Solvarm asfalt

Jag är ingen älskare av en storstadssemester mitt i sommaren men som jag tidigare har skrivit så älskar jag doften av solvarm asfalt. I morse var det en sådan morgon som luktade sommar. Det var som en tidig morgon vid Medelhavet, innan städerna har hunnit vakna och innan man har fått sin första kopp kaffe. En doft som väcker minnen till liv och får mig att längta efter en morgonkaffe på uteservering och semester.

Samtidigt som det för tankarna till semester och Medelhav, är det underbart att man kan känna samma känsla  hemma - i sin egen hemstad på väg till jobbet. Det fick mig också att längta efter mina morgonpromenader längs med Skeppsbron i Gamla Stan på väg till jobbet. Det ger så otroligt mycket energi och är så avstressande att ta den morgonpromenaden att jag nästan skäms över att jag inte har gjort det på länge. Inte ska väl ersättningsbussarna ta ifrån mig något jag tycker så mycket om och behöver så väl?!?
Nej, skärpning! Nu är det dags att njuta av de härliga sommarmornarna med soldiset över vattnet och lugnet före stormen i storstaden. Nästa vecka lovar jag att promenera minst en dag - om solen skiner.

Ett annat löfte blir att någon dag se till att få med mig J och ta en morgonkaffe i solen, någonstans på en uteservering. Det borde gå. Han jobbar ju faktiskt nära en några dagar i veckan......

Idag känns det som sommar. Inte bara för att asfalten doftar - mina sandaler gör också årsdebut.

Måndag i en kort vecka

Vissa måndagar är bättre än andra. Den här måndagen är början på en två dagars arbetsvecka och det är inte så tokigt. Även om det är en stressig tid på året, med massor att göra på jobbet, så känns det helt ok att vara ledig i 6 dagar i rad. Det är som en liten "för-sememster", bara så att vi får känna på hur det är och kan längta lite till.
Eftersom J åker och fiskar så blir det jag och barnen hemma. Inga speciella planer mer än ett "måste" som har ängt över mig ett tag. Vår framsida ser helt eländig ut med allt ogräs. Nu har jag tittat på det tillräckligt och en av alla dessa lediga dagar ska jag ligga på knä i rabatten och fixa det! Så det så!

Förhoppningsvis blir det också tid till att sitta i solen och njuta. Jag längtar galet mycket efter sommartemperaturer. Jag vill ha kjol och bara ben, använda min nya snygga sandaler som fortfarande står i sin kartong i garderoben. Där gör de ju ingen nytta, de ska sitta på mina fötter. Jag skulle kanske ta och måla tånaglarna så att jag är redo när värmen kommer!

Nästa "måste" är R´s rum. Ny säng och måla väggarna - det ska fixas senast under sommaren. Jag längtar lite efter det. det ska bli roligt att göra i ordning det rummet som just nu saknar rätt mycket strucktur. Det är mest leksaker över allt men så är det i en 5-årings rum. Jag städar - han plockar fram. "Jag leker ju, mamma".... När jag tänker efter har han ju rätt: Klart att det ska vara så!

Tack min söta älskade dotter! Det är inte helt fel att ha en dotter som jobbar extra på konditori. Det var en snaskig överraskning hon kom hem med, denna kalla och ganska blöta mors dag.

En ganska vanlig söndag som började med en mysig familjefrukost. Jag hade intalat mig själv att jag skulle rensa de ogrästäta rabatterna på framsidan men med tanke på vädret så hoppade jag det. Jag hinner nog, ogräset lär inte försvinna av sig själv och med tanke på att den kommande veckan bara innehåller två arbetsdagar så blir det nog gjort snart ändå.

Det blev en sväng till IKEA för att titta på säng till R - men det som köptes var nya kuddar till mig och maken... Nu längtar jag efter sängen...!

Internationell middag

Igår kväll var det middag på dagis. Kan låta lite konstigt men inte. Alla tar med sig en maträtt som ska räcka till ca 4 personer och så ställs allt på ett buffébord. Vilken underbar chans att äta någon annans mat en vardag, utan att gå på restaurang. Egentligen skulle man göra det en gång i månaden. Då skulle alla slippa vardagsmaten den dagen - även om man är tvungen att laga något. Du gör det till andra och du slipper laga det själv. Igår åt vi mat från det indiska, arabiska, mexikanska, italienska och svenska köket. En härlig, pratglad middag med många nya spännande smaker.
Vad vi hade med oss? Köttbullar och Janssons Frestelser!

Idag har jag dessutom ätit kinesiskt på lunchen. Åt lunch med en underbar vän, en fd kollega som länge har - och alltid kommer att betyda massor för mig. En mysig prat-lunch med "kina-Buffe". Inte så illa det heller.

Ikväll är det fotboll igen.Undrar hur det kommer att bli efter veckans prat. Då blir det nog amerikansk till middag...

Blir så trött

Jag måste bara få säga vad jag tycker i allt negativt fotbollsprat… Jag blir lite ledsen, bedrövad och uppgiven när jag hela tiden ska behöva försvara mitt extrajobb som publikvärd. Jag får frågor som "är du inte rädd?", "Hur vågar du?", "Men du tar väl inte med dig barnen?".

Idag känner jag mig ännu mer nere när jag läser att man inte vågar går på fotboll i Sverige längre. Är inte det att låta en liten minoritet vinna?

För det första är det ett fåtal som utmärker sig och självklart är det dem som syns och det är tragiskt. De söker uppmärksamhet och struntar fullständigt i om klubbarna får böter och tycker att det är deras rätt att bränna bengaler och kasta smällare. Det är en minoritet av dem som är på läktarna som beter sig så. Varför visar man inte bilder på de glada barnen som är där med sina föräldrar eller det äldre paret som sitter i sitt lags färger på läktaren?

Man behöver inte vara rädd och låta bli att gå på fotboll. Man behöver inte sätta/ställa sig i klacken och man inte vill. Välj en sittplats-läktare på andra sidan eller familjeläktarna som ofta finns på arenorna. Hur ofta händer det saker där? I stort sett aldrig!

(Självklart är det beklagligt att det som i Södertälje, kastades fyrverkeri mot läkaren men det är sällan det är möjligt eller att det händer)

Jag har varit publikvärd i 8 år och för mig är det en ventil i vardagen. Jag älskar stämningen runt matcherna, dem jag arbetar med och blir oftast glad av att vara där. Visst händer det att man blir fruktansvärt irriterad på personer och händelser men det är sällan och händelserna är enstaka – och alltid på samma ställen på arenan men i det stora hela är det en folkfest. Låt det förbli en folkfest. Låt inte små klickar av människor förstöra för alla oss andra som älskar fotboll. Våga gå och visa att det inte är ok att bete sig hur som helst.

Jag har haft min son på 5 år med på matcher, ha kommer at få följa med igen och jag jobbade äve som publikvärd när jag väntade honom, både på hemmamatcher och bortamatcher. Visar inte det om något att det faktiskt är tryggt att gå på fotboll??!?

Men jag tycker också att lagstiftningen ska skärpas. Det måste sluta daltas med dem som beter sig illa. Gör som i England eller Danmark, se till att de inte kommer in på arenorna genom anmälningsplikt på en polisstation långt bort och höj straffen. Det är inte lagen eller klubbarna som ska straffas, det är individen som inte kan uppföra som ska ha böterna.

Vi publikvärdar arbetar mycket med service: Vi ler, lär känna vår publik och är inte rädda att gå upp på läktaren. Det kommer vi långt med.

Jag hoppas vi ses på en fotbollsarena snart!

Regniga dagar.....

... kan också vara bra dagar. Att sitta framför datorn och jobba medan regnet smattrar mot fönstret är ganska mysigt - om det är oktober, november..... Men vad kan man göra åt det? Absolut inget mer än att gilla läget. Och kanske dricker yterligare en god kaffe. Tur vi har en Nespresso-maskin, annars hade det aldrig funkat.

Men nu saknar jag sol och en massa värme! Jag vill ha sommar, en sommar som är varm hela tiden. En sommar där jag inte behöver stressa utan vet att imorgon är det också varmt. Där det inte gör något att man är inne och städar och pysslar en dag.
En liten sak säger i mitt öra: Då bor du på fel ställe!! Jag vet men nu är det så. Fast drömma går ju alltid. Tänk om man visste att det var sol och varmt hela sommaren och man kunde användas sina sommarkläder, gå barbent och i sandaler varenda dag. Sitta ute på kvällarna och njuta av kvällsvärmen och den speciella tystnad som finns under sommarkvällarna. Äta frukost ute medan fåglarna kvittrar och humlorna surrar. Underbart.

Då skulle vi säkert inte tycka så illa om hösten, då skulle vi antagligen längta efter att krypa in i mörkret, kura under filten och tända en massa värmeljus. Höststormen skulle inte göra så mycket för kvar i minnet skulle vågskvalpet och sanden-mellan-tårna-känslan finnas kvar. Då kunde vi sitta där och njuta i mörkret och tänka tillbaka och längta lagom mycket till nästa sommar.

Fast jag måste erkänna att jag gillar hösten. Det är en mysig årstid - men långt kvar, tack och lov. För nu vill jag ha sol och en massa värme!

Förresten värmde kvällen på Söderstadion igår också. Glad publik, glada kollegor och jätteglada spelare. Skönt!

Ny vecka - nya utmaningar

Måndag....igen... Jag har faktiskt inget emot måndagar. Jag tycker att det brukar bli en ganska bra dag. Alla är lite sega efter helgen, man står och pratar lite innan alla går till sina platser och så kör det på. Då är söndag kväll jobbigare. Bara tanken på att jag ska upp i morgon bitti för mig ännu tröttare. Dessutom finns det en lite R som avskyr att vakna. Han kurar ihop sig under täcket och undrar varför an måste gå på dagis. "Kan vi inte vara hemma idag, snälla söta mamma?" Det är svårt att säga nej, raring, det kan vi tyvärr inte när man bara önskar att krypa i säng igen.

I morse vräkte regnet ner och det gjorde inte saken lättare. Nu är dock solen här men det blåser. Och varför bryr jag mig om det, jag som ändå sitter inne och skriver. Jo, det är fotbolls-måndag. Söderstadion lockar, tillbaka till vännerna på Hammarby och frysa en stund. Jag och J har flera gånger pratat om att vi egentligen inte är riktigt kloka. Vi strår frivilligt och fryser upp till 2 timmar innan match och sedan 90 minuter + tillägg och sedan ska vi vänta på att alla har gått hem. Därför bryr jag mig om vädret idag. Och så hoppas jag att vi får se ett V-tecken i himlen ikväll igen!

En annan orsak till att måndagar också kan kännas bra är om helgen har varit bra. Då lever jag ännu en dag på tankarna på dagarna före. Den här helgen var ju inte alls tokig - så där slö och spontan som de inte alltid blir och som jag gillar.

Det här har dessutom varit en glad och spännande månda hittills. E har fått besked att hon ska göra sin skolpraktik i England i höst! Superkul och så spännande - och nervöst! Hur ska mamma klara detta?? Får nog tänka tillbaka på när jag stack till USA efter skolan, på hur mina föräldrar kändes sig då. Det kanske hjälper - eller inte......

Men nu är det en ny vecka med nya utmaningar. Min största utmaning är vad jag ska ha för mat med oss till dagis på torsdag. Då är det nämligen familjemiddag och varje familj tar med sig en maträtt. Roligt, internationellt och väldigt gott. Funkar köttbullar i år igen?????

Skönt med sköna helger!

Det här har varit en väldigt skön helg! Det är inte alla som är det men det här var absolut!: lugnt och skönt trots en sväng till Farsta Centrum. Det är inte så avkopplande att åka till butiker med en 5-åring (och en man som avskyr butiker lika mycket som jag - skillnaden är att jag ibland för en kvarts lust att handla....) men vi fick det vi skulle. Det var bl a nya spel till Kinecten och det hade vi en superkul kväll med. Det känns onekligen lite fånigt att springa 100 m på stället framför tvn men det var länge sedan jag skrattade så mycket. Inte konstigt att det kändes småstelt när man vaknade i morse.

Söndag startade med en härlig pw - jag och fåglarna var vakna och det var väldigt skönt. Stelheten lossnade lite och det kändes bra att få det gjort. Resten av dagen var planerad att tillbringas på altanen med bok och så blev det, nästan... Vi hamnade på grannens altan med något av det godaste jag vet: Äkta riktigt gjort Menta-te. Det är såååå gott! Tack snälla härliga grannar för en väldigt trevlig eftermiddag med skratt och prat! Det är inte alla som har turen att ha så bra grannar som vi.

Ska inte glömma att helgen började på bästa sätt, nämligen födelsedagsmiddag hos min kära kompis M. Trevligt sällskap, skratt, mycket vin = en väldigt bra och trevlig kväll! Tack för att jag fick vara med!

Nu är det söndag lväll. R ligger i sängen, J tittar på sporten och jag gör mig redo för att fixa lite inför morgondagen innan helgen avslutas med lite slappa i soffan.

Tack vänner & familj för att jag har er! Ni är värda allt i världen!!!

Idag är det spännande på jobbet. Rån och misstänkt bomb hos grannen, vilket gör att vi hänger ut genom fönstret och följer dramat. De som gick ut på lunch är fast ute och vi får snällt stanna inne. En annorlunda dag på jobbet med andra ord!

På bilden syns den lilla bombroboten som är på väg in. Än så länge väntar vi på vad som sker.....

Tröttande tankar....

De som vet säger att det inte finns negativ och positiv energi, men det gör det för mig. Positiv energi är när jag är glad och har massor med ork, har lust att göra saker - eller direkt efter en träning. Då är man trött men på ett positivt sätt, iallafall oftast. Då känner jag att jag har gjort något bra även om jag är helt slut.

Energitjuvar, dåliga dagar och en del människor man är besviken på, det är negativ energi. En del är lättare att koppla bort än annat men det är ändå sådant som lämnar en massa tankar i huvudet som är svårt att sluta tänka på - och som man blir helt trött av.

Vi har dem nog alla i vår omgivning, på nära håll eller på länge håll. Jag har både och och jag gör mitt bästa för att inte lägga energi på att bli upprörd, irriterad eller rätt ut sagt förbannad på dem. Ibland funkar det - ibland inte. Just nu är jag inne i en period där jag är så arg på någon och där jag absolut inte kan göra något, hur gärna jag än vill. Det handlar om att stödja andra men hur man än vrider och vänder på det så är det jobbigt för alla parter.

Jag ska försöka släppa tankarna och fokusera på det viktiga. Saker och ting kommer att lösa sig även om det tar tid och jag inte direkt kan påverka något - det måste bara bli så!!

Fram för det positiva energin ! Om jag orkar ska jag ta en pw-runda ikväll - för att tanka positivt och rensa huvudet. Det är jag värd.

En vacker morgon

Jag älskar doften av solvarm asfalt. Inte för att det var så idag, snarare tvärtom, men det var ändå något som väckte längtan i mig. Möjligen kaffedoften som sipprade ut från en av butikerna i tunnelbanan...

Solen stiger sakta upp över bergen och värmer redan tidig morgon.  Mannen som sopar gatan framför sin grönsaksbutik, hunden som kommer förbi och tittar på dig och så doften av kaffe som slingrar sig ut på gatan från de tidigt öppna barerna. Där inne hör man ett stilla sorl från arbetarna som tar sin espresso hängande vid disken innan de sakta går vidare. Här är det ingen som har bråttom. Själv föredrar jag en cappuccino sittandes vid ett bord, helst ute på gatan så att jag kan studera alla de som passerar.

Tidig morgon är det inte så många och speciellt inte turister. Men det är det jag gillar. Att se lokalbefolkningen på väg till dagens sysslor, damen med brödpåsarna, mannen med tidningsbunten, karriärkvinnan som kommer i 10 cm stilettklackar och kort kjol - den verkliga kontrasten till gumman som passerar helt klädd i svart. Sakta hör man staden vakna och fler och fler människor passerar och även turisterna börjar synas. Speciellt är det barnfamiljerna som är på väg till dagen på stranden, lastade med badringar, leksaker och kylväska.

Jag njuter av mitt kaffe och funderar på min dag. Den varma doften av asfalt har börjat att försvinna när solen ha rbörjat värma ordentligt och det känns hett i luften. Man behöver inte sitta länge för att det ska bli varmt, så snart solen är fri från bergen kommer hettan. Det är skönt att inte ha bråttom, att bara kunna slappna av och ta dagen som den kommer. Jag kanske ska ta och strosa vidare till vad dagen för med sig. Kanske jag också ska ta en dag på stranden.....

Det kunde ha varit sant, det kunde ha varit idag - men det är det inte. Det är en dröm, men en dröm som förhoppningsvis blir sann.... igen.

Hade varit kul om det vore kul

Ishockey.Jag tittar på ishockey. En gång för länge sen, när jag var yngre, älskade jag hockey. Inte idag. Nu blir jag mest uttråkad och rastlös och det är trist. Jag önskar att jag fortfarande hade tyckt att det var kul för det var verkligen kul att hänga med, att bli nervös och tycka att det var spännande. Men inte nu längre, nu hänger jag mest med när maken tittar. Jag skulle kunna gå upp och lägga mig på sängen och titta på något annat men det är också lite trist. Det är trots att hockey-VM och det borde kunna vara - eller bli - lite spännande. Bara det att det är Tyskland som Sverige möter känns konstigt. Vad hände med nationer som USA, Canada, Tjeckien? Fast om det bara är kvartsfinal kan de ju faktiskt vara kvar och möta andra nationer. Men vilka då? Vilka är stora idag? Tyskland tydligen, och jag vet att Danmark var med från början. Danmark och ishockey?? Det låter helt knasigt i mina öron..... Fast det gör ju Tyskland också i det här sammanhanget.

Snart börjar Grey´s Anatomy på en annan kanal, kanske skulle jag ta och gå upp i alla fall ? Men samtidigt är det ju mysigt att spendera kvällen ihop när vi båda jobbar hela dagarna.

Jag sitter kvar. Och tittar på ishockey. Åtminstonde en stund till....

Tänk positivt!!

Jag avskyr känslan av stress och oro. Hos mig sätter den sig i magen och kommer från ingenstans. Jag behöver inte ens vara stressad, känslan kommer så snart jag ska göra något speciellt - oavsett om det är vanliga saker eller något som jag verkligen behöver oroa eller stressa över. Hatar verkligen den känslan.

Mitt nya motto är "tänk positivt". Varför tro att det ska bli läskigt eller gå åt skogen innan det ens har hänt? Det kanske går bra - oavsett om det gjorde det förra gången eller inte!

Tänk lugn, det går bra, jag har längtat efter detta och tänk att det kommer att gå bra! Det försöker jag pränta in i huvudet på mig själv. Än så länge går det sådär men jag jobbar på det. Jag vill ju inte gå och oroa mig för saker som inte ens har hänt och troligen inte heller kommer att hända. Så nu ska jag verkligen peppa mig själv, det är bara jag som kan förämdra känslan.
Har haft den hela dagen idag men nu ska jag tänka på bra saker och så kommer resten av dagen också att bli bra. Så det så.

                                    Här skulle jag vilja sitta ibland och känna lugnet. Tänker mig dit.....

Ersättningsbussar.....

.... det är det nya ordet jag plötsligt använder massor. Jag bor längs den delen av tunnelbanan som renoveras, vilket betyder att vi trafikanter i 6 månader är hänvisade till bussar. Av någon mystisk anledning verkar de flesta av dessa bussar vara bemannade med antingen nya chaufförer, självmordsbenägna chaufförer eller de som har jobbat så länge att de skiter i vilket. Nu ska jag inte vara helt elak, det finns några trevliga, sympatiska chaufförer också som kör bra och vet att de ansvarar för ett gäng personer på väg kors och tvärs.

Efter diverse trevliga samtal med vänner visar det sig att vi alla har upplevt insidenter och "nästan-olyckor", och att det verkar som om det nästan alltid är samma chaufförer inblandade. Själv väntar jag på ett mail eller samtal från SL efter en "nästan-olycka" där jag själv skadades ordentligt och flera andra personer i bussen också skadade sig (tänker mest på mannen som blödde i hela ansiktet). Jag har fortfarande ont i ena benet och en svullnad i muskeln - och det hände i påskveckan.

Har SL inte hört av sig idag ska jag ringa dem igen och fråga vad som händer. Om de skiter i att svara blir jag rejält sur och överväger den där media-vägen som brukar funka så bra. Att ha ett par chaufförer som skyller på Stockholmsbilisterna och hävdar att "ingen kan köra bil i Stockholm" och att de själva kommer utifrån landet, det köper inte jag. De ansvarar för mitt liv de 15-20 minuterna jag sitter på bussen, så det så! Kan de inte göra det på ett tryggt sätt ska de inte heller köra passagerare.

Söderstadion

Att "jobba fotboll" är roligt! Jag är inne på min 8:e säsong och det är fortfarande kul. Alla människor jag har lärt känna, alla underbara vänner jag har fått - det har varit värt varenda minut i ur och skur. Jag har frusit så jag skakat, svettats så det rinner, varit uttråkad, less, glad och lycklig. Extrajobbet som publikvärd förändrade verkligen mitt liv. ´Tack vare fotbollen träffade jag min stora kärlek, han som nu är min man.

Det var tur att jag tog mig samman och sökte som publikvärd vintern 2003 och att Hammarby ville ha mig. Jag såg honom den allra första matchen jag jobbade, ett sk genrep en solig vårvinter-dag. Sedan pratade vi under säsongen och när sommaren närmade sig sitt slut kom också den första daten. 2½ månad senare var vi förlovade genom ett fantastiskt frieri. J friade till mig från storbildsskärmen en kall och småregning oktoberkväll, den sista matchen på säsongen. Det var nog det jag allra minst hade väntat mig den kvällen så totalt överraskad blev jag.

Att jag skulle träffa så många underbara människor genom att börja som publikvärd, det trodde jag aldrig. Vi är ett underbart gäng som jobbar på samma läktare där många har varit där i "evigheter", andra har kommit och gått. Dessutom har jag fått vänner bland ordningsvakterna, speciellt de senare åren där det har vuxit fram ett suveränt samspel och kamratskap. Att sedan kunna säga att man även har fått vännerna bland poliserna är härligt. Som sagt, att mitt liv skulle förändras så genom ett frivilligt uppdrag hade jag aldrig räknat med. Att det fortfarande är roligt (trots förluster och bråkstakar som ska utmärka sig) bevisas genom att vi fortfarande håller på, trots litet barn och resor i vardagen. Fotbollen  ska också ha plats - det är min energikälla till vardagen!

Tack Hammarby för alla underbara vänner och för att du gav mig min man!

En skön dag

Lördag. Schlagerlördag. Hela dagen undrade jag smått hur länge jag skulle kunna hälla mig vaken, men det gick över förväntan. Inte för att tvälingen var rolig eller bidragen bra. Nej, för att min man var helt galen på fb. Han kommenterade precis allt vilket gjorde att jag mer skrattade åt honom och läste hans inlägg på mobilen än jag tittade på tvn. Låten som vann missade jag helt, då var jag nämligen i köket och fixade en ny romlime-drink. 2 sådana och det mesta var ok.
Sonen somnade innan spektaklet började och tonåringen tittade ner en stund till oss men gav ganska snabbt upp.

Annars var det en bra dag. Vi var i Norrtälje, det som en gång var hemma för mig. Den lilla, ganska charmiga, staden i Roslagen som myllrar av folk sommartid och är helt öde vintertid.



Vi var och hälsade på morfar och mormor (inte mina, barnens) och myste med dem några timmar. Det är en speciell känsla att vara "hemma" ibland, att sitta i soffan och titta på allt man växte upp med som då var en vardag. Att lägga märkte till saker man inte tänkte på då, att tänka "det finns fortfarande kvar" och känna hur man sjunker in i tankar från förr. Mycket är också nytt: Två superfina badrum som är helt nyrenoverade. Det fick mig att längta efter att göra något här hemma. Här är det R´s rum som ligger närmast till hands, med färg och ny säng.

Men tillbaka till Norrtälje. En lunch och en fantastisk äppelpaj förgyllde besöket lite extra - god mat är aldrig fel! Men det mysiga var att träffas igen. Det var länge sedan nu, tiden rusar iväg, och det var något jag hade längtat efter. Besöket väckte ocskå en del funderingar, inte lika trevliga sådana och en massa ilska. Men det är saker jag hoppas löser sig väldigt, väldigt snart - för allas skull.

Sen kom kvällen, med musiktävling..... Men jag överlevde med ett leende  Tack vare min underbara man!

Idag är det fotboll på schemat. Längtar nästan ut i regnet......

Tillbaka! Tekniken är underbar!

Men se, nu är de ju tillbaka - mina förvsunna inlägg! Vilken glad överraskning, då har jag inte skrivit för ingenting - även om ingen läser det jag skriver ;)

Lördag morgon.... vaknade tidigt och bestämde mig för en powerwalk, med stavarna. Känner mig lite knäpp och "tantig" (förlåt tanter och andra "stavare") men det är skönt. Jag avskyr att springa så jag hittade ett bra alternativ med pw istället. Passar mig strålande, jag rör på mer än benen ochdet mjukar upp min stela nacke. Det var en skön start på dagen att kämpa sig genom skogen med alla sina vackra,gröna färger och stora fält av vitsippor. Dessutom hade liljokonvaljerna börjat få knoppar. Älskar det blomman - och gullvivan. Det är nog favoriten. Den är så fin och doftar underbart. Som sagt, en bra start på dagen!

Jag gillar också att komma tillbaka till ett nyvaket hus, där R precis har vaknat och satt på tvn med morgon-Bolibompa. Har jag tur har maken fixat frukost, annars gör jag det. En mysig lördagsfrukost med radion i bakgrunden (jag erkänner, vi lyssnar på "Ring så spelar vi") och sedan den sköna duschen. Bra start på dagen!

Idag är det Schlagerfinal. Absolut inget för mig. Jag kommer inte ens ihåg när jag senast lyckades se en hel final. I vanliga fall somnar jag av tristess efter 3-4 låtar och vaknar till eftertexten. Är då tvungen att titta på texttv vem som vann. Förresten, det slipper jag ju  år, jag har ju en smartphone! Härligt!
Och varför tittar jag då på schlagern? Bra fråga..... tror att det beror på att det är ett "måste" för att kunna hänga med i samtalet runt köksbordet på jobbet och för att "alla andra" har tittat. Fast när man lyssnar med så är det faktiskt förvånansvärt många som inte har tittat.
Normalt brukar dessutom min man vara borta när det är final. Han har haft jour, eller varit och fiskat och tonåringen är inte heller speciellt intresserad så det kanske beror lite på det också. Att jag inte håller mig vaken alltså.
Får se hur det går ikväll.... Får nog ta och skriva det i morgon så jag kommer ihåg det inför nästa år....

Dags för den där sköna duschen och sen ett besök i Norrtälje hos familjen!

Vart tog mina inlägg vägen???

Jag undrar lite fundersamt var mina 2 övriga blogginlägg har tagit vägen. Försvann de på vägen idag med uppdateringarna...??? Vem vet. Teknik är suveränt när det fungerar men precis värdelöst när det inte gör det. Ungefär som tangentbordet jag sitter vid, man måste trycka precis lika stenhårt och aggresivt på varenda tangent för att alla bokstäver ska komma med. Saknas det några som jag missar när jag läser igenom så vet ni varför.....

Tråkigt att ni missade mitt intressanta (?) inlägg och ishockey. Om hur intressant det är och har varit och vilka som är med nu. Nåja, jag hoppas fortsätta sitta här och knappra på mina tangenter en lång tid framöver så det lär komma en massa tankar och åsikter om diverse saker även i fortsättningen.

Fredag kväll... kunde varit en mysig kväll med familjen men blev mest en irriterande telefonpratarkväll spridda på olika håll. Så är det att ha förväntningar på något. När man tror att det ska bli bra och mysigt går det åt skogen och det kan man väl säga att det här kvällen gjorde. Tråkigt och t o m lite förbannad: Jag borde ha lärt mig att inte ha förväntningar på något, det blir aldrig som i tankarna ändå. Ta det som det kommer så slipper man irritationen och den fränvarande glädjen.

Du missade också mitt inlägg om stress och mitt nya motto: Tänk positivt". Svårt idag men något jag ska jobba vidare med och tänka extra mycket på just nu. Får t o m stress- och orokänsla i magen av diskussioner hemma. Jobbigt på alla sätt och vis att ha en mage som reagerar på alla känslor som har med anspänning att göra. Som sagt, tänka positivt var det. Det behöver inte gå dåligt bara för att det har gjort det tidigare. Vänd på känslan och tro att allt kommer att bli bra - då borde det också bli bra. Varför ta ut det negativa innan det finns något att ta ut?? En bra fråga jag ska fundera på och mota bort. Det är iallafall min förhoppning.....

Nu sitter jag här, lyssnar på dvd i sonen R´s rum och tvn i vardagsrummet. Dottern E sitter på sitt rum och läser. En mysig fredagskväll med familjen. Jag ska nog också ta och hitta fram en bok och krypa upp i soffhörnan - eller kanske välja sängen istället. Det känns mer som en höstdag idag så att krypa ner under täcket med en bok och en kopp te är ingen dum tanke.

Hoppas din fredagskväll är bättre än min...... fast det kan väl bara bli bättre.... jag tänker på sängen och boken

Då var det dags....

...att börja på något jag har funderat länge på. Jag älskar att skriva, tycker om att få ner mina tankar och funderingar och för mig är det ett sätt att "stressa av" och lätta lite på trycket. Så nu är det dags!

Att börja skriva när jag sitter hemma på altanen och lyssnar på björkens nyutslagna löv som susar i vinden, doftar till häggen som börjar slå ut och smuttar på kaffet, ja det känns inte helt fel. Att samtidigt arbeta hemifrån är en ynnest som jag älskar. Inte varje vecka men då och då. Effektiviteten är lysande och diciplinen fungerar så jag är djupt tacksam mot min chef som tillåter detta.

Just nu består jobbet mycket av att drömma sig bort mot nästa resa. Resan som bär av söderut mot Danmark, där bl a Möns Klint lockar enormt. Jag ser redan nu framför mig hur jag ska stå på stranden och titta upp mot de vita klipporna, plocka upp en vacker flintasten från vattenbrynet och lyssna på havets vågor som slår in mot stranden. Underbart! Klart jag längtar!! Att resa är en del av livet jag älskar och jag har tur att få göra det även i jobbet. Som tur är har jag en underbar man som sköter logistiken hemma när jag är ute och flyger och far, utan honom hade det inte fungerat så han är ytterligare en person jag känner stor tacksamhet gentemot.

Att drömma sig bort i det här sammanhanget betyder egentligen planera och det är den roligaste biten - förutom själva resandet. Då får jag tänka på det vi ska se och göra, längta och självklart lägga in en beställning om vackert väder. Trots att jag har sett just den här delen av Danmark insvept i djupaste dimma är det inte mycket som slår de kritvita klakstensklipporna, det turkosa havet och den gröna bokskogen i solsken.

Nu har jag börjat och mer kommer det att bli. Jag känner att det skulle vara hur enkelt som helst att fortsätta men det är ju en blogg - ingen bok :)