Halloween

Den "nya" saken att fira som kom för ett antal år sedan och som bara växer och växer. Jag och R har gått den obligatoriska rundan och R fick massor av godis med sig hem. Nu tinar han i badet och jag ser fram emot soffan och en kopp te.

Happy Halloween!

Ovanligt blött....

Så var sista årets hemmamatch avklarad. Så tillika sista avslutningsmatchen på Söderstadion. Många kanske tycker att det var vemodigt och sorgligt, jag tycker mest att det känns overkligt och har nog inte fattat att framåt sommaren står vi på en ny arena och jobbar. Fördelen lär väl vara att vi slipper regnet och blåsten men samtidigt tycker jag också att det känns lite trist. Det hör till med dåligt väder ibland, det ska vara blött och kallt, det ska vara soligt och varmt, det ska blåsa eller vara helt vindstilla och klarblå himmel. Svårt att säga hur det kommer att kännas inne på den nya arenan. Vi får helt enkelt vänta och se.

Igår var det iallafall blött. Riktigt blött. Det känns som om straffen kom samlat på en gång eftersom vi pratade om att vi faktiskt klarat oss rätt bra under hösten från riktgt dåligt väder. Inte igår. Min jacka kändes som en väl använd blöja när jag tog av den, jackan under regnjackan var fuktig men inte genomblöt så jag hade faktiskt klarat mig ganska bra. Regnbyxor och kängor på, kändes lite som ett dagisbarn och jag hade en enorm lust att hoppa i lervällingen. Linjedomaren hade trampat upp ett djupt dike i kanten på plan och killarna som värmde upp flyttade efter en stund till asfalten vi stod på - inte att jag inte förstod dem.

 

Men nu är säsongen slut för min del. Ingen bortaresa på söndag - den första säsongen sedan jag började som jag inte har varit med på en enda bortaresa. Ganska trist det också....

Nu är det bara avslutningen kvar och så visningen av nya arenan förstås, Tele2 Arena. Konstigt namn för den delen....

Idag är det en annan arena som står på programmet, Friends Arena. Visning med några av dem som arbetar med mig på landskamperna. Så det är faktiskt lite fotboll kvar: Sverige-England den 14 november. Kul!

Vilken dag!

Började inget vidare, blev sämre för att sedan sluta bra.

Snuvig och hes. Så vaknade jag. Trist. Men upp, fixade frukost till mig och R och hann dammsuga innan hans Taekwondo-träning. Sen började dagens (eller veckans - månadens - årets hittills - välj själva) tråkigaste händelse. Backade in i en bil. Hur förbannat klantigt är inte det??? Vår bil klarade sig bra men inte den jag backade in i. En framlykta som blev intryckt. Inte krossas som tur är men intryckt. Efter träningen, där jag skrev en lapp, pratade jag med tanten som ägde bilen. Som tur var, var hon väldigt cool. "Sånt händer, det är trångt i stan" och bilen skulle ändå på verkstad. Få se hur stort hålet blir ii de pengar jag knappt har... Megasuck för stress och klantighet!!

Inget att göra, hänt är hänt och dagen gick vidare. Jag och R fixade oss för inflyttningsfesten/Halloweenfesten och den var väldigt trevligt. Mycket folk, de flesta obekanta men också en del trevliga bekanta och vänner. Barnen hade godisjakt ute i mörkret och vi vuxna njöt av dricka och mat - bara mat då för mig som körde. Fast det var rätt beslut, det var väldigt skönt att kunna åka hem när R inte orkade längre.

Nu sover R och jag ska strax lägga mig och läsa. Inatt blir det vintertid. Med andra ord lär vi kliva upp extra tidigt..,

Ha en bra fortsättning på helgen!

Första snön

Nu har den kommit - och förhoppningsvis också försvunnit. Den första snön. Den föll igår kväll i en kort snöstorm som varade i knappa timmen. Jag och R hade en mysig kväll även om vi gjorde en hel del. Den började med hans dans och medan han dansade åkte jag och handlade. Skönt att få det gjort, snabbt och enkelt utan barn. Sedan blev det fika hemma med varm choklad till honom och te till mig. R var så otroligt trött efter sina många timmar på Skansen med skolan, i den friska luften så han ville gå och lägga sig tidigt.

Men han vågade inte. Stackars lilla killen är så mörkrädd och de hade berättat spökhistorier på dansen så han ville absolut inte gå upp på övervåningen för att sova själv. Det slutade med att han fick sova i pappas säng medan jag låg och läste bredvid. Jag hittade lagom underhållande tv och hade tänkt gå ner till soffan när han hade somnat men då kom vinden och snön. Det började vina i det öppna sovrumsfönstret och snön yrde utanför så jag bestämde mig för att sängen var mycket trevligare. Sagt och gjort. På med myspyjamas, fyllde på teet och låg och läste till ljudet av tvn och en småsnusandes lillkille. Mysigt!

I morse var det galet halt och jag tog självklart helt fel stövlar. Men det gick bra, inga halkolyckor och jag kom både fram till skolan och till t-banan utan att ramla. Det hade inte kommit så mycket snö men tillräckligt för att vissa partier var vita. Idag har det sedan blåst ishavsvindar och det är minusgrader. Det ska vara kallt hela helgen men snön lär försvinna, om den inte redan har gjort det.

Undrar när snön som kommer att ligga kvar kommer? Lagom till 1:a advent hoppas jag.

"Gamla" drömmar

Oj så tiden rinner iväg. Så här länge brukar det inte vara mellan gångerna jag skriver men även om jag har tänkt på det i flera dagar har tiden inte riktigt räckt till.

En fundering jag hade var varför det då och då dyker upp gamla, gamla minnen i drömmar. Härom natten drömde jag att jag bodde i huset i Björklinge, ett hus jag bodde i när jag var 7-12 år. Det är helt otroligt att det såg ut precis som då i drömmen, att jag t o m var i rummet där torkskåpet stod och höll på med något. Ännu skummare vara att människorna som finns i mitt liv nu var med där. Jag tror inte att vi själva bodde i huset, jag tror faktiskt att det var M & P´s hus fortfarande. Så hemma fast inte hemma och så "inte konstigt" det kändes. Oavsett vems huset var så var det en vardaglig situation och jag var runt i huset i drömmen, såg detaljer jag aldrig hade kommit på själv om någon frågat men som jag mindes när jag vaknade. Hjärnan är bra knepig.

Här är vårt gamla hus i Björklinge

Andra konstiga saker i drömmar är att man kommer tillbaka till samma plats igen och igen, ibland med många års mellanrum. Det kan vara både platser och hus, i mitt fall är det ofta en miljöer som återkommer. Ett hus jag bor i och ett område jag vistas mycket i och det är exakt likadant varje gång oavsett hur lång tid det är mellan drömmarna. Undrar om det är någon man har hittat på och som har stannat kvar eller om det är en verklig plats som ligger kvar i ens minne från en annan tid? Inte vet jag. Det jag vet är att jag faktiskt tror att man på något sätt har varit med förr. Varför skulle annars vissa tidsepoker vara så välbekanta och andra så främmande?
Eller är det helt enkelt en miljö man trivdes i när man drömde första gången och den sedan ligger kvar i minnet? Det känns konstigare....

Fast jag tror ändå att man har varit här förr - på något sätt.

She is "over there"

Nu är hon på plats, har avnjutit sin första dag och borde vara vaken och redo för dag två. Det var en pirrig mamma som körde E till Arlanda i fredags kl 4 på morgonen. Tidigt! Men E verkade lugn, hon var mest orolig för bytet i Zürich men det gick strålande.
Jag blev glad för de sms som kom därifrån, för att hon höll mig uppdaterad så att jag visste att det gick bra. Sms´en blev gladade och gladare så jag såg att hon var lugn - och att det var enklare än hon trodde.

Jag vaknade på natten konstigt nog ungefär den tiden hon borde ha landat och såg att jag hade fått meddelande från M, kompisen hon besöker. M berättade att hon var ca 1 timme sen så jag somnade om en stund. Vaknade igen och så bar klockan nästan 01.15 och jag hade fortfarande inte fått det där sms´et jag väntade på. Hade det hänt något? Var hon ytterligare försenad och isåfall varför? Vindar över Atlanten (för jag har fått för mig att hon var på tid ut)? Snacka om att tankarna kan skena på nätterna.... Jag skrev till M och frågade och då hade hon landat men det tog tid i "immigation". 5 min senare kom både meddelande och sms och jag kunde somna om.

Igår kunde jag så följa henne på fb: Allt från fantastisk utsikt till cyketur till strandpromenaden. Underbart skönt! Jag är så glad för hennes skull - och lite avis måste jag ju erkänna.

Själva är vi riktigt lata idag. Fast J har varit så duktig och tränat medan jag och R har tittat på film. Det är gråmulet men ganska varmt, med andra ord en helt perfekt dag att bara slöa på. Det har varit många sådana söndagar de senaste månaderna men det har väl varit välbehövligt. Lite sugen på att åka iväg och ta en fika men eftersom J har varit så duktig är det dumt att föreslå det. Jag tar en kaffe och en bit av del halvtorra sockerkakan jag bakade igår och återvänder till soffan och boken. En perfekt söndag!

Och ja, jag är så nyfiken att jag snart spricker på allt vad tjejerna gör :)

Hon är på väg

Det har varit en lång dag idag. Känns helt overkligt att jag körde E till Arlanda kl 04.00 i morse men så är det. Hon verkade väldigt lugn idag, lugnare än hon var i går kväll.

Det hade iallafall gått bra till Zürich och jag hoppas att det har fortsatt så. Var visst en ganska enkel flygplats och hon åkte "Skymetro" till sitt flyg. Häftigt!
Nu har hon suttit på planet i fyra timmar och har ett gäng timmar kvar. Jag hoppas att hon har lyckats somna så att hon är lite piggare när hon kommet fram - och tiden går fortare.

Jag är så nyfiken på hur det har hårt och vill prata redan nu. Suck om mig själv, hon har inte ens varit borta ett dygn. Tror det var idag jag insåg att min lilla tjej faktiskt är vuxen. Det är skillnad på att flyga själv till t ex Grekland mot att åka till USA.

Jag önskar dig den bästaste bästa resan, att du upplever en massa, shoppar, badar och äter gott - och amerikanskt. Älskar dig, hjärtat mitt. Var rädd om dig!!!

På väg till nästa

Står inklämd i ett hörn och skriver på t-banan. Alla mystiska skrivfel skylls på ett gungande tåg. Första dagsverket är avklarat, nu är det dags för några timmars möte på kansliet. Intressant. Kanske.

Jag velar så inför nästa säsong. På ett sätt har jag inte lust att fortsätta men samtidigt känns det otroligt korkat att sluta den säsongen de flyttar till ny arena och går tillbaka upp i Allsvenskan. Troligen blir det en säsong till, den tionde för min del.

Kollegorna, personerna runt laget och stämningen lockar fortfarande. Andra saker lockar inte. Efter den säsongen, eller kanske redan efter arenaflytten får jag utvärdera och tänka om.

Men först möte och en match kvar av dem här säsongen. Plus en invignings-landskamp på Friends Arena. Fotboll är trots allt kul!

Arg. Frustrerad.

Jag är arg. Jag är frustrerad. Jag är irriterad. På allt och alla höll jag på att skriva men så är det ju inte alls. Jag är arg på en blandning av saker och personer. Folk som ljuger mig rakt upp i ansiktet. Folk som inte står för vad de har sagt. På min man som började röka igen. På min son som slarvar med kläderna hela tiden. Jag vet att han bara är 6 år gammal men ändå. Hur många gånger ska man behöva säga att han inte bara ska slänga av sig tröjan var som helst? På min dotters mage som gör henne illa hela tiden. På mig själv för att jag inte kan hjälpa. På släkten som aldrig vill ses eller hör av sig. Vi är världens minsta familj och vi kan inte ens umgås över en kaffe då coh då. Så jag är arg och frusterad på att vi aldrig orkar. På att jag inte orkar bjuda eller fråga mer. På att vi inte kan ses annat än födelsedagar. Och bror - jag tänker absolut inte mest på dig för vi ses mest, även om det bara är 3-4 gånger om året. Jag tänker på alla inklusive mig själv.

Varför kan inte min familj ha vanliga söndagsmiddagar någon gång om året? Varför kan inte vi ses för att ta en fika nån timme en lördag eftermiddag? Varför kan inte hela min sida av släkten någon gång ha ett riktigt släktkalas? Utan att någon fyller år...
Det gör ont i mig och det enklaste är att skärma av. Då skyddar man sina synliga besvikelser och känslor och slipper vara ledsen. Fast insidan är det ändå så det hjälper egentligen inte. Den gamla känslan från förr kommer tillbaka. Varför duger inte jag? Men jag är arg och frustrerad. Så är det bara.

Arg på mig själv för att jag inte gör något. Men att bjuda hem alla är inte samma sak. Jag saknar det spontana. "Hej, vad gör ni idag? En fika kanske?". Men gör jag det själv? Nej. Antar att jag inte vill bli besviken....

Förlåt kära älskade familj! Jag blir bara så ledsen ibland för att vi aldrig ses utan att det "är något". Jag vet att jag på alla sätt också bidrar till att det är så. Vore kul om vi kunde sitta och prata, asgarva, äta, dricka lite vin om någon har lust, se kusinerna riva runt och leka och bara må bra tillsammans. Så som jag har det med den andra sidan av familjen.

Så jag är arg. På en massa saker. Så jag är frustrerad. På en massa saker. Allt har klumpat ihop sig till en enda arg och frustrerande klump. Det går nog över. Det brukar det göra. Behöver nog komma bort ett tag och koppla av några dagar. Vet vart jag längtar.....

God morgon!

Söndag morgon. Morgonen efter det traditionella kräftskivan med familjen G. Det blev faktiskt ovanligt tidigt avslut på den, före midnatt och det är ovanligt. Jag diskade t o m innan jag la mig och J fixade iläggsskivorna i bordet så vi kommer ner till ett rent och fint kök. Härligt.

Det var en väldigt trevlig kväll med massor av allt. Kräftor, prat, skratt - och dricka. Barnen lekte till en slocknade i soffan, en ville gå och läggs sig och en ville gå hem.

Självklart var det kräftor med diverse tillbehör men det var också en väldigt god kaka till dessert. Samma botten som till chessecake, dajmgrädde och sedan kolakräm. Jag kokade kondenserad mjölk i 2,5 timme och vips så var det klart. Färsk frukt ovanpå det och mums. Suveränt god och väldigt enkel så den kommer jag alls gånger att göra igen.

Jag vaknade av tv strax före 9. Med andra ord var R vaken. En ganska bra sovmorgon med andra ord. Redo för en ny dag - och jag är hungrig. Bäst att sluta med det här och kliva ur sängen! God morgon på er!

P.S. Låt dig frestas :)

Segt - och kallt

Nu är det verkligen höst på riktigt. Jag älskar höste, det har jag sagt tidigare, det är min absoluta favoritårstid strax före en kall, vit vinter. Men det är kallt nu. Höstkallt. Idag åkte handskarna på, första gången utöver de senaste fotbollsmatcherna. Vinden kommer från norr och blåser rakt genom kläderna så jag gissar att det snart är dags att byta jacka.

Det jobbigaste idag är att jag är trött. Igår kände jag att jag äntligen kom ifatt med allt och har inga högar kvar och det var väldigt, väldigt skönt. Sen finns det ändå en massa små kom ihåg och måsten som ligger, framför allt sådant som inte är klart med flytten. Måste få säga att jag är rätt frustrerad på att all hantering tar så fruktansvärt lång tid. Snabba puckar ska det vara!
Men det liknar väldigt mycket ett kontor nu. Det saknas lite mys och ljuddämpare, dvs hissgardiner och tavlor på väggarna. Tavlor finns, vi ska bara placera ut dem och se var de passar bäst. Och sedan några gamla, smygga posters från Danmark. Det vore toppen.

Den här veckan har gått fort. Den här veckan också. Fattar inte riktigt var den tog vägen men det är redan torsdag. R har haft en hektisk vecka med 2x simskola och ikväll är det dans. Jag ser fram emot en timme på en stol väntandes på min dansande son. Men jag tycker att det är helt ok. Det är så himla roligt att han gillar det.

Det är också bara en vecka kvar till att E åker till Florida. Lyckliga unge. Underbart med värme och förhoppningsvis också en massa sol. Jag hoppas att hon får roligt och upplever en massa saker men det är jag övertygad om. Jag minns ju själv hur kul det var att komma till Florida - USA över huvudtaget för den delen, så jag vet vad som väntar. Det kändes som om det var väldigt långt kvar när hon bokade. Nu är det snart avresa. Nice!

Dags att piggna till. Gissar att segheten beror på att jag har kommit ikapp, att det mesta är under kontroll och jag inte är så stressad längre. Skönt det också. Bara jag får sova en stund... gärna lite extra.

Glass

Det spelar ingen roll att det är kallt. Varje morgon och eftermiddag passerar jag glassbaren på väg till/från jobbet. Jag ÄLSKAR glass!



Frestelse



Det är frestande, plågsamt och orättvist att jag ska behöva stå emot den här synen varje dag. Fast inte varje dag, snart är det dags att smaka - höst eller inte höst!


Glass är alltid gott oavsett årstid. Så det så!

Väntar...

Då var jag i simhallen igen. Inte för att bada men för att R har en extra simskola. För ett par veckor sedan blev den inställd sedan ett barn mått dåligt i poolen så nu körs det dubbelpass den här veckan istället.

Min tur idag, J's i morgon. Sen gissar jag att jag får ta dansen på torsdag men det är helt ok. Här är det trist att vänta. Egentligen borde jag simma själv men jag orkar inte. Bort med smink, tvätta och torka hår efteråt samtidigt som jag ska se till att R blir klar. Nej, hoppar det där med simning och skriver lite istället.

På Taekwondon har jag sällskap av andra föräldrar och det brukar bli en massa prat och på dansen förra veckan fick jag också sällskap av 2 mammor. Ganska trevligt faktiskt,
Men lite dåligt samvete blir det när man ena dagen sitter i ett gym och nästa i en simhall - utan att göra något själv.

Väntan. Tur man har en smartphone så man kan varva lite mailläsning med "lek"

Vilken härlig överraskning!

Vid fyratiden bestämde vi oss för ett glas fredagsvin på jobbet och medan vi höll på att plocka fram ringde det på dörren. Det var min kära make J! Han kom för att hämta mig till en överraskningsmiddag. Så mysigt och en sådan härlig överraskning denna jobbiga arbetsveckas sista dag.

Efter lite prat, öl och vin promenerade vi genom Gamla Stan till Söder och en liten, väldigt anonym japansk restaurang. Vi åt fantastiska pilgrimsmusslor till förrätt och sedan sukiyaki till varmrätt. Mysigt att sitta och plocka med maten själva. Det tar lite längre tid och gillar jag.

Vi är kanske hemma tidigt med andras mått mätt men efter den här flyttveckan var det en helt perfekt kväll. Att jag dessutom var klädd i jeans, piketröja och tygskor gjorde inte saken bättre. Inte klädd för finmiddag med andra ord.

Men jag känner mig så lycklig och privilegierad som har en underbar man som tog mig med på en väldigt trevlig, mysig och god middag. Idag kunde det inte bli bättre! Tack mitt älskade hjärta! Jag älskar dig!

Tack också söta E som ställde upp som barnvakt och låter R "övernatta" i ditt rum. Älskar dig också!

Det där med kök

Nu är det äntligen klart. Alla lådor är uppackade utom ett par som ska sparas för framtiden. Så skönt!! Nu kan jag lägga den fysiska flytten åt sidan och ägna mig åt "kosmetiken" och de sista elarbeterna. Det saknas en del lampor, tvn fungerar inte och lite annat smått och gott. Men jag slipper flytta runt på flyttkartonger.

Jag har packat upp köket och det fick mig att gå runt i drömmande tankar. Tänk att  någon gång få ett hus precis som man vill. Det viktiga i ett nytt hus skulle vara ett stort kök där man både kan laga mat och umgås (även om jag inte gillar den första delen), ett stort badrum och en öppen spis i ett mysigt och ganska stort vardagsrum.


Mitt drömkök skulle kunna se ut så här....

När vi flyttade in i ett nybyggt radhus 2006 fick vi ju inte välja något alls eftersom det är ett hyreshus så det är så mycket standard det någonsin kan bli. Urtråkigt med fult kakel. Man undrar lite varför de inte satte in något modernare är de fyrkantiga vita som sitter där idag.

Köket på jobbet är också standard men ändå mycket modernare. Det blev väldigt snyggt när bänken blev mer eller mindre tom, när de danska designprylarna hamnade där de skulle och så med den vita orkidén i röd kruka som en färgklick i det vit/svart/gråa köket. Snyggt!
Jag vill ha ett modernt, snyggt kök att trivas i men jag får nig drömma en stund till. Eller ganska länge till egentligen.

Snart är det helg! Vad hände med den här veckan.....?? Fast jag klagar inte. Absolut inte.

Härliga drömmar

Skönt att faktiskt kunna sitta en stund vid skrivbordet och jobba med lite andra saker än flytten. Som jag skrev igår kväll återstår fortfarande "en miljon" småsaker men det löser sig allt eftersom. Jag ska snart göra etiketter men behövde 2 min vila för huvudet så därför är jag här nu.

Halv tre i natt väcktes jag av att R grät. Han hade drömt en mardröm om valar som åt upp honom och hans stövlar. Tydligen var stövlarna viktiga. Efter ett snabbt toalettbesök frågade han om jag visste vad han skulle bli när han blev stor. Klockan halv tre på morgonen vet jag inte speciellt mycket så det var svaret: "Nej, det vet jag inte". "Jag ska göra matprogram så att du kan titta på mig på tv". Imponerande. Speciellt den tiden på dygnet. Sedan följde 5 minuter med utlägg om vilken mat han skulle göra och han var speciellt inne på att han skulle göra världens bästa kyckling.


Inte kyckling & inte R´s mat men så kanske det ser ut?



I morse frågade jag honom om han kom ihåg drömmen och vad han berättade och det gjorde han. Det roliga är att när han var 4 år berättade han för hela familjen hur hans restaurang skulle se ut när han blev stor. Det var något med blåa servetter, en snygg bar, blåa dukar och vi fick också veta var vi skulle arbeta. På den tiden var hela familjen inräknad i hans restaurangprojekt. Jag skulle diska. Tack för den!

I morse fick jag veta att om jag ville smaka hans mat fick jag gärna komma till hans matprogram om jag ringde först. Hans telefonnr skulle vara 88659. Med andra ord har han blivit så självständig att han inte längre behöver ha familjen med sig i sin framtid. Men som sagt får vi ju smaka om vi ringer. Gullunge!!

Ska bli väldigt spännande att se om han hamnar inom matbranchen men jag har en känsla av att det blir så. Under 2 års tid har han sagt olika saker han ska göra när han blir stor och allt har handlat om mat.

Helt slut

Vet inte när jag var så här trött sist. Men nu är i stort sett allt på plats. Utom massor. Men det som är kvar känns som det enkla. Det var nog ganska skönt att köket inte var klart för då hade jag självklart börjat där. Men jag började med förrådet som varven plåga, en jättehög med små kartonger med allt möjligt i. Men det är klart, allt utom hyllmärkningen.

Källaren ska sorteras lite men det ligger längst ner på listan. Elkillarna håller på, tv-killen kommer i slutet av veckan, hantverkarna jobbar på med köket och städningen är kvar. Några saker med tekniken i konferensrummet återstår och så att få tavlor på plats. Som sagt nästan klara...

Men vi har packat upp allt utom köket och det känns helt otroligt. Det känns mysigt och det har det aldrig varit på förra kontoret enligt mig. Det ska bli då skönt när alla småsaker är fixade och allt står där det ska.

Eftersom allting har fungerat så otroligt bra hittills väntar jag på att något ska gå åt skogen. Tvi tvi tvi ta i trä!!

Jag längtar efter sängen...