Fredag!!

Äntligen fredag! Första rapporteringsveckan över. Nästa veckan börjar helvetet på allvar. Jag hoppas och håller tummarna att jag kommer att sova söndag kväll, annars blir det jobbigare än det behöver att bli. Jag har försökt att intala mig själv att det inte är värt hälsan, att jag måste försöka göra mitt bäst a(vilket jag alltid gör) men det tar ändå inte bort ilskan och det fruktansvärda obehaget att behöva göra det. Och det är obehaget som skapar minnesluckor och magsår.

Nu är det helg! Jag ska göra precis allt jag kan för att inte tänka på jobbet en endaste minut den här helgen - inklusive söndag kväll. I morgon är det tusen saker att göra inför barnkalas och sedan är det två timmars kaos hemma. Ska nog gå bra det med och tiden går fort. Bra att kalastiden går fort, inte det roligaste jag vet men trist att helgen försvinner. Fram med kortare arbetsveckor så att man är ledig 3 dagar och jobbar 4. Skulle ge fler jobb! Eller också behöver jag bara en annan arbetsplats.....

Några minuter kvar, sedan kan jag packa ihop och gå hem till familjen. Och inte tänka! Och bara mysa. Och så är januari snart över....

Trevlig helg! För det ska jag ha. Så det så.

Stress igen

Jag börjar tappa närminnet igen. Jag har nästan hela tiden en knut i magen och jag sover så dåligt på nätterna. Varje gång jag vaknar måste jag tvinga mig själv att tänka på något annat än jobbet. Jag försöker att placera mig i soffan, framför brasan, i det timrade huset i skogen medan snön yr runt husknuten. Mitt drömhus med andra ord.

Jag skulle gärna bo på landet. Inte så långt från ett samhälle eller stad att jag inte hade möjlighet att shoppa eller besöka en restaurang ibland men ändå så att det var natur runt husknuten.
Jag gillar inte Stockholm. Visst, det är en vacker stad som erbjuder massor men det är ingen rolig stad att bo i. Dryga människor som mest tänker på sig själva och inte speciellt charmigt. Jag saknar att kunna "gå ut på stan" en lördag och veta att oddsen är rätt bra på att jag ska träffa någon jag känner.

Önskar man kunde hitta ett jobb någon annanstans i Sverige, hitta ett hus som inte kostar en förmögenhet och så rota sig där. Men det är svårt. Vi är två som ska ha jobb och så har vi vår flicka som behöver oss här i storstan. Skulle vara jobbigt att ha långt till henne. Eller så får hon helt enkelt flytta med.

Själv ska jag fortsätta att drömma om huset med den sprakande brasan. Snöstormen kommer kanske ändå.

Den......

... eller kanske den.

Aningen bättre

Nu har den värsta frustrationen lagt sig. Så länge jag inte tänker vill säga. Jag sov som en död inatt men det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag knappt sov natten före. Jag ska bara inte tänka på allt skit utan jobba på precis som jag brukar.

Fick iallafall höra att jag var önskvärd någonstans igår så det ser ut som om jag fortsätter med landskamperna. Jag tycker innerst inne att det är roligt - även om det kan bli en hel del röra ibland. Men det är bra folk på alla sidor så det ska nog gå. Min enda hake är resvägen, speciellt när jag ska upp så tidigt dagen efter och det är inte alltid att det kommer att finnas en snäll CC som skjutsar en hem.Håller tummarna för att det blir som jag hoppas. Mina tummar har varit med mig de senaste dagarna så jag fortsätter att hålla dem.

I morgon ska R med mig till jobbet. Han ska till optikern för koll, något som kom lite tidigare än beräknat med tanke på att de gick sönder. Hoppas att allt det löser sig på bästa sätt också.

Ännu en dag över. Väntar bara på ett besked jag behöver innan helgen och hoppas att jag får det. Om helgen blir som planerad blir det kalas på lördag och res-letande på söndag. En stund iallafall.

Skulle helst vilja sätta mig i min drömstuga, framför den brinnande brasan med snön vinande runt husknuten just nu. Det hade varit riktigt mysigt. Så det så.

Snart över. Igen

Jag hatar att helgerna går så fort. Det känns som om man inte hinner det man vill och det man måste. Jag har inte städat, orkade inte och ville inte. Jag har läst och lekt med R, jag har gått en lång, skön promenad i skogen.

Jag har haft ont i magen av stress och oro över vad komma skall. Redovisningar och sälja. Kan jag gärna göra. Om alls andra hade varit tvungna också. Och sälja i butik till folk som spekulerar, inte via telefon.

Bara för att man har rutinuppgifter som inte syns i ekonomin ska man alltså granskas... Kul. Not.

Men skit samma. Är det så är det bara att gilla läget och fortsätta känns sig kränkt. Och jobba för att framtiden ska bli bra.

Ska inte tänka på det alls. Jag ska fortsätta att njuta av de sista timmarna på helgen och försöka njuta av kvällarna och familjen. Dagarna får fortsätta att gå på rutin. Så är det bara.

Tur att jag gick ut. Det gav energi och rensade huvudet. Dumt att börja skrivs om det, känns i magen direkt. Ska försöka gå så mycket som möjligt framöver. Vet ju vad stressdoktorn sa...

Men än så länge är det helg. Skönt det!

Äntligen fredag!

Det här har varit en riktig pissvecka. Nästa vecka lär inte bli så mycket bättre med tanke på vad som komma skall. Det känns dock bättre och jag har vidtagit en del åtgärder för min framtid och det känns skönt. Jag ska fortsätta att bevaka mina intressen och se vad jag kan göra. Jag hoppas på tur och att jag är just DEN som kan förändra där jag önskar.

Stort Tack till min kära make som peppar och tröstar, som tycker att det är ok att jag gör det som känns bäst. Jag håller tummarna för det bästa och att det händer något snart. Det finns faktiskt saker jag verkligen vill har jag upptäckt de senaste dagarna. Kanske dags att sikta mot mål istället för att fastna i fållor??

Fredag. Även om kvällen börjar med tvättstuga så kommer den lägligt. Lugn dag med R i morgon eftersom J ska på allianskryssning. Jag vill också med! Kommer att sakna alla kompisar från Hammarby och AIK som är med nu när jag jobbar med dem. Men ska jag fortfarande vara ansvarig för landskamperna vill jag ha möjlighet att följa med nästa år. OM jag nu fortsätter med landskamperna. Har inte riktigt bestämt mig än. Jobbigt innan kul på plats och tack och lov för kollega som gett skjuts hem. Annars hade det varit en pina också.
Nu ska  jag vara ledig och inte tänka på jobbet över huvud taget. Jag ska mysa hemma, njuta av snön och eventuellt solen och tänker må bra. Så det så!

Trevlig helg!

Uppgiven men lugnare (fast arg)

Jag var arg när jag vaknade i morse. Arg när jag kom till jobbet fast jag promenerade genom Gamla stan och den fallande snön. Det brukar annars hjälpa.
Men jag lugnade mig under dagen. Jag blir dock fortfarande väldigt arg när jag tänker på det som hände igår - eller snarare började för ett år sedan men på något sätt kulminerade igår. Varför ska bara jag specialrapportera? För att det inte är lika viktigt att besvara mail, telefonsamtal, översätta texter och byta inlägg? Bara för att det inte ger ett synligt resultat, ja, allt utom när jag byter stora bilder på hemsidan vill säga.... Nåja, orkar inte riktigt älta det mer. I natt ska jag sova och inte ligga och bli ännu mer förbannad. Så det så.

Efter en genomgång idag med en kollega som gjort ett idiotsäkert säljdokument som t o m jag förstår ska jag iallafall få iväg de där mailen som jag ska. Sen får vi se om det ger något, det är ju en annan sak. men när jag såg hur mycket det gäller är det helt solklart att det inte går att ringa. Ingen skulle fatta vad det var jag försökte sälja när det finns 6 olika saker att välja mellan. Det passar mig utmärkt.

Tur att jag har annat att tänka på. Som resor som inte planeras, konferens jag inte kan åka på och kalaset jag inte gillar nästa lördag. Ironisk? Jag?

Nya tider???

Det känns som om det gamla är på väg bort. Det känns som en epok är på väg att få i graven. Service och att hjälps till, att se reportage i tidningarna jag har hjälp till med, att få glada tackmail är troligen över. 

Nu ska det säljas. Har ingen koll på riktigt vad än men det är tvunget att klarna. Gillar jag det? Jag avskyr det. Att försöka påpeka det är helt meningslöst. Att påpeka att det hade varit bättre att utnyttja mina kunskaper istället för att lära upp en praktikant var tredje är inte på tal. Snacka om resursslöseri. Men jag har ingen talan. Gilla läget eller gå. Dessutom ska jag nu redovisa vad jag gör på dagarna. I detalj. Tydligen syns det inte eftersom jag inte skryter, låter, säger till när jag är klar. Men det jag gör är rutinuppgifter med uppdateringar, läsa bloggar som ska kommenteras eller svaras, svarar mail. Inte mycket att skryta med men mina dagar rullar på. Ibland långsamt - ibland fort.

Men det känns som om tiden är över. Tror inte att det kommer att finnas så länge till, servicen ska rationaliseras bort och istället ska det säljas och jag får ont i magen bara av att tänka på det. Men det är också bara att gilla läget. Och hålla öron och ögon öppna.

Och allt har jag att "tacka" en enda falsk person som inte ens hade kurage att följa upp allt hon raserade. På mindre än ett år lyckades hon förstöra för så många.

Jag är glad att jag har den här ventilen. Utan att kunna skriva av mig skulle jag nog gå under av negativ stress. Tur jag har en familj som stöttar och ger kärlek. Trots sjukdom och skoltrassel. Kärlek finns det tack och liv gott om. Och att skriva lättar trycket. Tack för mig.

Vilken söndag....

Vet inte om jag ska skratta eller gråta över den här dagen. Började med tjafs vid frukostbordet och sen har stämningen varit sådär hela dagen. Jag känner att mycket är mitt fel för att jag inte riktigt orkar längre. Orkar inte tjata på R. Orkar inte att J hela tiden avbryter och inte hör vad jag säger. Orkar inte att tanden inte känns bra, det kommer bara att bli skitdyrt och framför allt orkar jag inte att det är måndag i morgon. Pissvardag säger jag bara....

Idag blev det en lång skogspromenad. Jag behövde komma ut och andas lyft, att tänka på något annat en stund. Jag älskar snön så det var en skön promenad i skogen trots att R gnällde. Fast det var kanske inte så konstigt eftersom vi släpade med honom på en 5-km runda. Han var väldigt duktig som orkade. Belöningen var en fika inne på det mysiga fiket i Tyresta.

Nu är det handboll som gäller, soffhäng och bok. Och sova tidigt och hoppas att morgondagen blir bra. Trots samtal med tandläkare, optiker och skolpersonal. Och jobb.

Mysig lördag!

Äntligeb har söta syster men fina familjen varit här. Hon har verkligen en underbar familj och världens charmigaste dotter. Jag tror att lilla E kan charma vem som helst.

Trots fix och förberedelser hela dagen var det riktigt mysigt att de äntligen kom hit. Jag har saknar dem. Saknar att sitta och prata i lugn och ro, hinna prata lite utan att titta på klockan för att det är lunch eller bli avbrutna hela tiden för att andra är med. Jag har verkligen sett fram emot att träffa dem så det var kul att det äntligen blev av.

Och för att toppa dagsen var E också med. Saknar henne och behöver se henne ibland så att jag vet att hon är ok. Dagens minus var att R's optiker hade stängt. Han försvarade en kompis igår, hamnade i bråk och hans glasögon hamnade på golvet. Och inte hörde de av dig från skolan heller. Så hela fredagen var en riktig skitdag på alla sätt och vis och just därför var det så oerhört skönt att få tänka på annat idag.

Tack för besöket sis med familj och kära dotter!

Ny aktivitet

Första gången avklarad. R är i duschen, J jagar på och jag sitter utanför och väntar. Det var roligt. Roligt att titta och roligt att se att R tyckte att det var roligt. Äntligen får han hoppa i en bassäng. Göra volter som han älskar och dyka åt alla håll och kanter. Och verkligen lära sig göra det på riktigt. 

Det var en glad kille som kom ut från omklädningsrummet. Vi är hemma nu, hann inte skriva klart när jag väntade. Och det var en trött kille som somnade så snart han la huvudet på kudden. 

Kul att han gillade det. Jag är helt övertygad om att det är rätt grej för honom, jag tror att han kan bli riktigt duktig om han har tålamod och orkar gå kvar. Klart att han ska välja själv men jag tror verkligen att det är hans sport. Så det så.

Trött & less

Hur trött kan vara egentligen? Inte trött - sova-trött, bara helt slut ändå. Gillar inte min tillvaro men vet inte vad jag ska göra åt den. Det är inte lätt idag men jag måste iallafall försöka. Jag orkar inte gå och vara less och omotiverad längre. Vardagen måste bli bättre och det är bara jag som kan göra så att det blir så. Visst behöver jag hjälp från annat håll men det är bara jag som kan se till att någon ser mig.

Och jag pratar inte om kärleken! Den är precis som den ska även om den också går upp och ner. Lite frustrerad över att vi fortfarande inte har bokat en resa men det var allt strul med jobbet i höstas som gjorde att det inte blev av. Vi måste ta tag i det också, annars kommer det att bli precis som vanligt. Det händer inget.

Ja, det är en less och omotiverad dag idag. Problemet är att jag kanske inte riktigt vet vad jag vill men allt är bättre än det här. Blir helt matt och ledsen när jag tänker på att jag är nedgraderad till panelhöna som bara ska fixa åt andra, göra saker jag avskyr och föraktar och så ska jag dessutom vara glad för det - för stämningen skulle. Dra dit pepparn växer är det jag mest har lust att säga. Men det går ju inte. Tur att man är så förbaskat proffsig att man gör precis allt man ska ändå - och bra dessutom. Men arbetat utan hjärna har jag gjort tidigare och jag har inte lust att hamna där igen. Det är jag för gammal för. Och för klok för.

Så kämpa på får väl bli mitt ledord. Ingen lär göra något åt mig så det är bara att ta tag i det själv. antar jag. Eller gilla läget....

Och dessutom har jag huvudvärken från helvetet. Tack, nu har jag gnällt klart. För idag.

Duktig kille!

Idag var det då dags. Dags för R's tandläkarbesök för att dra ut sin bruna framtand. Den tanden vi trodde att han skulle tappa sist visade sig vara den tanden som inte ville ramla ut alls.

Han var smånervös när jag lämnade honom i skolan i morse men oväntad lugn när jag hämtade honom några timmar senare. Vi fick vänta ganska länge eftersom jag var tvungen att hämta honom lite tidigare än tänkt. De hade nämligen lunchrast när jag hade tänkt komma men bara tanken på att leta efter honom på skolgården fick mig att åka lite tidigare.

Han var så duktig. Han sa flera gånger att han var nervös men när han låg i stolen var han cool. Ställde massor av frågor om vad tandläkaren gjorde och varför. Han reagerade inte ens nämnvärt över bedövningssprutorna. Däremot tyckte han att det var ganska obehaglig och gjorde lite ont när hon fick dra lite extra på slutet.

Det visade sig att den tanden han skadade för länge sedan hade en extra lång rot för att vara mjölktand så det var troligen därför den inte ville ramla ut.

Det gick med andra ord över förvänts, utan gråt och "vill inte". R var väldigt trött efteråt och eftersom vi fick besked att undvika bakterier idag fick resten av dagen bli hemma med mys.

En skön måndag med andra ord. Hade gärna varit ledig en dag i veckan... Synd man inte har råd.

Äntligen kom den

Snön alltså! Började i fredags, fylldes på under natten och förmiddagen i går och nu stormar och snöar det ute. Undrar om det är den där snökanonen tidningarna skrev om igår?? Gärna för mig!

Annars har det varit en skön helg. R och jag hängde på butikslåsen igår och på ganska precis två timmar hann vi köpa vinterskor till honom, nya kängor till mig, träningsskor och skateboard-hjälm till honom, hann med att handla tre Lego-saker och mat. Bra jobbat tycker jag.

Sen gick han ut i snön medan jag städade och byggde Lego. R ville bygga gubbarna men jag kunde börja med resten. Tack för den! (Fast jag älskar att bygga Lego så det gjorde inget).

I morgon ska R dra ut en tand. Undrar hur det kommer att gå. Han är redan ganska nervös men jag är övertygad pm att det kommer att gå bra. Och så hoppas jag hinna växla några ord med hans lärare om det konstiga mötet vi kallades till. Uppföljning? På vad? Samtal som skede för nästan tre månader sedan??

Nej, jag njuter av vindens tjut och snön en stund till.

Första arbetsfredagen

Det känns konstigt att det redan har gått en arbetsvecka. I och för sig en kort sådan men ändå. Tiden rinner lika snabbt som alltid. Fast det ska bli skönt med helg. Känns som om det finns en hel del att göra hemma trots att man precis har varit ledig i flera veckor. Dammet och dammråttorna tar visst aldrig ledigt. Och så ska det lagas middagar, bytas sängkläder och så ska jag visst åka med min lilla pöjk till en leksaksaffär. Och så ska vi köpa skor!

Undrar om det blir både till honom och till mig.... I morse kom äntligen snön, en blöt sådan men ändå. Jag upptäckte efter ca 10 steg att min ena känga läcker. Hur mysigt är det att ha foten i isvatten i ca 40 minuter?? Inte mysigt alls! Och eftersom det hela tiden kom in nytt vatten kunde min stackars fot inte värma upp det till slut. Det blev att inhandla ett par strumpor på Ica i morse och glädja såg åt att man varit slö och inte tagit hem skor från jobbet. Ibland lönar det sig att vara lat. Så det så.

Så nu ska jag hämta R igen och så ska jag hålla tummarna för att det kommer massor av snö i morgon. En prognos säger att så blir det - en annan visar ingen snö alls. Jag vet vilken jag hejar på!

Första snön förra vintern

Jour igen

Inte för mig. Egentligen. Fast när J har jour har jag ju också det. Jag ska hämta R på fritids, hem och laga mat och fixa det som fixas skall. Men det går bra. Nu är det visst lite nedräkning på jourtillfällen eftersom J har bestämt sig för att sluta med det. Han är fortfarande tveksam och jag har sagt att han ska tänka efter ordentligt. För min skull får han gärna fortsätta men varje gång han har jour så gnäller han att det är dags. Han gillar att vara ute och jobba men hatar att sitta hemma och vänta.

Det är bara några gånger kvar. Och så kommer han att vara back up om det behövs. Eller snarare när det behövs. Om någon behöver vara ledig eller är sjuk hoppar han in. Han var lite orolig för pengarna men med tanke på våra fem sista år lär det inte vara något problem. Jag tror att det är bra för honom att ta det lugnt och bara hoppa in när det behövs. Det finns så mycket framöver, också med tanke på hur R växer och hur hans fritidsintressen utvecklar sig.

Dags att plocka ihop och hämta barn!

Dag 2 snart över...

Det är inte lätt att hitta tillbaka till vardagsrutinerna men visst går det. Sakta men säkert. Det här är min "rök- eller kaffepaus": Med tanke på att jag inte röker och bara dricker en kopp kaffe om dagen så är dessa fem minuter helt ok. I alla fall säger min hjärna det för om jag inte gör något annat en kort stund så blir det nog kortslutning.
Bytt bilder, översatt texter och bytt bilder igen... inte så avancerat men kanske just därför man blir så trött av det. och så vanan av att ha varit ledig länge...

Den lagade tanden känns bättre idag. Bara jobbigt att det hela tiden fastnar saker runt den. måste nog köpa tandtråd och lägga i skrivbordslådan. Däremot känner jag av käken, faktiskt på båda sidorna och det är nog för att jag inte är van att tugga på den sidan.

Annars är det mesta nog bra. Jag har en massa "måsten" som jag måste ta med min man. Middag med kära syster, kalas för lilla R, när ska vi till Hasseludden, ska han ha den där festen jag avskyr igen och i så fall när?. Måste nog trycka ner honom vid köksbordet ikväll, innan han går på jouren i morgon så att vi kan styra upp en del av sakerna. Jag får åtminstone försöka....

Så blev det vardag igen

Tillbaka på jobbet. Ont i huvudet men däremot är tanden lagad. Tvi tvi tvi för att det ska hålla ett tag nu. Det var precis som jag trodde: En lagning som hade släppt ovanför en krona. Jag hade tur att få en hyfsat tidig tid när jag ringde i morse så det var bara att gå hem och jobba dryga timmen i köket. Fast det var ett perfekt sätt att börja röja mail på.

Jahaja.... nu ska tiden alltså bara rulla på. Första mötet avklarat och det känns nästan redan som om jag knappt har varit ledig. Fast jag hade ju hoppats att komma tillbaka pigg och inte efter en sömnlös natt, med huvudvärk och öm tand.

Undrar hur R har det. Första dagen för honom också och han kunde absolut inte sova igår. Fast han tyckte att det var roligt i morse när jag lämnade honom och det var ju skönt.

Det lär vara en trött familj hemma hos oss ikväll.....

Måndags-utflykt

Vi hade ingen lust att sitta hemma idag, att bara sitta och vänta på morgondagen. Så innan vi klev upp pratade vi lite om att åka någonstans. Det blev en sväng till Trosa, den lilla vackra staden vid havet.

Sagt och gjort, efter frukost åkte vi. Det var dimmigt och grått men när vi nästan var framme bröt solen igenom. Det blev en mysig promenad och en god fika i ett annars vinter- och helgstängt Trosa.

Mysigt att göra något allihop (även om tanden fortfarande känns och jag fick ont i magen på hemvägen). Jag älskar att åka på utflykter och jag älskar att hela familjen är med. Jag tror att vi ska försöka bli bättre på det i år!

Snart slut

Inte många dagar kvar på den långs ledigheten. Bara en enda faktiskt. Trist nog. Har sagt det förr och säger det igen: jag måste hitta rätt i mitt liv! Vad ska jag göra som jag trivs med? Skulle helst vilja vara både inne och ute men främst vill jag ha en bra stämning, skratt och gemenskap. Saknar det oerhört, känslan av att "falla på plats". Men nu är det alltså dags igen...

Måste ta tag i det. Ingen annan lär göra det åt mig.

Tisdag betyder också tandläkaren. Har en obehaglig, molande värk som behöver åtgärdas. Hade det inte varit en redan lagad tand hade jag nog redan varit på akuten. Kan inte Folktandvården ta emot mig har jag nog inget annat val än att sätta mig på akuten. Suck...

Trots allt.... E är här igen och det är mysigt. Hon mår bättre och det är toppen. Däremot ligger nu min M på sjukhus och det är inte bra. Det här året ska tydligen börja riktigt tufft på alla sätt och vis. Ska man bli starkare av det? Eller?

Vad säger man... Januari lär gå fort och i hälsans tecken. Sjukhus, tandläkare och så jobb däremellan - och lite jour åt maken. Och barnkalas... Suck igen

Men då kan det förhoppningsvis bara bli bättre.... Och så får det gärna börja snöar. Så det så.

Bowling på önskelistan

Jag tror att det blev en bra dag för R. Han hade ju önskat sig bowling och så blev det. Han var oerhört duktig, långt över förväntan, visst hade han sarg men han träffade inte den så ofta.

Sedan bliv det goda hamburgare, prat och mys och nu sitter vi och tittar på tv, läser, leker - var och en vad de trivs bäst med.

Första dagen på hans nästa år har börjat och jag tror att den blev bra.

Grattis på 8-årsdagen, R!

Idag är det en efterlängtad dag för en liten familjemedlem. Oj vad han har längtat till idag. Han har tjatat och räknat och det var helt omöjligt att somna igår. Han tittade på film och sen snurrade han runt i sängen och hade "100" saker att berätta.

I morse gick J upp för att förbereda frukost och jag gick ner efter en stund. Vi fixade i ordning och sedan gick vi upp och väckte honom med en sång. Nåja, väckte var väl att ta i. Han undrade vad vi hade gjort så länge, om vi hade glömt att han fyllde år.

Sedan blev det paketöppning vid köksbordet och frukost och nu ligger han och J i soffan och tittar på första Narnia-filmen, som han hade önskat sig.

I kväll blir det bowling på O'Learys - något han också har önskat sig. Det blir nog en bra dag det här. Elin har ju också fått komma hem!

Grattis på 8-årsdagen älskade R!

Tandvärk

Tror jag. Eller bara bitit ihop så käken värker. Det var jobbigast i måndags och tisdags, sen blev det bättre men känns fortfarande en del i käken. Ringde tandläkaren i morse men de har inga akuttider för att det är klämdag och hon tyckte att jag skulle åka in till tandakuten. Det kan jag göra om det känns värre men absolut inte idag.

Idag har E nämligen fått komma hem. Skönt att hon är hemma igen. Inte helt bra men mycket bättre och förhoppningsvis blir det sakta bättre. Hon ska följas upp och läkaren på avdelningen ville att hon skulle prioriteras så nu hoppas jag verkligen att det händer något. 

Dessutom är det ju födelsedag idag så glöm tandakuten. Kunde jag stå ut i början av veckan klarar jag några dagar till. Visst kan jag åka in i helgen om det blir värre men det är så jäkla dyrt ned tillägg. Annat får jag offra jobbtid och ringa på tisdag om det är likadant. Eller snarare.... Det ska jag oavsett. Har inte lust att orsaka värre skada för att jag väntar.

Så det så. Tiden får visa vad det blir till.

Gott Nytt År!

Jag hoppas att det blir ett gott nytt år. Har många tankar och önskningar om många saker. Jobb, boende men framför allt hälsa. Jag hoppas så innerligt att de hittar det som är fel på E. Att hon kan få medicin som hjälper eller hjälp så att det hålls under kontroll - oavsett vad det är. Att hon ska greja körkortet snabbt så att det är avklarat. 

Vad gäller R hoppas jag att han ska fortsätta trivas i skolan och få må bra. Att han ska hitta en riktig bästa kompis som han kommer att leka med efter skolan. Han saknar det så mycket efter C's mammas svek. Lova lek ofta och sedan byta tel utan att höra av sig - trots att vi ses ibland. 

Vad gäller mig själv... En bra resa när vi firar bröllopsdag, ett beslut gällande boende men kanske mest att vardagen ska falla på plats. Låt mig hitta och faktiskt få något som passar för en sak är säkert: jag är ingen säljare och kommer aldrig att bli. Inte på det sättet i alla fall.

Jag önskar mig friska barn och ett långt liv så att jag får vara med om allt jag vill. Har absolut åldersnoja och är livrädd för att dö tidigt. Hoppas på många år till med mina nära och kära. Kanske konstigt att tänka så året man fyller 46 men de tankarna dyker upp i bland. Av olika orsaker.

Må 2014 bli ett bra år. För oss alla.