Nu är det klart!

Jag har efter många vändor, magverk, funderingar och sömnlösa nätter, ältande med min man, samtal till både svägerska och syster, mer ältande med maken äntligen bestämt mig. Jag ska byta arbete.
Inte för att jag inte ville ha arbette jag blev erbjuden. Inte för att jag plötsligt trivdes bättre. Ältandet hade med mod att göra. Kan jag? Vågar jag? blir det bra? Klarar jag av det? Jag kan ju inget? och så vidare.

Men J ställer upp de tidiga morgnar jag ska iväg och kommer att dra ett jättelass hemma. Han ha rvarit helt fantastiskt i min osäkerhet och ältande. Och som sagt, det har inget med det nya att göra - det vill jag väldigt gärna och det ska bli så spännande att börja den 1 september. Nästan 20 år tog slut igår när jag sa upp mig.

Jag har varit ganska så less länge och när beslutet var taget var det en lättnad, och den var ännu större när jag kunde prata om den på jobbet. Allt handlade om modet att ta steget att kliva ur den bekväma zonen och om det skulle fungera hemma. Tack vare J så kommer det att göra det. Och 6 månader går fort så det är bara att jobba på det bästa jag kan så att det vill behålla mig. Jag hoppas och tror ju det, annars hade jag kanske inte vågat ta steget. Men med tanke på vad mina kollegor sa till mig igår så kommer det att gå bra. Jag måste tro det. Och vill tro det. Och ska tro det.

Går det bra slipper jag att åka kommunalt och då kommer det att gå snabbare och jag kan lämna R ibland på morgonen och hämta honom ibland på eftermiddagen. Och snart kommer han inte att vilja bli hämtad. Han kommer att vilja gå själv, han blir ju också äldre.

Spännande är vad det är och pirrigt. Annat går inte att säga. Men jag är glad. Väldigt glad. Trots allt.Lika vemodigt att den här tiden tar slut, lika glad är jag över det nya som tar vid. Men det är fortfarande lite läskigt......

Mina stackars barn

Vilka sjuklingar jag har. En har ont i sin eländiga mage, den där stackars magen som inte vill vara med på något alls utöver det vanliga. Min starka, fina dotter som är så tapper och stark förtjänar så mycket bättre. Jag hoppas, som alltid, att det går över fort. Tänker styrketankar och kämparglöd!

Min andra sjukling har feber, ont i mage och huvudet. Han har inte ens klivit upp ur sängen idag och hur ofta ligger en 8-åring i sin säng en hel dag. Våfflor till lunch trodde jag skulle vara en succé. Det var det också när han såg dem på brickan men det gick knappt ner en hel. Stackars liten.

Jag har suttit vid köksbordet hela dagen och fått massor gjort och lärt mig en del nya saker. Ibland är det spännande med nya översättningar inom områden man inte riktigt känner så mycket till. Världsarvslistan är helt klart spännande.

Och min älskade man har åkt iväg på semester. En fiskeresa med grabbarna. Enligt väderprognoserna ska det bli mellan 5-15 grader och en hel del regn - och de ska tälta, så jag är inte så avundsjuk. Jo, fast lite. Jag hade kunnat sitta i en stuga med en tänd brasa, en bra bok och ett glas vin, eller kanske en kopp te efter den långa promenaden på fjället. Det hade jag gillat. Fast jag är ganska övertygad om att han inte hade gillat det, det är ju ändå en grabbresa. Bara typiskt att den alltid ligger precis när vårt "nästan-aldrig-sjuka" barn blir ovanligt sjuk.....

Jag då, är jag frisk? Inte mer än vanligt. Tusen tankar och funderingar har äntligen landat så nu är det bara en del av fjärilarna kvar. Men dem ska vi snart fånga in.

En helg med många, många funderingar

Det är tur att jag har en så fantastisk man som jag har. Han stöttar verkligen mig i allt - precis som jag stöttar honom. Nu är han redo att dra ett extremt lass under en period för att jag ska få det bra. Jag kommer också att dra ett lass men på ett annat sätt än honom och förhoppningsvis leder det till något väldigt positivt för oss alla.

Midsommarhelgen har passerat i lugnets tecken. Nubbe till sillen i fredags, sen blev det korv för R var på kalas och vi var inte hungriga. Rester till lunch igår och då det grillade köttet till middag. Gott!

Och så en mojito för att det är sommar även om det inte känns så.

Idag har jag och E varit i Farsta och handlat. Hon hittade så fina kläder och en jättesnygg klänning till lilla E's dop. Och jag fick köpt rosa band så nu ska jag fixa dopklänningen. Jag tycker det är så underbart att hon ska döpas i samma klänning som mina barn, och som mig och min bror - en klänning som min älskade mor har sytt. Den är välbevarad och nu lever den vidare i familjen genom våra barnbarn. Fantastiskt! 

Så mycket att tänka på

Fast egentligen är det ju inte det. Det är mest läskigt och pirrigt för det är ju faktiskt precis det här jag vill. Jag oroar mig mest för J, hur hans halvår blir. Det kommer att bli ett jättelass på honom, han kommer att få dra det absolut tyngsta lasset och det tycker jag är jobbigt. Visst går 6 månader snabbt men om det är jobbigt och sliter är det istället en väldigt lång tid. Det är faktiskt min enda oro. Annars känns det bara bra.

Vi ska älta lite. Han säger att det inte kommer att bli något problem. R får längre dagar men han kan snart gå hem själv. Det är egentligen bara en tidsfråga. Dock får han väldigt tidiga morgnar men vem får inte det? Jag vet att jag tänker så mycket på de andra men vardagen bara måste fungera. Visst, 6 månader går fort, speciellt när de har gått och även om det blir tidigt då också blir det inte riktigt lika illa.

Vi ska prata lite till. Sen får vi se. Men jag vet vad "magen" säger. Så det så,

Matchdags

Solen skiner och det är varmt. Inte så hett som de senaste matcherna utan mer lagom. Sådär som det är på sommarkvällar. Än så länge är det lugnt men om ca 30-40 min kommer det att sjuda av liv här. Trummor och sång, skrik och rop och allt som hör fotboll till. Förhoppningsvis blir det en kväll med glada tillrop, lugn och glädje - det är vad fotbollen behöver.

Och jag kommer nog att behöva tröjan när solen sänker sig lite till, under arenataket. 

Friidrottsskola

Idag började R på friidrottsskola för andra året i rad. Han har ju gått på friidrott hela vintern och när det kom en kallelse, eller snarare inbjudan, till sommarskolan ville han gärna gå igen. Han har dessutom med sig grannen F som också tyckte att det verkade roligt.

Det ska bli spännande att höra hur han har haft det. Eller snarare hur de har haft det. Jag hoppas att det var lika roligt som förra året och att F också gillade det. F behöver något annat att göra och gillar han det här är det ju toppen. R var eld och lågor efter första dagen förra sommaren så jag är nyfiken på att höra hur det var idag. Inte lika tur med vädret men det har iallafall inte regnat. Även om prognosen inte ser så bra ut för i morgon så vem vet, det kanske är dags för den första dagen i regn. Det gäller att packa ordentligt med ombyte till i morgon..... Och en varm jacka.

Väntar på upprop

Bra - och dyr dag...

Vi åkte till ett centrum för att köpa ett minneskort till en "padda". Det gick snabbt att hitta med lite hjälp (fast det fungerar inte) och sen gick vi för att hitta en dvd. På vägen tittade vi på en ny tv och det måste vi köpa men det blir först till hösten. Jag antar att det är dags att byta ut den fem år gamla datorn då också.

Och så passerade vi fotoavdelningen. Jag har ju drömt om en riktig kamera och jag har tittat på en. Men alla som känner mig vet hur jag är. Snål när det gäller mig själv. Det är ju bara en hobby, varför ska jag köpa en systemkamera?? Fast jag vill ju. Idag var J med och då blev det kameraköp. Det är så sällan jag köper något till mig själv och han åker och fiskar, det var hans argument. Så efter ett par tvekande, ältande minuter slog jag till. Jag köpte en riktig kamera. Min första systemkamera. Och vilka bilder den tar! Testat på blommor i trädgården och som jag längtar ut till andra motiv. Jag har inte laddat ur något än så visandet får vänta.

Minneskortet till "paddan" är en annan historia. Och ytterligare en orsak att hats Samsumg. 

Skolavslutning

I onsdags var det skolavslutning. Klart att jag skulle ha skrivit då men det blev helt enkelt inte av. Dagen försvann och på kvällen hade jag inte en tanke på det.

Solen strålade från klarblå himmel på morgonen och som tur var blåste det lite. Annars hade det varit helt olidligt. Skolan hade byggt upp en fin scen, alla barn var så fina och personal och föräldrar uppklädda - precis som det ska vara på en skolavslutning. R´s klass sjöng ett par engelska sånger och vi fick höra alla de traditionsenliga sångerna och psalmerna och så "Just idag". Ganska otippat men den passar ju faktiskt helt perfekt till en skolavslutning.

Efter underhållningen på skolgården gick vi till de olika klassrummen och sedan var det fika. Då är det väldigt skönt att R går på en avdelning lite bortanför skolan så att man slipper den stora trängseln. Vi satt och pratade med personal och föräldrar innan vi strosade hemåt i sommarvärmen.

Resten av dagen var lugn och skön. Jag hämtade E sist på eftermiddagen så att hon kunde äta den beställda middagen med oss. Avslutningsbarnet hade nämligen beställt sushi av alla saker man kan äta. Inte oss emot med tanke på att vi alla gillar det. E berättade om sin mysiga vecka med mormor. Det gläder mig att höra att det har haft det så bra. E var så glad och längtade tillbaka. Jag förstår henne!

Idag är det fredag och jag har turen att jobba hemma. Skola och fritids är stängda idag för planering så R sitter och varvar spel med Lego-lek och jag sitter i köket och njuter av tystnaden av att få arbeta hemma. Skönt. Och skönt med helg. Igen.

Sommardofter

Nu är det dags igen. Dags att uppleva alla doftminnen som kommer när solen skiner i en stad. Eller när kvällen sänker sig över naturen. Lördag kväll satt vi ute länge, faktiskt så länge att det blev rått och kallt. Daggen la sig över ängen och det blev fuktigt och då kom också den härliga doften av blommor och gräs. Så där som bara en sommarkväll i skandinavien kan dofta.

Måndag morgon gick jag genom staden. De hade precis sköljt den annars så äckliga trappan vid Sergels Torg med högtrycksspruta. Och där kom doften igen. Den här gången säger minnet "utomlands". Jag tänker gågatan i Taormina en tidig morgon när affärsägarna har tvättat av trottoaren utanför sin butik eller framför baren där kaffedoften kommer strömmande ut ifrån.

Tänk att vissa saker är så förknippade med dofter och lukter. Att saker som egentligen inte borde lukta gott faktiskt gör det för att de påminner om något trevligt. Som att sitta ute en sommarkväll eller strosa genom Corso Umberto en tidig förmiddag.

Corso Umberto, Taormina

Matchdag

Och så sitter vi här igen, jag och R. På pressläktaren på Tele2 Arena, och tittar på fotboll. Han har varit duktig trots värmen. Solen gassade lika mycket idag som förra matchen, fördelen var att idag försvann solen ner bakom läktaren tidigare. 

Nu sitter vi här och njuter av sommarkvällen och av stämningen. Jag har inte haft det riktiga lugnet att titta, känns som om det är för mycket runt omkring. Men det är iallafall lika trevlig som vanligt att träffa alla.

Nu måste jag titta igen. Det verkar vara en del målchanser....

Nationaldagsfika

Fredag blev en mysig dag. Vi åkte och hämtade upp N och lilla E i Upplands Väsby och så åkte vi till Sigtuna. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket folk där men gissa om jag hade fel. Det var full fart i den lilla, vackra staden. Alla caféer och butiker var öppna, det var dansuppvisning och folk i folkdräkter. Flaggor och glada människor. 

Vi hittade plats i skuggan på ett trevligt cafe. De hade god mat och så hade de cannoli. Mums så gott. Inte som på Sicilien men ganska nära. Goda var de iallafall. 

Lilla E var så söt. Hon somnade ganska snart efter att vi hade hämtat dem och så sov hon hela tiden. Efter en stund låg hon i min famn och sov så djupt. Men det är klart, när alla ska träffas och kramas så blir man trött. Det var iallafall trevlig att träffas och få gosa lite och prata med N. 

Nu längtar jag också!

Jag funderade på om jag skulle skriva avundsjuk. Men det är jag inte. Jag unnar min dotter varje sekund på Sicilien, hos mormor. Äntligen har hon kommit ner dit efter många års längtar och jag är SÅ GLAD för hennes skull. Marknadsbesök, besök på favoritbaren och strosa runt i staden - en bra start på vad jag hoppas blir en underbar, avkopplande vecka. Jag hoppas att hon är ute i solen massor och jag kan se framför mig hur min älskade mor och dotter sitter med var sin tidning eller bok. Mysigt!

Jag längtar ner. Jag förstår E som har längtat så länge och jag tror att det här var precis det rätta. Det blir nog en väldigt mysig vecka med mormor.

Jag kan se dem framför mig sittande med en granita och en kaffe på baren. Och titta på folk - om det finns några. Jag ser också fram emot en massa bilder. Jag minns inte riktigt själv hur det ser ut den här tiden på året. Jag är ju mest van med en massa gulbränt gräs i slutet av juli, början av augusti. Det ska bli roligt att höra hur semester har varit. Jag hoppas de har precis så mysigt som jag tror att de har. Men det är jag övertygad om <3

Puss på er mor & dotter!

För många år sedan - lika snygga då som nu!

Gissar att utsikten är ungefär så - med eller utan snö...

Vilken dag!

Undrar om det här blir en dag som kommer att förändra mitt liv. Det vet jag förhoppningsvis om några dagar. Har nog hela fjärlishuset i magen...

Ont i huvudet så det räcker, lite bättre nu. Inte för att mötet på gården hjälpte. Blir så arg att jag kan gå upp i atomer. Hur kan man som förälder låta sina barn springa vind för våg dygnets alla timmar, tycka att det är ok att att barnen ber vuxna dra åt helvete och sen stå och hånflina en rakt i ansiktet och säga att man är störd och ljuger för det gör aldrig hennes barn?? Helt otroligt! Och det värsta var att jag inte ens visste vems dotter det var men inte trodde jag att det var Hyresgästföreningens lokala ordförande. Inte konstigt att vi har de problem på gården som vi har. Vet inte ens om jag orkar bry mig, känns som en flytt vore enklare. Men åh vad jag skulle sakna vår uteplats och närmaste grannar! 

Idag kom också min älskade flicka hem. En dryg veckas tågluff blev det innan de fick nog. Inte deras grej - och det förstår jag. Hade inte varit min heller. Men nu är hon hemma igen. I ett drygt dygn. I morgon bär det av till mormor på Sicilien. Lite avundsjuk är jag allt. Trots att vi åker själva senare i sommar.

Tränat mage

Jag kommer nog inte att kunna röra mig i morgon. Jag känner redan hur musklerna, eller snarare avsaknaden av muskler, kommer att kännas i morgon. Men jag antar att det är värt det. Testade ett nytt pass idag. Gillade inte riktigt Zumban på söndagar, både för att den var mitt på dagen men också för att hon var så svår att följa. 

Här hemma på gården är det tråkigt numera. Det har flyttat in så många människor med barn som inte vet hur man uppför sig. R och våra grannars barn leker med varandra men vill inte gå till gården längre. Det är bråkigt och stökigt, hot och en massa taskigheter - fattar inte att vissa nationaliteter totalt struntar i hur barn beter sig mot andra men att ungarna får en dask om de beter sig illa mot sina egna. Snacka om snedvriden syn.

Jag gillar vårt radhus, våra närmaste grannar och jag älskar vår uteplats. Kommer att vantrivas i en lägenhet, det har alltid varit tillfälligt för mig men jag vill kunna gå ut. Gå ut och in utan att behöva åka iväg men tydligen ska det förstöras av att hyresvärden låter vem som helst flytta in, in i området som skulle vända förortens rykte. Med dem som flyttat in senaste året sänks det snarare...