min chef sa ja. Där satt de, med var sitt papper och penna och åt pommes och nachos. Tittade de på fotboll? Nja.... när publiken skrek lite extra och faktiskt de sista 10 minuterna.

Ungar är härliga! Jag är glad att han vill med och det är roligt att han tycker att det är så roligt. Och han är snäll och sköter sig så det är inga problem och kollegorna tycker om honom, det är underbart.
Men titta på fotboll?? Kanske så småningom......

S & R "tittar på fotboll" på pressläktaren

Jobba hemma

Jag måste bara få säga att det är så skönt att kunna jobba hemma. Jag saknar den tiden då vi hade möjlighet att göra det ett par gånger i månaden. Det var avstressade, skönt att veta att man inte behövde göra sig i ordning och så skönt att få mycket mer gjort. För så är det. Mycket effektivare att sitta i lugn och ro och arbeta. På så sätt är det egentligen konstigt att de flesta idag sitter i kontorslandskap. Vi gör inte det. Vi sitter ihopklämda fem personer i ett normalstort rum och det är fruktansvärt. Har man en dag där man behöver skriva lite mer än vanligt och samtidigt inte är helt pigg är det inte så enkelt. I de gamla lokalerna var det större, längre till närmaste kollega och då var det lättare att "stänga av".

Jag har fått massor gjort idag. Det känns effektivare än många dagar på kontoret när man pratar en massa men självklart vill man ju ha det också. Det hade varit urtrist att sitta hemma vid köksbordet varje dag och inte ha några kollegor att prata med. Jag höll på att skriva "skrattar med" men de försvann under året som gick. Bara hoppas att förändringarna gör att det kommer tillbaka, Tveksamt men något som behövs.

Jag är iallafall tacksam över den här dagen. Att den sedan kom till av en inte lika rolig anleding är en annan sak men jag har faktiskt njutit av den. Kanske dags att höra om det går att återinföra arbeta-hemma-dagar. Vi fick ju faktiskt trådlös växel för att alla skulle kunna jobba var som helst, för att de var modernt. Sedan togs ett par steg tillbaka för att en person inte hade nog skinn på näsan att ta egna beslut och så blev det som det blev. De flesta tar steg framåt inom tekniken. Jag hoppas vi kliver framåt igen. Vi  gör ju det på så många andra plan.

Tack chef, dator, köksbord, radion - och diciplinen. Den krävs nämligen också för sådana här dagar och jag är tacksam för att jag har den. Annars hade det nog varit jobbigt.

Och till sist: Grattis på födelsedagen, mor!

Nu kom den, hösten

Nackdelen med en lång sommar är att hösten kommer direkt. När solen inte längre orkar värma upp oss här uppe i Norden så blir det kallt. Snabbt. Från att för en vecka sedan ha gått med trekvartsbyxor och bara ben var det idag dags för halsduk och handskar. 3,3 grader när vi cyklade hemifrån i morse....

Fast jag har inga problem med det. Inga alls faktiskt. Jag älskar hösten, har alltid gjort det och kommer säkert att fortsätta att göra det. Mysa med värmeljus och filt medan regnet smattrar möt fönstren. Eller kliva ut genom dörren en krispig, klar och iskall morgon medan solen sakta försöker ta sig upp på himlen och färgar de röda bladen ännu rödare. Jag älskar det.

R går och tjatar om snö. Lite tidigt kanske. Det är trots allt bara september och låt oss få njuta av hösten innan vintern kommer. Det räcker att den kommer i slutet av november så att 1.a advent är vit.

Men höst är vacker och nu är den här. Tänd ljusen, njut av det vi ändå inte kan påverka och måste ta oss igenom. Njut med mys istället för att gnälla över att det blir mörkt och kallt. Då blir hösten enklare. Jag lovar.

Tänd ett ljus och mys i höstmörkret

Ännu en helg är passerad

Ännu en helg har passerat i samma lunk som alltid. Sen frukost för att alla sover länge, musik på radion, dammsugning och lite småplock, handla och sedan vad det nu blir till. Det här var en ganska lugn helg. Det kändes lite som om alla var "off", trötta och småsega.
Vi var och åt thai på lokala haket fredag kväll med kompisarna P&P och det var lika trevligt som vanligt fast alla var trötta. Skratt, dåliga vitsar och prat precis som det ska vara. Vi pratade hus, Jag och J drömmer ju om ett hus. Jag kanske lite mer än honom men jag vill så gärna flytta till något som är vårt eget och inte ett radhus. Lite luft runt om hade varit härligt.

Medan vi sitter och pratar om hus avbryter killen som sitter vid bordet bredvid oss. Han är hemma från Thailand för att sälja sitt hus. Det går inget vidare via Blocket men han har inte lust att sälja via mäklare. Fast pris och kom och titta om ni vill, var kommentaren.

Så lördag efter allt pyssel åkte vi och tittade. Ett härligt hus på landet vilket i det här fallet betyder max 10 min promenad från Ågestavägen och 10 min med buss till Huddinge Centrum och pendeln - fast huset ligger "på landet".

Gränsfall till för litet men med SÅ mycket potential. Massor att göra lite överallt. Fixa taket, ny matta, isolera ett rum han inte har gjort i ordning, några ytterväggar och så fasaden här och var. En massa pyssel överallt. På ett sätt skulle jag så gärna vilja men då måste vi låna så att en hantverkare kan hjälpa oss - varken jag eller J har den kunskap som krävs. Jag målar gärna men det är min begränsning. Det väcker många tankar och funderingar men vi får se..... Som sagt väldigt mycket jobb för två heltidsarbetande personer utan kunskap.

Idag åt jag lunch men min kära kompis L. Lika trevligt som vanligt och det är suveränt att ha henne att prata med. Den här gången blev det mat på Medelhavsmuseet - lika gott och trevligt som vanligt. Tur att jag har L att prata med!

Dagen efter

Jag känner mig ganska så trött idag. Uppgiven och frustrerad. Jag brukar vara ganska kall när det händer saker som händelsen igår. Men inte nu. Det var så idiotiskt och korkat att det inte finns ord för det. Att vilja sabotera för ett lag som man kallas "sitt", att använda ordet "kärlek" för en klubb när man fullständigt skiter i hur mycket böter klubben får, skiter i att sponsorer tappar intresset, men framför allt skiter i att föräldrar inte längre tar med sig sina barn - om de ens kommer själva. Skiter i att många barn hade svårt att sova igår kväll och att de säkert fortfarande funderar mycket på det som hände.

Min R sa inte så mycket i morse, han var bara väldigt trött. Klart han skulle ha varit hem tidigare men så var ju också planen. Hade det varit en match precis som vanligt hade han varit i säng vid 21.30 vilket fungerar en torsdag. Nu blev det senare, mycket för att det var många tankar som snurrade i hans huvud. Hur många andra barn hade det så och som har fått hela sin "fotbolls-intresse-framtid" förstörd - eller åtminstone för lång framtid.

R kommer nog att följa med igen men när jag frågade om nästa match sa han nej. Då är han ändå van att gå på match eftersom hans båda föräldrar jobbar där. Han har hört oss prata massor om saker som händer, han vet hur vi jobbar och miljön är inte främmande för honom. Jag antar att det blir lite som när man ramlar av en häst: Upp på ryggen så snart som möjligt igen så man ser att det faktiskt inte är farligt. För förhoppningsvis slipper vi liknade händelser lång tid framöver och förhoppningsvis har de flesta av dessa små idioter åkt fast, eller gör det inom snar framtid.

Publiken kommer att svika, andra också, bara för att några få hade bestämt sig för att skita i det de kallar sitt lag, i alla andra som hade sett fram emot en trevlig kväll och alla vi som jobbade - de flesta av oss frivilligt direkt efter ordinarie jobb.

Jag är trott. Trött på idioter, trött på att mina vänner ska vara ledsna och besvikna och trött på de som inte förstår. De finns ju också. Tyvärr.

Trist att tomt kändes bäst...

Varför???

Det finns verkligen idioter. Idioter som kallar dig supportrar och säger dig hålla på ett lag. I helvete heller. Springer man genom familjeläktare, tar sig upp en våning för att kasta stolsitsar, ölglad och spotta är man ingen supporter. Då är man vara ute efter att sabotera och förstöra. 

Kom inte och säg att du stödjer ett lag när du saboterar för spelare som ändå försöker göra sitt jobb, sabotera för den klubb de säger sig hålla på och lämna spår av gråtande barn efter sig som aldrig mer vågar gå på fotboll. Min son var med och han tyckte att det var läskigt men var inte direkt rädd. Han var i bästa händer (vilande/bänkade spelare) men pratade om händelsen hela vägen hem och när jag lade honom. Han tyckte att det var idioter och "hoppas de hamnar i fängelse och får stryk". Han grät inte men många andra barn gjorde. 

Som supporter, hade det inte varit bättre att satsa pengarna på bra spelare? Inte konstigt att det inte finns pengar när de går till dina böter.

Du, som inte tänker och skiter i att du förstör för alla riktiga supportrar, klubben och framför allt skrämmer våra barn från något som ska vara en härlig upplevelse, kom inte och kalla dig supporter. Du är en förstärkare och idiot och kan skaffa fig kickar på annat sätt och inte på 10 000 andra personers bekostnad. Vi var nämligen där för att antingen sköta ett jobb, hålla på ett lag och förhoppningsvis låta oss underhållas. Vi vill dessutom kunna ta med våra barn för att ge dem en rolig upplevelse. 

Kom inte och kalls dig supporter, idiot är vad du är. Tack för mig.

Det blir nog bra

Det kändes väldigt bra att prata med skolkuratorn igår. Hon var inte speciellt orolig och tyckte att R var så duktig och lugn när han var ensam. Många barn, och även vuxna, passar helt enkelt inte att jobba i grupp och är det så är det ganska enkelt. Sen är det "bara" det andra kvar, det med tjuvnyp och annat. Förhoppningsvis växer han ifrån det och hans sk kompisar också. Det bästa vore om han gick över till att leka med helt andra personer än dem han alltid blir osams med. Det ska bli oerhört spännande att se hur många föräldrar det kommer på föräldramöte på tisdag. Det brukar vara oerhört tomt på dem - konstigt nog. Verkar som om ganska många inte har tradition att följa med i skolan och vet vad det handlar om. Jag hoppas verkligen, för barnets skulle, att det inte är ointresse. Kan ju kanske vara språk också även om det erbjuds tolk.

Idag ska R få följa med på fotboll och vara med mig. Jag blev tillsagd flera gånger förra matchen att det bara var att ta med "lill-grabben" och det känns oerhört skönt. Hoppas bara att han tycker att det är kul för då kan han följa med flera gånger. Och att han är lugn....

Foten värker helt galet. Kärringknöl är orsaken och den har uppstått ur tomma intet. Eller också har jag inte känt den pga 3 månader med sandaler på fötterna. Ville bara påpeka det. trots att det inte var det jag skulle skriva om. Doktorn nästa vecka. Bokat. Check.

Vill åka bort...

Jag skulle behöva åka bort. Helst till en stuga i skogen där det är lugnt och tyst, där jag kan gå promenader och lukta på hösten, där jag kan tända värmeljus och göra mitt bästa för att koppla av. Det värsta är att jag vet att det inte hjälper ett endaste dugg. Men det skulle ändå vara så skönt och det känns så oerhört behövligt just nu.

Det är tungt med eller kanske för R som inte hittar sin plats, som får skäll, som får sitta i ett eget rum. Jag är så ledsen för hans skull, frustrerad över att inte kunna hjälpa till och hjälplös för att inte kunna göra något. Han är för liten för att förstå och ta åt sig ordentligt det vi säger åt honom. Vad ska vi göra??? Vi pratar, diskuterar, vädjar, ja allt utom att skälla. Vi har insett att det inte är något idé att skälla, han fattar ju inte att det är fel och tänker inte på mycket av det han gör. Ska han krama en kompis slutar det med att han river personen, ska han gå förbi någon klappar han personen i ryggen. För hårt. Och så blir det bråk. Hur ska vi få honom att förstå att det är fel?

Som tur är hans fröken bra, det verkar finnas resurs för att hjälpa honom men det hjälper ändå inte riktigt när alla mår dåligt. Att åka bort från stan en stund känns som att det bara är ett kort andrum men ett välbehövligt sådant. Jag vet att det är höstlov snart men det är så långt bort ändå. J ska resa bort nästa vecka, då får han lite andrum. Men jag behöver också ett. Snart.

Ledsen...

Jag vill att allt ska vara bra. Jag orkar inte oroa mig mer, ha ont i magen mer, svullna upp som en ballong. Gråten ligger i halsen dag efter dag och den närmar sig "utbrott". Det är tufft att vara stark, att hela tiden orka för alla andra. Vem orkar för mig??

Jag har inga problem alls att stötta min dotter, det gör jag när som helst på dygnet utan problem och samma sak för sonen. Jag vill att de ska må bra och jag kommer att kämpa som bara en mor kan. Jag kommer alltid att göra vad jag kan för dem!!

Men det finns en massa saker runt omkring som gör att sakerna späs på. Hur ska jag känna? Får jag bli förbannad? Får jag bli ledsen? Får jag känna mig sviken? Antagligen inte. Jag ska ju vara den snälls och starka. Men jag känner faktiskt för att gapa och skrika på dem som förtjänar det, att få säga vad jag tycker för en gångs skull. Men vad händer då, blir det ännu värre?

Jag vet inte. Men jag önskar ändå att jag kunde få svar på en del saker, varför jag blivit sviken igen och igen.

Och om du undrar så handlar det inte om min man. Han är nämligen bäst, stödet och kärlen i mitt liv. Bara så du vet.

Skön lördag

Ännu en fantastisk dag, vädermässigt. Det var nog en av de sista för nu visar prognoserna på regn och rusk. Fast det är kanske inte så konstigt och helt ärligt så längtar jag efter lite höstrusk.

Vid frukost föreslog J att vi skulle ta en cykeltur allihop och så blev det. Vi visste inte exakt hur vi skulle cykla när vi hade kommit en bit men med lite sicksack genom en skog så hamnade vi rätt. Vi bor verkligen precis ut till skogen och landet, på 15 min var vi på landet. Mysigt!

På eftermiddagen satt jag ute i solen och läste, R var ute och lekte och J kollade på (dålig) fotboll.

Till middag blev det något efterlängtat: musslor kokta i vitt vin och med vitlök och annat smått och gott. Det blev suveränt gott om jag får säga det själv. Det gör jag.

Liten börjar verkligen bli stor

R och jag går hemifrån vid 7.15 på morgnarna, i ganska lugn takt och vi pratar mycket. En del morgnar har vi sällskap med grannkillarna F och M och då går killarna sådär 10-15 m bakom  i och pratar. Jag får snabba på dem ibland men det går bra.

Idag träffade vi dem igen och då hade de inte hunnit gå från sin mötesplats och båda mammorna var där. Jag sa till dem att säg till när killarna går själva så kan vi göra dem sällskap. Det slutade med att R gick med dem själv ända därifrån. Första gången att gå själv till skolan. Det var en konstig känsla att se min lilla pojke gå iväg med två större kompisar (F och M går i 3:an) men samtidigt en bra känsla. Jag går gärna med honom till skolan, det är inte varje dag killarna går eftersom de ibland för skjuts, men det är ändå skönt att lösningen finns. Jag tror att det kan vara bra för R också att få känna sig stor och litad på. Jag antar att det börjar bli dags att ge honom en enklare telefon så att vi kan ha kontakt om det skulle vara något.

Liten börjar verkligen att bli stor.

Mörker

Det låter ganska illa när man skriver "mörker" i rubriken. Det kan vara allt från att må riktigt dåligt till att det faktiskt blir mörkare och mörkare. Den årstiden helt enkelt.
Hösten närmar sig, ja egentligen är den ju redan här enligt kalendern åtminstone. Morgnarna har varit kalla, neråt 7 grader för att det sedan blir 22-23 på dagen. Jobbigt med kläder. Igår och idag var det dock runt 15 redan på morgonen och sedan har det följt ett par sköna, ljumma dagar.

Idag åt jag lunch ute, sittandes på en parkbänk på närmaste lilla kyrkogård. Lugnt, tyst och skönt fast det är mitt inne i city. en halvtimmes vila för hjärnan och det behövs ibland. Jag började dagen med att lämna blod och det kändes bra. Bra värden (som vanligt) men jag har varit lite trött idag. Normalt brukar det bli tvärtom så det gäller att komma ihåg att ta den där fasliga järntabletten ikväll.

R har varit hos kuratorn idag. Jag är så nyfiken på hur det gick. Jag hoppas att hon kan hjälpa honom att må bättre, att komma underfund med varför han är så arg. Eller om det är normalt. Jag hörde igår att 7-åringar är i förpuberteten och agerar precis som en tonåring i sina värsta dagar. Jag hoppas att det är så, det vore så skönt att det är normala känslor och inte för att något är fel i hans omgivning. Sen vet jag ju att det finns vissa barn han ska undvika och det har han också förstått.

Magen. Det är en historia för sig. Känns lite bättre just nu och jag hoppas att det är ett tecken på att det börjar bli bättre. Känner att jag har sovit hyfsat bra, hittat position i arbetet och känner att R får hjälp. Nu är det bara J´s öroninflammation som ska bli bra och så ska E få det bra hon också.

Så mörker.... på en del sätt ja och på andra inte. Något ljust i tillvaron är planering av resa, nya vardagsrumsmöbler och nya gardiner. Längtar till månadsskiftet när det förhoppningsvis kommer på plats. Trots att J inte är hemma. Nog tusan ska jag lyckas att baxa ut den gamla soffan i soprummet själv!!??! Envis? JA!

Stress och förbannelse....

Jag försöker att inte oroa mig. Jag tror inte att jag gör det. Men ändå. Magen är ett helvete just nu. Sedan vi kom hem från Tunisien har den bråkat med mig. Först pga en elak liten "gäst" som följde med hem men sedan har det fortsatt och nu är en det blandning av min "vanliga" mage och något annat. Jag sväller upp som en gasballong samtidigt som jag får mer och mer ont i magsäcken. Jag tar tabletter, några som jag inte har behövt på länge, och de hjälper lite. Iallafall på förmiddagarna. Efter lunch sådär framåt eftermiddagen så börjas det igen. Magknip, svullen och så trött.

Jag känner ju att det kommer när jag börjar tänka. Jag är så trött på att inte må bra, att de i min närmaste omgivning inte mår bra - att vi inte bara kan få leva och njuta av livet nu när vi faktiskt har möjlighet. Ibland känns det nästan värre så som det har blivit, kanske för att det som tidigare var ett måste inte är det längre. Nu kan jag känna efter och märker direkt vad som är fel. jag jobbar på att ändra på det men det är mycket lättare sagt än gjort. Men jag tänker inte ge upp!

R ska träffa en stödperson i skolan på onsdag och det känns väldigt bra. Jag hoppas att hon kan hjälpa honom lite. Idag, efter ett väldigt bra samtal med en kollega, så känner jag att vi behöver ge R mer egentid med oss, hitta på saker med honom så att han inte känner sig övergiven. Ibland undrar jag om hans ilska har något med E´s flytt att göra, att han helt enkelt blev så ledsen och inte har bearbetat det som han kanske skulle ha gjort. Jag vet inte. Jag spekulerar och funderar. Massor. Kanske för mycket. Men jag vill ju att liten ska trivas med livet och inte lägga så mycket energi på att vara arg, att bråka med kompisarna, att jag vill att han ska vara omtyckt och ha kompisar. Det är svårt.

Jag börjar också hitta en plats på jobbet igen, det har tagit ett tag. Skönt med en klok människa som förstår och gjorde något åt det direkt. Vi hittar våra platser sakta men  säkert - men jag har ju inte heller jobbar mer är tre veckor än efter sommaren. Det kommer att ge sig. Hoppas jag.

Jag var så duktig och tränade innan semestern. Jag tror att det är dags att ta tag i det igen. Det var ju det jag skulle göra för att inte stressa så mycket så jag antar att det bara är att sparka sig själv ut på kvällarna - oavsett om jag har lust eller inte.

Livet är inte roligt just nu. Det borde vara det men inte. Finns för många önskningar och vill på saker som inte går att påverka. Egentligen ska man fokusera på det som är bra och inte bara på det som är dåligt men en del saker måste man bara lösa. Så är det och när det gäller ens barn är det bara att ta tag i det. En som är ledsen och arg och en som behöver bli frisk i magen. Håller tummarna för en läkartid snart för henne. Håller tummarna för bra samtal och hjälp för honom. Älskade ungar!. Just nu önskar jag att jag var hemmafru så jag kunde pyssla om er, även om en av er har flyttat. Jag kunde ju baka och fixa ändå. Drömmar....

Sommar än

Enligt kalendern är det höst. Men inte enligt vädret. Att kunna sitta ute och njuta i skuggan den 8 september, i shorts och linne är underbart. Att det är i skuggan beror på att det faktiskt är höst för nu orkar solen inte upp över vårt päronträd längre. Skönt det egentligen, det var ganska varmt i solen...

Hade en mysig dag i Norrtälje igår. Vi firade 65-åringen med smörgåstårta och prinsesstårta - mums båda delarna. 

Tyvärr gillar dock min mage och jag inte varandra nu för tiden. Ont hela tiden med "krampattacker" och knip. I går kvart var det värre än på mycket längre. Jag hoppas att det vänder snart, jag orkar inte med det här. Det tar så otroligt mycket energi, jag är ledsen och stressar ännu ner pga magen. 

Det är lite mycket just nu. Många tankar och oro som sliter på min mage. Jag hoppas att vi, eller snarare R, får lite hjälp snart så att det blir bra. Vi kämpar för våra barn och vill att allt ska vara bra. Det är tungt när det inte är så,

Jag försöket koppla av och njuter av sensommaren så gott det går. 

Historisk dag i Stockholm

Idag fick staden finbesök. president Barack Obama har anlänt till Stockholm och det märks. När man jobbar några få hundra meter från riksdagshuset, slottet och hotellet han ska bo på så är det poliser överallt. Precis överallt. Men det gick bra att komma till jobbet och det var nog det vi funderade mest på. Jag har hunnit träffa folk jag känner inom polis och annat och det är alltid trevligt. Ibland hör vi inte riktigt vad vi tänker när helikoptern ligger rakt över oss och hovrar men annars är det lugnt.

Vi har följt hela spektaklet på tv, trevligt bakgrundsljud och ett bra sätt att få reda på vad det är som händer utanför fönstret. På det sättet visste vi också när han närmade sig hotellet han ska bo på så jag och ett parkollegor gick ut och tittade. Egentligen inte mer än en lång bilkortege men ändå. Nu har jag ju sett USA´s president. Genom ett bilfönster. Som var skuggat. Nåja, var är en bal på slottet....

Det ska bli spännande att se om det blir lika enkelt att ta sig hem. Jag har en känsla av att det kommer att vara väldigt, väldigt trångt. Men ok, det är väl något att räkna med och är det inte mer än så är det ok.

Ska det börja om?

ÅJag avskyr min mage som är så stresskänslig. Att den ska börja göra ont så fort det blir för mycket. Nu är jag där igen. När flera jobbiga saker kommer samtidigt och så är det lite extra mycket på jobbet, då ballar min mage ur.

Den ena saken är extremt jobbig och jag har ingen aning om vad vi ska göra åt den. Ikväll blir det ett långt samtal efter middag och läxa, sen får vi se. Vad gör man när ens barn inte verkar må bra? När han stör sin omgivning och själv är ledsen för att han gör det? Hur hanterar man det när han inte vill prata om det?

Idag SKA han prata, hur obekvämt och jobbigt det än blir. Lyckas inte vi tillsammans med hans suveräna lärare lösa hans beteende måste vi nog få hjälp.

Stackars, stackars pojken min med sitt humör och temperament - och brist på bra vänner.

Kanske dags att fundera på dem där flytten. På riktigt.

Och stackars flickan min som också har dåliga dagar. Mina älskade ungar...

Ny roll som känns riktigt bra

Idag går jag var jag vill. Eller åtminstone där jag behövs. Jag tjafsar inte med någon. Jag behöver inte säga åt folk att sätta sig. Jag behöver inte upprepa samma sak tio gånger. Jag behöver inte titta runt för att hela tiden se vad som händer. Och jag sitter på en perfekt plats och tittar på fotboll. Jag jobbar med media.

Det kan nog inte bli bättre. Ibland koka kaffe, ibland hämta spelare i omklädningsrum, ibland dela ut laguppställningar och statistik. Prata med folk och bara vara trevlig. Det passar mig perfekt. Frågan är om jag har gjort min sista match som publikvärd. Efter nio och em halv säsong. Tror det.

Lång trevlig första höstdag

Idag var jag och R på Skansen med en kompis till honom och hans mamma. De frågade förra veckan och vi gillade idén så vi följde med. Det blev en lång utflykt. Vi lyckades spendera hela 6,5 timme på Skansen. Men det var trevligt att inte stressa, att låta killarna göra det de ville, titta på djuren i lugn och ro och låta dem springa lite. Vi var också inne på akvariet så vi såg diverse ormar, spindlar och krokodiler. Egentligen tror jag att det var det som R gillade bäst.

Själv gillar jag lemurerna. De är så charmiga med sitt roliga sätt, sina långa svansar och deras sätt att sitta i solen med armarna ute. Roliga djur!

Nu ligger R i badet och jag ligger på sängen och väntar på att han ska bli klar. Trötta ben, trött huvude och trött bara jag tänker på morgondagen med dubbeljobb. Det vanliga och fotboll, men det blir nog bra när det är över, det också. Ofta är det bättre när man väl kommer dit.

Man kanske skulle bli lemur i sitt nästa liv??