Dofter & minnen

Jag har lagt märke till att det doftar hemma. Dofter som jag förknippar med min barndom och men min länge saknade farmor. När jag kommer upp i vårt sovrum på mornarna efter att ha gjort frukost doftar det farmor. Jag kan inte förklara varför. Jag är ganska säker på att vi inte använder samma parfym, jag har inte samma hudlotion eller schampo som hon - och jag känner det enbart på morgonen.
Jag blir lika förvånad varje dag. Stannar upp och doftar och vips är jag tillbaka i deras härliga hus i Assens på Fyn. Varför kan man fråga sig? Hon kanske är med mig på morgonen, det vore i så fall väldigt trevligt.

Just nu luktar det också farfar hemma. Men det är mycket lättare att förklara. Vi har fått vår nya soffa och den kom direkt från tillverkaren, är nysnickrad och doftar så gott av trä. Eftersom farfar var möbelsnickare är det inte så konstigt att jag förknippar den doften med honom. Men det är också lite mystiskt att det är i samband med det som jag känner den andra doften så påtagligt.

Jag saknar er, farmor och farfar. Mycket.

Äntligen på plats - nästan

Det var en trevlig fest igår. Glad och avslappnad och det blev inte speciellt sent heller. Men det är klart, när det börjar kl 15 för barnens skull blir det många timmar ändå. Trevliga människor och en ovanligt trevlig kväll.

En bonus är att vi gick över till vintertid idag. Jag vaknade tidigt och klev ganska snart upp. Vardagsrums-fix lockade. Så redan innan frukost var de nya gardinerna strukna och upphängda. Efter frukost gjorde vi klart och det blev så fint. Helt nya färger i helt andra toner än vi har haft innan. Väldigt nöjd om jag får säga det själv. Enda missen i det hela är att fotpallen kom i fel tyg så den måste bytas. Jag ringde direkt vi packat upp men de kunde inte hjälpa till med reklamationer på helgen. Lägger en sak till på min lista över saker att göra i morgon. 

Och egentligen borde jag vara ledig med min son eftersom det är höstlov....suck. Det skär lite i hjärtat, han hade behövt vara ledig. 

Hemma igen

Det är skönt att vara hemma. Men det var också en väldigt bra vecka. Det blev många skratt, vackra, roliga upplevelser, mycket god mat och en hel del återupplivande minnen. Det finns många saker jag skulle vilja ta med familjen till, både som en riktig semester men också en långhelg. Visst är det ganska långt att åka men onsdag-söndag skulle absolut funka. 

Idag blir det att slöa i soffan en stund. Sen ska vi göra oss i ordning för Halloween-fest. Inte jättesugen på att behöva fixa till mig igen men så är det. Vad gör man inte för sin sons skull...

Skagen

Idag har vi varit i Skagen. Det har varit sol och regn om vartannat på väg dit men när vi var framme kom solen. Och blåsten. Sista milen var nästan jobbiga att köra pga vinden. Vi stod uppe vid Grenen och det var nästan omöjligt att fotografers pga vinden. Det gick helt enkelt inte att hålla kameran stadigt. Men vackert var det.

Nu ligger jag i min säng på Aalbæk Gl. Kro. Ännu em pärla jag verkligen har lust att återvända till. Kanske mer än de andra på den här turen (förutom Frederiksminde som vi tittade på men inte övernattade). Vi har ätit en fantastisk 4-rätters middag och druckit goda vinet - och skrattat massor. Ulla som har stället är en underbar människa. 

Nu ska jag sova med vinden som sömnmedel. Fast efter 4 dagar på roadtour behövs egentligen inget sånt...

Roadtour Danmark

Tredje dagen iväg. Kroppen är rätt mör nu av att gå och gå, stå, gå lite till och sitta i bil där mellan. T o m en ridtur som känns lite i låren. Men roligt är det. Jätteroligt! Jag blir så sugen på att åka hit med familjen. Promenera runt på Møns Klint, bo på något charmigt ställe, strosa runt i Odense eller en mysig weekend med spa på Hotel Vejlefjord. Eller varför inte tillbringa några timmar i Randers Regnskov? R skulle älska det. Fladdermöss i grottor, apor som klättrar runt, ormar, fjärilar, ödlor och en massa andra djur. Så häftigt!

Det enda trista var att nu hade vi äntligen några timmar till att strosa runt på stan och så stängde butikerna strax efter 17. Jag såg en supersnyggt tröja men den kunde jag ju glömma. Trist nog.

Snart är det middag, förhoppningsvis tillräckligt mängd timmar med sömn och sedan blir det Skagen i morgon.

10 år sedan

Det var konstigt att komma hem till ett hus utan barn. R sover över hos sin kompis J, de skulle till lekland, baka pizza och baka muffins. Undrar hur pigg han är när vi hämtar honom...

J och jag tjuvstartade lite på 10-årsfirandet. Egentligen ska vi ju fira i vår när vi ska resa utomlands för att fira 10 år som gifta men vi tyckte att det var mysigt att fira med en middag på förlovningsdagen också. Den är egentligen idag men ändå. 

Middag på Djurgårdsbrunn på Djurgården. Vackert med ljus, höst och lite frost. Förrätten var suverän, varmrätten skickade vi ut, desserten var god så vad säger man? Sällskapen var det bästa, miljön vacker, servicen helt ok men maten lite av en besvikelse. Men det gör inte så mycket, vi hade en bra kväll ändå.

Hem till ett tyst hus och jag sov som en björn hela natten. Trots fullmåne. 

I andras frånvaro

Man ska inte vara glad för att en kollega är sjuk, det låter så konstigt att uttrycka sig så, och det är jag inte heller. Men hans frånvaro gjorde att en annan kollega frågade om jag ville följa med på ett arrangemang med TV4. Och det är klart att jag ville.

Sagt och gjort: Vid halv 12 gick vi till Strandvägen, in på ett litet, läckert hotell och åt en väldigt god lunch. Jag träffade en annan glad fd kollega och det är ju alltid extra trevligt. Efter lunch och småprat var det visning av de 2 första avsnitten av "Solsidan".
Presentation av fyra av skådespelarna och manusförfattarna, en del glada skratt och så fick vi se avsnitten. Sedan var det klart slut. 2 timmar trevligt umgänge och tv-serievisning mitt på blanka fredagen. Ibland har man tur att andra är sjuka. Krya på dig, kollega!

Bestäm dig nu!

Eländiga förkylning. Bryt ut eller försvinn!! Det här mitt mellan sjuk och inte sjuk är väldigt jobbigt. Som tur är har hostan försvunnit och den är jobbigast så det var skönt. Men nu har jag haft ont i huvudet varje dag i ett par veckor, ont i bröstet till och från, snorig till och från - men inte riktigt förkyld. Nu tycker jag bara att det kan bli något så att det går över. Men jag vet hur det är. Det kommer inte att bli något förrän jag varvar ner och det är lagom till nästa helg. Då är hektiska oktober över och då kommer det väl som ett brev på posten.

Inte blev det bättre av att sitta en timme i en kall idrottshall igår. En halvsunkig gymnastiksal i Björkhagen där det inte fanns bänkar, utan vi föräldrar hänvisades till en minimal läktare där vi kunde stå och hänga. Det fanns dock en plint och en tjock madrass och jag hade tur som kunde sätta mig på madrassen. Men det var som sagt kallt så nästa träning jag ska med på ska jag klä mig varmt!

Det roliga var att R tyckte att det var riktigt kul. Han hoppade och sprang, kastade och kämpade sig genom de grenar de fick testa på igår. Det är föräldrar som tränar barnen i början och det var tre bra sådana. Han ska träna en gång till innan jag betalar avgiften, det är en väldigt klok person som ansvarar för det som inser att barn behöver testa ett par gånger innan man betalar. Men det var en glad och uppspelt R som åkte hem igår, det är härligt. Han behöver en sport för att bränna lite energi och eftersom han är småtrött på taekwondon känns det bra om han hittar något annat.

Träningen avslutades med en stafett

Trötter

Jag visste att jag skulle vara "död" idag. Men nu är den jobbiga veckan över med alla kvällar och det har gått över förväntan. Världens bästa son som inte väckte mamma lördag morgon och som själv som till över 10 på söndagen. Att jag sedan inte sov några timmar mellan söndag och måndag anses som självförvållat - och väldigt onödigt.

Jag var småseg igår redan innan match men lättare till sinnet efter ett väldigt bra samtal med min chef. Det började med ett möte om en arbetsuppgift och slutade med peptalk och tankar kring arbetet. Alltid något. Förhoppningsvis vänder det lite nu. Det behövs verkligen.

Idag ska jag och R på hans första friidrottsträning. Jag ska hitta till en skola som jag tror vet var ligger. Låter bra, va? J visade mig vägen förra tisdagen, i skymning och med "femtielva" svängar innan vi var framme. Det slutade med att han var tvungen att köra tillbaka till start för att börja om en gång till. Jag är helt säker på att jag och R kommer att vara ute i god tid. J är nämligen inte hemma och kan följa med för jag har gett honom biljetter till AIK-Leksand i förlovningspresent. På söndag är det 10 år sedan han friade till mig på Söderstadion. Helt ofattbart så snabbt tiden går. Matchen gick idag så han fick biljetterna i förhand vilket inte är mer än rätt eftersom jag fick min present redan i somras. Jag såg klockan jag hade gått och spanat på länge på flyget till Tunisien och den köpte han till mig.

Min snygga förlovningspresent

Det ska bli spännande att se om R gillar friidrotten. Det är lite svårt att förklara för honom att det inte är det samma som i somras när de var 150 barn som tränade på Enskede IP. Men som sagt, vi får se om han tycker att det är kul. I så fall är det nog en blivande löparstjärna!.

Allt och inget på en måndag

Måndag igen. Nästa gång det är måndag är jag i Danmark och har antagligen precis ridit en tur och haft picknick. Så håll tummarna att vädret håller i sig - eller åtminstone att det inte spöregnar. Kallt kan man klä sig mot, i och för sig även regn, men det är så trist när det regnar.

Jag har gjort en massa förberedelser idag och jag hoppas att det blir en rolig resa utan för många klagomål. Jag vet att de kommer, det finns de som inte grejar att acceptera och bara gilla läget. Det gäller egentligen fler saker. Man är van att göra som man vill och när man plötsligt blir ifrågasatt eller nekat något så blir man lite paff och slår bakut. Men en sak kan jag säga: Det funkar inte att ljuga. Även om jag inte kommer ihåg allt i detalj, kan skilja på matcher, komma ihåg resultat eller komma ihåg när någon var här senast (allt det har kommit upp idag) så glömmer jag inte händelser. Det är ingen som slår mitt minne där. Tyvärr ibland....

Nåja, jag får klaga lite här på min egen klagomur. Stressa av lite genom att skriva om det, slippa älta med andra som inte orkar lyssna.

Och för att något faktiskt ska bli kul igen så jobbar jag just nu med jultema och det är ju roligt. En ganska bra dag hittills med andra ord trots att jag har behövt göra sådant som jag inte gillar. Det är aldrig lätt att ge negativa besked men som chef måste man ibland ta sådana beslut. Tur att det finns andra att prata och älta med om sådant, att ta hjälp av när man behöver råd. Ena stället är jag vanlig "nisse". På det andra har jag lite att säga till om - fast jag jobbar precis som resten. Det är så jag vill ha det. Det är därför jag gör det. Fortfarande.

Och så håller jag tummarna för E. Kör försiktigt och lycka till, hjärtat mitt!

Äntligen helg

Helgen är här. Äntligen. Det känns som om veckan har varit evighetslång och samtidigt inte. Egentligen borde jag vara sjuk. Det är jag ju. Känner av febern idag men ändå väntar vi på gäster. Det ska bli väldigt trevligt, jag hoppas bara att jag orkar. 

Ledig i morgon. Kanske köra E till Norrtälje men det är inte jobbigt. Sen är det lugnt fram till tisdag då det blir en lång dag igen. Borde vara sjuk om jag är det. Så otroligt löjligt att tänka i kronor när man egentligen behöver vila. Men det är saker som ska göras: fixa klart resekit till kollegorna inför Danmarksresan som alla är nyfikna på. Stänga växeln på torsdag men det kan jag faktiskt Göta hemifrån. Idiotiska pliktkänsla och tankarna på ekonomin. Nu gör det inte så mycket längre. Men så länge jag orkar stå kör jag på. Sån är jag.

Klarade jag 15,5 timmar igår klarar jag det mesta. Fast det är enklare när det är roligt och det var andra halvan av gårdagen.

Förkylningstider

Host host snuft host.... Så låter det hemma hos oss. En riktigt jobbig vecka på många sätt och vis och inte blir det bättre när huvudet sprängvärker och rethostan sitter i halsen. 

Men det är inget mot hur E har det. Vad är en vanlig förkylning mot att ha smärta så att man inte kan stå? Att ha så ont att man inte kommer ut genom dörren?

Och maktlösheten att som förälder inte kunna göra något? Det är en fruktansvärd, frustrerande känsla. Så jag tänker inte klaga på förkylningen. Den är inget mot min älskade dotters elände, jag önskar, ber, håller tummarna - ja allt man kan göra, för att hon ska få hjälp.

Skitsjukdomar!!

Därför var det extra positivt att pappas ena sjukdom är borta. Strålningen tog den. Det behövdes något positivt i denna tunga vecka.

Host host... I morgon jobbar jag fotboll. Host

En dag i ilskans tecken

Den började jobbigt. Jobbigt på ett känslomässigt sätt. Jag blir så ledsen när E mår dåligt. Önskar jag kunde hjälpa, önskar att läkarna kunde hjälpa men just nu går det trögt.

Nu har vi i alla fall åkt in till akuten när E hade ont. Jag var dessutom tvungen att bli arg på läkaren för att han tyckte att ultraljud var onödigt. Fast det står i hennes journal. Jag blir arg bara jag skriver det. Men mitt utbrott hjälpte, hon fick göra ultraljudet. Inte för att det visade något men då går något att utesluta. Ett mikroskopiskt steg närmare något. Hoppas jag.

Nu är det träning med R. Han gick in i omklädningsrummet och bytte om, jag satt utanför. Två små killar kliver in och jag hör "kolla, glasögonormen är här". Gissa om jag blev arg. Igen. Frågade R om han blev ledsen och självklart blev han det. Tränaren gick förbi - med glasögon för övrigt, och jag berättade. Samtal med pojken som skämdes. Jag skulle inte vilja bli utskälld av en taekwondo- tränare med svart bälte.

Nu leker killarna. Alltid något.

Vart tog helgen vägen?

Måndag igen. Helgen bara försvann. Har sagt det förr och kommer säkert att säga det igen: Varför ska man jobba i fem dagar och bara vara ledig i två? Är livet inte värt mer än att sitta framför en dator dagarna i ända? Eller kanske det är något annat det är fel på? Tror jag vet svaret på den....

Fast ändå. Det ska städas och handlas, lilla trädgården ska ha sitt, maten ska lagas och utöver det vill man umgås, hinna leka lite med sonen, läsa i boken och bara vara. Det blir stressigt om allt det ska hinnas med. Visst går det men jag tror att det är dags att familjen omprioriterar vissa saker. Det är absolut skönast att åka och storhandla lördag morgon eftersom det är så lite folk i affären då men samtidigt kanske det är bättre att göra det en vardagskväll. Fast det är så få timmar, ska man inte vara "ledig" då heller? Jäkla livspussel! Och städning. Ska man hyra in någon eller borde man inte klara av det själv? Klart man borde. Kanske lägga tvättstuga och storstädning torsdagskvällar så är allt klappat och klart till kvällen. Tror att jag ska prata med maken om det.

Den här helgen var dock bra. Trots att J har jour så var den bra. Som jag skrev var jag ju och fikade på barnen på härliga Taxinge och efter att ha städat (med suverän hjälp av J) igår så hann vi slänga lite gamla blommor och fixa lite ute och sedan satt jag och R i vardagsrummet och myste. Han byggde Angry Birds av Lego och jag läste.

Nu är det måndag. 5 dagar kvar till helg igen. Innan dess ska jag med R på Taekwondo-träning (som han är less på....), första friidrotts-träningen (som han längtar till), tvätta och jobba på en VM-kvalmatch. Det blir bra. Sen är det helg och middag med vännerna A & N med barn.

Mysig lördag

Vaknade med tankarna att det var mycket att göra den här helgen. Orkade inte riktigt kliva upp så jag låg kvar. Efter en stund ropade R och ville titta på tv. J snurrade lite och det dröjde inte länge förrän hans telefon ringde. Jour så det var bara att åka. Jag bestämde mig för att fixa frukost, skjuta städningen till morgondagen och sedan åka med barnen och handla (ursäkta E, du kommer alltid vara mitt barn). 

Vi letade höstskor till R och det hittade vi. Samt ursnygga stövletter till E som jag önskar att jag kunde gå i. Men det kan jag inte, speciellt inte med de smärtorna jag har. Fast jag hittade ett par riktigt snygga, platta stövlar. Perfekt, nu kan jag också känna mig snygg - trots platta skor.

Sedan åkte vi till Taxinge. Det är flera år sedan vi var där. Trots en mulen dag var det riktigt skönt ute så vi gick en promenad innan vi gick in. Det var massor med människor för men som tur var hade de öppnar övervåningen. God fika, bästa sällskapet (trots att J saknades) och mysigt att bara sitta och småprata. Mätta och belåtna gick vi och köpte Taxinge-te innan vi åkte hemåt.

Nu sitter jag här i soffan, R tittar på spännande långfilm och regnet smattrar mot fönstren. Mysig höstdag.

Inga klackar :(

Jag får inte ha högklackat. Jag KAN inte ha högklackat. Snyft! Alla mina stövlar har klack. Mina två par stövletter har självklart klack. Jag har köpt ett par svarta kängor, jag har ett par bruna vinterkängor som är fodrade och ett par vita vinterstövlar till den dagen vi vadar i snö. Men inga snygg-stövlar. Och enligt mig finns det knappt några sådana utan klack. Det är ju klacken som gör hela hållningen och ger snygga ben.

Allt för att jag började om med träningen i början av sommaren. Och jag var sugen att börja igen men tji fick jag. En smärta som inte är av denna värld började direkt mina fötter klämdes ner i ett par stängda skor. Visst har jag känt lite då och då under sommaren, speciellt i sandaler med klack men trodde inte att det var något speciellt. Nu pulserar värken så att jag håller på att bli tokig! Hade ett par stövletter igår och det var rena döden och det får jag betala för idag. Jag har så ONT!

Doktorn säger att det är "Mortons Syndrom", dvs nerverna framme i foten hamnar i kläm. Dessutom förvärras symptomen när man har skor. Men vad tusan, när det är -2 ute när man ska iväg är det lite tufft att gå i sandaler. Likaså inne. Jag får nog köpa några raggsockar och använda dem på jobbet - till kjolen. Snyggt. Not. Dessutom förvärras allt av en begynnande Hallux Valgus. Kul fot.....

Men det är bara att bita i det sura äpplet och hoppas att det läker ut när foten avlastas genom platta skor och ingen träning. Jag hade ju tänkt komma igång igen. Men jag vill kunna ha mina snygga sommarskor när det blir sommar igen så jag antar att jag får gilla läget i höst och vinter med platta skor och stövlar. Innebär det att man får shoppa??

Inte i vinter. Snyft :(

Tittar och väntar

Jag vill boka nästa års semester. Nu. Både vår "huvudsemester som kommer att gå till älskade Sicilien. Nu längtar vi ordentligt igen och jag har tittat i en månad på Fritidsresors hemsida men resorna är fortfarande inte släppta. Jag vill boka resan NU så att jag vet att vi får vårt kära hotell de datumen som passar oss. Med den resan kan jag åtminstone hålla tummarna att jag får semester. Det brukar lösa sig - och det är väl precis det man inte ska skriva för att det inte ska funka. Men då får vi helt enkelt flytta resan, det kommer ju att funka eftersom det är charter.

Strandpromenaden i Naxos med Taormina på berget

Hotel Villa Giardini i morgonsolen

Den andra resan kan jag inte boka förrän jag får ok på min semesteransökan från chefen. Jag hoppas att jag får besked snart för jag vill boka hotell och flyg så att det blir så billigt som möjligt. Vi firar 10-årig bröllopsdag nästa år och vi började planera den resan när vi satt på en restaurang i Paris på bröllopsresan. De vid bordet bredvid var också svenskar och de firade 10 år. Då lovade vi oss att det var precis det vi skulle göra när det blev dags för oss. Helt ofattbart att det nästan är det. Sen måste vi bara bestämma oss vart vi ska men det lutar åt Rom. Eller kanske Venedig. Eller varför inte Prag??

Håll tummarna att det kommer att fungera - bägge delarna. Jag behöver få ett ja på det. Nu.