Tappat motivation till att skriva

Det var länge sedan jag uppdaterade här. Jag måste erkänna att jag har tappat lusten. Inte till att skriva, den lusten kommer nog alltid till att finnas, men att ta mig tid till att skriva här har försvunnit. Åtminstone för tillfället.


Jag tror att det beror på att jag inte har den där frustrationen längre. Min vardag är inte ett rent helvete längre, jag har hittat en plats jag trivs på även om det fortfarande är pirrigt. Jag går emot mina spärrar dagligen. Jag kan inte säga "det kan jag inte", jag kan inte känna "det vågar jag inte" utan det är bara att göra det. Om du visste hur många gränser jag har sprängt sedan jag började ett nytt jobb... Jag trodde inte att jag hade det i mig men det har jag tydligen. Det är bara att ta det där jätteklivet, försöka bortse från fjärilarna i magen och bara försöka att bli bättre. Att jag också får ganska svåra uppdrag gör ju inget lättare men att lära den tuffa vägen brukar vara den bästa. England verkar bli mitt nya land.... och så Danmark förstår.


Min första utlandsresa (som jag har fjärilar i magen för) går till Danmark. Ingen som tar emot, ingen som har gjort ett program utan här ska jag leverera. Jag ska mäta rätt, hitta rätt och se till att hinna runt i landet på den tiden jag har. Fjärilar som sagt.... Men det är bara att hoppa på tåget och det är helt ok. Jag bara måste göra rätt och inte glömma något. Och så är jag ju faktiskt lite stolt över att de redan litar på mig tillräckligt mycket för att ge mig uppgifter.


Ilskan och frustrationen över svensk sjukvård kommer inte att ge med sig i första taget. Jag kommer fortsätta att lägga mig i och bli arg och det är kanske då jag behöver skriva av mig. Sorgen över min dotters öde är oändlig och då kanske jag också behöver skriva av mig,


Men den dagliga stressen och sorgen är borta över hur min vardag såg ut och jag behöver inte "lätta trycket" lika mycket längre och då blir det inte heller att jag har behovet att skriva av mig på samma sätt. Men jag lägger inte ner helt. Inte än.

Det börjar rulla på igen...

Nu börjar jag komma in i rulljansen igen. Ett jätte-projekt blev plötsligt "mitt" att slutföra och det är spännande. Kul att de har förtroende för mig! Fick några sådana kommentarer så det känns riktigt bra. Sedan är det bara att hoppas att det också går vägen på måndag när det är dags att sätta allt på plats.


Jag har också en massa projekt som är mina under nästa år. Inte så stora men däremot många och det är skönt att ha en egen kund att jobba med. Saker faller på plats enklare och så kan man kanske gå tillbaka till sådant man gjort tidigare.
Jag ska också hjälpa till med formulär för att göra saker utomland. Det är också helt nytt och något pirrigt. Det gäller att slipa till det engelska och hoppas att Google Translate finns där för mig när jag kör fast. För jag är helt säker på att det är när, inte om. Och med tanke på att jag kommer att få vara ansvarig för en annan stor kund som finns i England är det bara att träna på den här typen av språk och inte helt fel att lära sig vilka formulär som gäller var. Jag visste inte att det var så byråkratiskt när man ska utomlands men när jag tänker efter är det ju faktiskt inte speciellt konstigt.


Som sagt, nu börjar det rulla på igen efter några veckor i en svacka. Sedan vet jag ju inte hur det kommer att se ut framöver men då får jag väl gå tillbaka till mina skisser igen och öva vidare. Eller gå ner på lagret och städa....

En härlig helg

Vilken underbart skön helg det har varit. Trots onda muskler i armar och rygg och en ork som tog tvärslut. Men att tillbringa helgen i Gunnarsjö, utanför Varberg, med bästa släkten är något av det bästa jag vet. Jag älskar det stället.

Visst, det ligger isolerat men just därför är det lugnt och tyst - och väldigt mörkt den här årstiden. 

Vi har krattar löv. Massor med löv. Det är lite av hela idén med att åka på hösten. Och så för att det går så lång tid utan att vi ses. För mig betyder det oerhört mycket. På min sida av familjen ses vi aldrig och gjorde vi det är jag inte säker på att det skulle bli lika avslappnat. Jo, med L & M, men det är också dem jag saknar att umgås på det sättet med. Jag är väldigt glad att jag har fått just det här paret i min familj!

Lövkrattning, en promenad i skogen, massor med god mat (paellan var fantastisk), gott vin och mys. Precis vad man behöver ibland. Och så att grilla korv över öppen eld, eller nåja, glöden efter elden, är en höjdare varje gång. Inget smakar så gott efter att ha krattat löv. Och så är jag väldigt glad att E var med. Alltid lika mysigt att ha henne kring sig några dagar. Man saknar barn som flyttar hemifrån! 

Bilderna till förra inlägget

Bilder kommer här - till förra inlägget

Vilken vecka!

Vilken vecka det har varit! Egentligen får man väl ta med slutet på förra veckan med tanke på att det var söndagen som gjorde denna vecka lite av det den var. J hade inte mycket energi kvar i måndags. Så pass lite att han bara jobbade några timmar och jag fick ta bilen till jobbet. Vilken enorm skillnad det är att åka bil. Längtar till jag får den möjligheten.  Orsaken till denna trött het var ju självklart Hammarbys återtåg till högsta serien. Äntligen är de i Allsvenskan igen (och jag kommer att få se lite mer av mitt lag). Det var full fart på Tele2 Arena efter slutsignal och så klart en häftig upplevelse att ha varit med om. Tyvärr missade jag efterfesten, hade varit kul att vara med en stund men barnen går före allt och det var dags att hämta R hos bästa E som hade haft honom hos sig hela eftermiddagen.


Kontentan av söndagen blev alltså bil till jobbet på måndagen - och hamburgare och kebab till middag...


(Här skulle jag vilja haft några bilder men det fungerar tydligen inte. Lägger in dem sen!)


Sedan fortsatte veckan i ilskans tecken. Frustration, ilska, sorg och hjälplöshet. Att bli behandlad av svenska läkare på det sättet min dotter blir är så upprörande att jag blir tokig. Berättade lite om det på jobbet och de tyckte att det var helt vansinnigt. Hon fick hjälp till slut, med det som var mest akut men någon hjälp mot smärtor och allt annat har hon inte fått. Nu väntar vi på nästa läkarbesök för att se om ännu en doktor har något att komma med...


Igår blev det så en glädjens dag. Och pinsamt var det allt när jag berättade för R att jag hade fått tag i hans sommarflört från Sicilien. Fritidsresor gjorde ett kanonjobb när de sökte fram mor och dotter i Oslo på bara avresedatum och förnamn på barnet. R tycket att det var jätteroligt och väldigt, väldigt pinsamt. Fast han har numera en egen Skypeadress så att de kan Skypa samt att han ville ringa på vanliga telefonen hela kvällen. Så det var nog mest glädje. Få se hur den här historien slutar, om det blir ett vår- eller sommarbesök i Oslo....


Och så avslutar vi helgen med mys och lite mer glädje. Den ska tillbringas med bästa familjen i stuga på landet. Mysigt.....!

Förbannade läkare!

Inte nog med att man ska ha så ont att man knappt kan stå, knappt orka duscha för att inte tala om jobbet att ta sig till affären 300 m bort. Nej, då ska man orka fajtas med svensk sjukvård också. E ringde förra måndagen för att höra om sjukskrivningen. Läkaren ringde men igår måndag hade det fortfarande inte kommit något intyg. Istället skulle läkaren ringa idag runt lunch.

Har han ringt? Nejdå, det har han inte. Hon har väntat hela dagen, jag har väntat hela dagen. Peppat och tänkt ut hur hon skulle formulera sig i ett sista försök att få hjälp. Att inte kunna jobba, inte umgås med vännerna och inte få hjälp sliter enormt på psyket. På mig sliter det på nerverna, maktlösheten att inte kunna hjälpa sitt barn. Det är förjävligt. 

Om läkaren nu blir så upptagen kan väl en läkarsekreterare ringa och säga att han inte hinner, inte bara skita i det. Jag hoppas verkligen att han ringer i morgon bitti, annars blir jag vansinnig. Jag ska ringa och säga vad jag tycker, man kan inte behandla människor som redan balanserar på gränsen och kämpar på gränsen på ett sådant sätt.

E är stark men hon orkar inte kämpa mer. Jag ger inte upp och peppar allt jag kan men det är svårt när inte ens vården gör sitt.

Lugnet före stormen

Sista matchen för i år. Kanske. Idag spelar Hammarby för en plats i Allsvenskan. Förlorar de blir det att kvala. Så gissa om folk är nervösa här idag, det suckas, stönas, pustas och kramas. Det känns som om alla utom jag är nervösa. Det hjälper liksom inte att vara nervös men det är ju lätt att säga.

Få se hur det går. Det vet vi om ganska exakt 3 timmar. 

En vacker morgon

Idag var det äntligen kallt. Frost, dimma och sol - så bra det kan bli en höstmorgon. Dessutom hade jag lite mer tid att njuta av allt det vackra, jag fick nämligen åka buss från Spånga. Mindre smidigt men något nytt att titta på. Hittade många fina hus att önska sig längs med vägen.

Dessutom är det halvdag idag och det känns bra. Då hinner jag fixa med godis, bus-smink och klädsel till R som ska ut och tigga godis idag. Han älskar Halloween, kanske inte så konstigt eftersom det brukar ge bra mycket godis. 

Trötter

Jag är så trött. Jag som aldrig brukar vara höst-trött, jag som älskar höst och vinter. Undrar om det är brist på frostiga morgnar eller annat som spökar? Eller mörkret som jag annars aldrig brukar "lida" av. Eller är det så att alla tidiga morgnar som helt enkelt börjar ta ut sin rätt?


Jag har konstigt nog inga större problem med att kliva upp 05.25,  däremot är jag väldigt trött på kvällen och försöker komma i säng före 22 även om det inte alltid är så enkelt. Men vad vet jag. Det kanske är så att jag har lite för lite att göra just nu så att jag hinner segna till. Idag och igår har det dock varit full fart och det känns väldigt bra. Även om jag nu har så ont i ryggen att jag knappt kan sitta på en stol så är det bättre att skruva IKEA-möbler än att sitta och öva på att rita.


Snart ska jag till tandläkaren. Den där tiden som bokades för 6 månader sedan och som kändes hur långt bort som helst. Idag är vi där - uppföljning av lagningen av min sköra tand. Nu håller jag tummarna och kryssar fingrar och tår för att det är bra och att de inte behöver göra en massa. Och att jag inte behöver sätta in en tand där som kostar en förmögenhet. Eller att tanden helt enkelt ses som viktig och betalas av staten. Men sån tur har jag ju aldrig.


Sen ska jag hem och krypa upp i soffan och titta på tv innan jag snubblar i säng......

Höstlov...

..... men inte för alla. Tänk om vi hade haft en farmor eller mormor närmare, någon som kunde tänka sig att ge R samma upplevelser som jag hade när jag var liten. Att få åka på lov själv, utan familjen. Men så ser vårt liv inte ut och jag menar absolut inget illa med att skriva det, jag tänker mer på de härliga minnen jag själv har från den tiden. Mysiga morgnar med frukost i soffan, barn-tv och senare alla Harlequin-romaner som bara väntade på att läsas medan mormor gick och pysslade. Eller alla barbie-kläder jag fick lov att sy. Eller alla möbler jag snickrade till samma Barbie i farfars verkstad.






Men R har fritids. Som tur är tycker han att det är roligt att vara där när det inte är skola. Det verkar som om han har ganska många kompisar som inte heller är lediga för igår hade han haft roligt och lekt massor. Snart är han också så stor att han kan vara hemma själv. Just nu är han så mörkrädd att han inte vågar. Jag föreslog att han skulle ta sovmorgon någon dag bara för att prova, en dag när pappa hade möjlighet att åka hem om det krisade för att hämta honom. Men inte än. Förhoppningsvis växer han ifrån den rädslan - eller åtminstone övervinner den så att han står emot den.






Höstlov ja..... Solen skiner och det är 15 grader ute. Visst stormar det och har gjort i två dygn snart men det är absolut inga hösttemperaturer. Jag längtar efter frosten och snön, hoppas den kommer snart. Fast helst inte förrän vi har varit och krattat löv i Varberg.


...och bilden jag hade tänkt lägga här ville inte vara med. Eller snarare, programmet tyckte tydligen inte att det skulle läggas in några bilder idag. Heller.

Det skulle ju bli bra...

Jag avskyr att inte ha något att göra. Jag övar på att rita och det är bra men väldigt tråkigt i längden när det inte ger ett resultat som någon vill ha. Visst blir jag bättre och snabbare, hittar rätt vägar och får idéer men det är tråkigt.
Jag älskade första månaden här. likaså de första veckorna av andra men nu har det kört fast. Jag får inga jobb så nu är det långa dagar. Har frågat runt efter saker att hjälpa till med men alla är så inkörda i sina kunder att det inte blir "något över" för någon annan. Det är likadant för en annan ny kollega och det är på sätt och vist skönt. Jag vet inte om det är för att det är i slutet på en väldigt hektisk period eller för att det inte är så mycket i början på nästa år.


Men det är jobbigt. Jag har så långa dagar ändå med den resvägen jag har, att jag verkligen undrar om det är värt det. Är det här min grej? Jag trodde ju att det skulle börja rulla på i och med att jag fick en massa uppgifter men inte.... Att resa nästan 2½ timme om dagen för att sitta och öva känns trist. Det gör att tankarna far iväg och jag ska behöva börja om från början med något annat. Jag missar så mycket tid med dem där hemma, J drar ett jättelass men lämning och hämtning, jag saknar mina och R´s morgonpromenader (även om jag vet att det snart skulle ta slut ändå). Jag skulle laga mat, städa och baka om jag var hemma. Varför kan inte just jag vara den där lyckliga som drar mångmiljonvinsten en dag??


Jag stortrivs här, det är absolut inte det. Underbara kollegor som verkligen har tagit emot mig på alla sätt och vis men som sagt, jag måste få något att göra. I morgon ska jag nog gå till grafikerna som har hur mycket som helst och höra om det är något de kan lära mig. Det vore roligt om det är så - inte fel att lära sig enklare uppgifter för framtiden.


E skulle också bli bättre. Det var ju så den senaste läkaren i raden la upp det. Både hennes och mitt hopp tändes ordentligt men inte då. Tillbaka på omöjliga ruta ett utan att bli ett dugg klokare. Både hon och jag surfar och googlar runt för att hitta men någonstans innerst inne tror jag att det ändå är den där psc som hela tiden återkommer i journalen. Det stämmer för bra för att inte vara den även om det krossar mitt hjärta att tänka så. Min älskade lilla stora sjuka flicka som ingen kan hjälpa. Jag hoppas så att nästa doktor hon träffar kan ge någon form av lindring eller förslag på hur hon ska kunna leva ordentligt. Jag vill henne det allra bästa, det är hon så värd. Hon ska vara ute och roa sig och träffa kompisar - och snygga killar. Må bra, skratta och resa. Jag önskar det mest i hela världen, att det blir bra - eller så pass lindrat att det går att leva någorlunda normalt med. Den önskar jag i julklapp, tomten. Bara så du vet.

Mörkret sänker sig...

Nu är hösten verkligen här. Den är veckan har det varit riktigt kallt och blåsigt och idag regnar det. En sådan där dag man bara vill sitta i soffan med en filt, värmeljus i fönstren, en kopp te på bordet och en bra bok i handen. Jag hoppas att min lördag kan få bli så. Jag har bestämt mig för att göra så lite som möjligt och istället lägga krut på det jag måste på söndag, när jag ändå har en bokad tvättstuga.


J åker till Göteborg på fotbollsjobb så jag och R är ensamma hemma. Jag hoppas nästan att det blir samma typ av väder som idag så vi kan mysa lite extra, Efter att vi har kört J till flyget ska vi handla för då slipper vi gå ut mer den dagen. Det ska faktiskt bli skönt.

Jubileum

Idag är det 11 år sedan J friade till mig på ett kallt och regnigt Söderstadion. Det är en kväll jag aldrig kommer att glömma även om jag family inte minns exakt vad han sa. Jag tittade nog mer på honom än lyssnade på vad han sa där uppe på storbildsskärmen.

Tiden går fort men kärleken förändras inte - eller kanske. Den är som ett bra vin, den blir bättre med tiden. Den är varm, omtänksam och full av kärlek och trygghet. Livet rullar på men J och jag består. 

Intensiv, härlig shoppinghelg

När man inte gillar att gå i affärer är Ullared perfekt. Några timmar på Gekås och det mesta är klart. Iallafall när det gäller julklappar till barnen i släkten. Det är bara de stora kvar samt några saker till, till Rasmus. 

Badrummet är påfyllt med diverse saker förutom schampoo och annat finns för lång tid framöver. 

Gekås är nog enda ställer där det är ok att köa i dryga en timme och trettio minuter för att ens börja handla. Den här gången var det värst. Lång kö och väldigt mycket folk i affären. Att åka runt 50 mil för att shoppa i 2,5 timmar kan låta konstigt men skippar man fika och herravdelningen samt går rakt på det man vill ha på de andra avdelningarna går det fort.

Fast det allra bästa med hela helgen är ensamtiden med E. Mysigt att sitta och prata i bilen, skönt att få tid på hotell som vi lyxade med denna gången och roligt att handla ihop. Nästa år ska vi planera i god tid så att vi slipper köa så länge.

På vägen hem tog vi det lugnt, körde gamla vägar och gjorde avstickare. Massor av vackra vyer - och bilder!

Tack E för en riktigt mysig helg! Längtar redan till nästa gång.

Mässa

Idag ritar jag inga montrar. Idag står jag i en. På scenen i Grand Hotells vinterträdgård visar vi våra lysande, coola och roliga Slidemöbler.

Det är roligt att vara på mässa igen även om det inte händer så mycket. Jag har träffat mycket folk och delat ut många visitkort så förhoppningsvis ger det något i slutändan.

Jag har också träffat en del resefolk jag känner för det roliga med den här lilla mässan är att det är ett evenemang för resebranschen. Hur klockrent är inte det??!!

Vilken härlig dag!

Idag åkteknik och barnen till Taxinge slott för att fotografera, njuta av hösten och fika. Solen sken och löven gula och det var riktigt varmt ute. Ovanligt varm för att vara i oktober (16 grader) så det var riktigt skönt att gå en sväng runt slottet innan vi fikade.

Det var riktigt mysigt, E mådde bra och R var på bra humör och hade lämnat kaxigheten hemma så det var mest prat, skratt och lite bus. J hade åkt och fiska. Han hämtades vid halv sju i morse så han var också iväg även om det inte var med oss. Fast han fixade middag till oss så det var värt det.

Vi plockade upp honom på vägen eftersom han var i närheten av oss. 

Nu blir det soffan och bok en stund innan det är dags för middag bestående sv färsk fisk, potatis och romsås. Mums!

Dessa dagar....

Full fart kan man absolut säga. Full fart på jobbet där alla springer omkring men där det ändå flyter på. Nästa vecks ska jag ut på min första mässa och gissa vad? Ett resebyrå-evenemang! Hur kul är inte det!??!

Hemma är det också ganska mycket full fart. Vi var på utvecklingssamtal idag och det hade kunnat vara roligare. En och en halv timme tog det. R behöver öva läsning även om han är duktig men framför allt behöver han öva att skriva. Han slarvar med uppgifter när han ska läsa och så blir det fel när han inte förstår. Jag tycker att vi tragglar och håller på men det behövs mer. Min ide var en dagbok och det förslaget gillade han faktiskt. Men det var jobbigt och ledsamt. Jobbigt när vi inte riktigt kan se varför han gör som han gör och inte riktigt hänger med. Älskar ju ungen och vill hand bästa! 

Vacker årstid

Oktober är en vacker månad. Också. Det finns så många vackra månader men hösten och en riktigt, snöig vinter är mina favoriter. De starka färgerna nu och sen den gråvita, färglösa vintern. Den är så färglös att den är så vacker att det gör ont.

Men det är kallt också. Nu faller regnet, i morgon ska det bli regnigt och kallt men sen ska det bli varmare igen. Vet inte om jag gillar det men är det något man inte kan styra är det vädret och tur är väl det.

Mys med familjen

Ännu en vecka har passerat. Det har varit besök av bonusdottern och bonusbarnbarnet. Mysigt med besök även om det är tråkigt att inte kunna umgås mer. Med mina långa dagar är det svårt men det blir bättre sen när jag också har komptid att ta av. Det känns som om den närmar sig, jag har mer och mer att göra och går allt som det ska kommer det att bli många uppgifter nästa vecka. 

Det är spännande och roligt men också lite läskigt. Nu har jag provat de första stegen i en process några gånger men är inte alls lika bekant med de kommande. Har inte gjort så många grafiska beställningar mer än tillsammans med någon och inte heller på byggsystemet som finns i en av mina ritade montrar. Men det ska nog gå bra. Jag har så bra kollegor att fråga.

Men nu är det fredag och kväll. Inte tänka jobb. Vila och ladda inför det som komma skall.

Trevlig helg!

En månad har redan gått...

Det är en hel månad sedan jag började mitt nya jobb. En månad sedan det gamla tog slut. Det är egentligen lite konstigt, jag saknar det inte alls. Jag tänker inte på det, jag svarar inte fel i telefonen och gör inga andra konstigheter som jag var övertygad om att jag skulle göra efter nästan 20 år. En enda gång började jag skriva se när jag skulle logga in men det är det endaste enda.

Jag vet inte om det är konstigt... Jag tycker att det är lite märkligt att alla dessa år inte lämnat ett djupare intryck. Jag älskade ju mitt jobb de första 17-18 åren. Det förstördes först när "den svenska eran" tog slut. Då gick det från roligt till avskyvärt och sen till knappt ok.

Här är en enorm värme och medmänsklighet. Vi pratar och skrattar, äter och fikar ungefär när vi ska och jobbar samtidigt stenhårt. Kanske inte jag riktigt än men jag får mer och mer att göra och det är härligt. Det är ett roligt jobb och jag trivs så bra. Jag är så glad att jag vågade ta steget, att det var så många som trodde på mig och pushade mig. Nu vet jag att jag kan. Jag trodde ALDRIG i livet att jag skulle klara av att lära så mycket nytt. Men det är väldigt, väldigt mycket kvar. Men det går framåt hela tiden...!

Helgen rullar på

Redan söndag eftermiddag. Står här och kokar kaffe inför matchen på Tele2 Arena mellan Hammarby och Sirius. Båda barnen är med och hade mor varit här hade hon också varit med (fast det visste hon inte men det hade varit väldigt roligt att visa upp hur det ser ut). 

Skönt att E är med. Då kommer hon ut lite, får några kramar och jag får njuta av hennes sällskap en stund till.

Igår fyllde mor år. Det hade varit härligt att få fira med henne men det är inte alltid det blir som man önskar. Det hade varit roligt men vi hade ett istället ett långt, härligt Skype-samtal. Det är helt fantastiskt att man kan sitta och prata och se varandra på en datorskärm så långt från varandra och ändå känns det som om man sitter vid samma bord. Den glädjen sitter i länge! Det måste vi göra om snart, mor.

Tillbaka till kaffet och sedan match. Och sen är helgen slut och en ny vecka börjar. På onsdag har jag redan jobbat en månad. Och jag har fått mitt tredje projekt. Kul! 

Hösten är här

Mörk och kallt, blåsigt och nästan frost. Fast jag gillar ju det. Det är dock lite svårare att kliva upp på morgonen när det är kolsvart ute men det går det också. Idag är st dessutom bara tre månader kvar till jul. Knäppt? Ja. Men jag gillar julen och allt pynt och bäst av allt om det är massor av snö.

Jobbet rullar på. Jag har ju fått mitt första uppdrag och det är klart. Ska bli spännande att se om kunden gillar det eller ratar det totalt.

En bra sak just nu är att E är hemma. Hon är en pärla som hjälper med R när J är borta. Han åkte nämligen till Norge idag för att fiska. Då får jag perfekt avlastning och behöver inte få panik om jag fastnar i trafiken på väg hem.

Men ingen mor. Tråkigt men förståligt. Jag hoppas hon kommer en annan gång istället, kanske framåt våren när världen börjar ljusna igen. Det vore så mysigt!

Nu ska jag mysa lite med mina barn och ta fram kanelbullarna jag köpte och som jag inte har visat dem än! 

Åska och fotboll

Dagen började med dimma och fint väser, trots att prognosen hade sagt höst. Men samtidigt visade bilder på nätet snöiga bilder från Kiruna så vintern närmar sig.

En kvart innan jag skulle iväg till fotbollen vände det. Det började åska. Och J hade åkt i förväg för att titta lite på ishockey innan fotbollen. Grannen kom för att passa R och jag rusade iväg. Jag hade sådan tur att jag hann till t-banan utan att regnet kom. Blixtrarna och mullret avlöste varandra hela vägen till Tele2 och det fortsatte i flera timmar. Det värsta knallen jag någonsin upplevt kom strax innan matchstart. En blixt och en smäll samtidigt, en smäll som gjorde att hela arenan skrek rakt ut. Mitt hjärta slog i otakt i 10 minuter. Minst. 

Det blixtrar fortfarande då och då men det är inte så konstigt när vindarna ska vända från söder till norr. Det lär bli en kall morgondag. Tycker också lite synd om J som åker och fiskar i Norge på onsdag. Fast bara lite. Det är ju faktiskt självvalt.

Lugn lördag

Lördag igen. Fortfarande varmt. Det betyder att jag sitter ute. Igen. Det är en riktigt skön höstdag, eller sensommardag om man hellre vill det. J var på firmafest igår och kom hem tidig eftermiddag idag. Han gjorde det kloka valet att sova över på jobbet, på soffan, tillsammans medborgare andra som sedan roat sig med att städa idag.

Jag har handlar, klippt gräs, plockat lite i största allmänhet och sedan bara gjort inget. Det kändes som om jag behövde en sådan lördag. I morgon är det fotboll igen så då blir det ändå att ge sig ut och iväg.

Dessutom har jag fått mitt första riktiga jobb, läskigt men jätteroligt. Hoppas att det blir bra direkt, att det bara blir små ändringar. För ändringar blir det, det är oundvikligt. Kul att börja komma in i jobbet så smått även om jag har lång väg kvar. Många mått och material och tillvägagångssätt som ska läras. Men jag trivs och tycker att det är roligt så det är bara att suga i sig informationen. 

God morgon!

Nu sitter jag på tåget. 4 grader utanför fönstret och så dimmigt att jag knappt ser vad vi passerar. Fast det är vackert för solen kämpar sig igenom molnen så det blir nog en vacker höstdag idag också.

Hemma väntar vi. J väntar på sin Norge-resa nästa vecka med fiske som tema. Om den blir av. Handlar lite om mor kommer nu eller senare. Vi får vänta och se.

Och R väntar på att se om han är allergisk mot marsvin eller inte. Han har nyst lite men inte svullnat upp än så frågan är om han kanske tål dem ändå. I så fall lär vi bli med marsvin. Han gosar med dem, byter spån och plockar gräs så än så länge sköter han dem.

Det bästa med dem, Gulliver och Choklad, är att de är lånade. Funkar det får vi behålla dem och då måste vi köpa bur och grejer. Men det får gå en månad innan vi bestämmer oss. Handlar som sagt om allergi men också om R fortsätter att tycka att det är roligt. Vi har sagt att de ska skötas varje dag samt att läxorna ska göras - annars blir det inget.

Så vi väntar och ser. God morgon där ute! 

Trött söndag

Helgen är nästsn över. Igen. Jag sitter ute och njuter av den varma höstsolen, lyssnar på fåglarna som låter som om det är vår och på tystnaden i övrigt. Underbart!

Igår var det fest. Vi hade vår årliga publikvärdsfest och det var som vanligt väldigt trevligt. Och väldigt sent. God mat även om vi var lite skeptiska till att börja med. En äkta chili con carne som inte var god vid första testet. Men när den hade puttrar i 3-4 timmar på spisen var den fantastisk. Efterrätten var inte heller så tokig, en Oreo mud cake.

Så det är inte så konstigt att man är trött idag. Och så har vecka två av mitt nya liv passerat. Jag stortrivs. Trots resväg är det så roligt. Jag lär mig ganska snabbt och det känns som om jag tar mig framåt. Har t o m fått beröm av leverantör och det känns ju inte helt fel.

Idag blir det en tidig kväll. Längtar redan efter att krypa ner under täcket med boken i handen. Och klockan är bara strax efter 16...

Idag lever hoppet

Hittills har 2014 varit året där allt faller in. En underbar 10-årig brölloppsdag, äntligen ett nytt jobb, ny lägenhet (fast vi tackade nej) och så dagens ganska hoppfulla besked.

Jag hoppas att det visar sig vara så den nya läkaren spekulerar. Låt det bli en enkel diagnos efter flera års förtvivlan och hjälplöshet. Låt honom ha rätt. Då får min älskade flicka tillbaka sitt liv så som det ska vara för en tjej i hennes ålder. 

Jag hoppas och ber att det verkligen är förändringarnas år även när det gäller detta. Det skulle vara den bästa förändringen av dem alla.

Mysig, skön helg

Jag har tappat stinget lite på att skriva. Jag glömmer helt enkelt bort det. Kanske för att jag fortfarande är trött fast det känns ändå bättre idag. 

Det var en riktgt skön helg. I lördags, efter tvätt och städning, var det solen och boken som gällde. Jag satt ute hela eftermiddagen och bara njöt sv sensommar-värmen. 

I går, söndag, åkte vi faktiskt iväg en stund. J föreslog att vi skulle åka till hans fiskesjö utanför Södertälje. Sagt och gjort, vi packade ihop korv och bröd och lite tillbehör, ringde E som följde med och så åkte vi. Det var så skönt i skogen. En bit att gå i skogen men det var mysigt. J fiskade lite i en "död" sjö och vi andra njöt av solen. Efter korv några timmar senare vände vi hemåt igen. 

Det var en riktigt skön dag och jag är så glad att E följde med trots att hon mår så dåligt.

Det var en helg som laddade batterierna inför andra veckan i min nya värld. 

Första veckan gjord

Det var inte lika läskigt att börja ett nytt jobb som jag trodde. Det har gått över förväntan. Jag har redan lärt mig massor och jag har så bra kollegor som tar hand om mig. Idag har jag faktiskt jobbar "på riktigt". Jag har ritat den enklaste skissen och gjort flera beställningar. Skrivit mina första mail och börjar få ett gäng i inboxen.

Jag vet att det kommer att bli supersvårt när jag ska helt själv. Hur vet jag hur lång tid saker tar? Men det är bara att fråga och fråga och fråga. Även om det verkar fullt upp så tar folk sig tid när jag stället idiot-frågor. Men det är enda sättet. Jag hoppas jag klarar av det. Det känns iallafall som om jag är på väg.

Nu tar jag igen mig efter en tuff men väldigt rolig vecka. Det är länge sedan jag varit så trött som nu men också väldigt länge sedan det var så roligt att gå till jobbet. Trots tidiga morgnar och restid.

Fullmatat hjärna

Snacka om att jag är trött. Det är så mycket nytt som ska in, resvägen är väldigt lång och en massa saker ska göras på kvällen. Nu har det gått tre dagar och efter första dagens vilsenhet börjar saker och ting falla på plats. Igår började jag lära mig lite om affärsdatasystemet och idag har jag lyckats rita riktigt bra i ritpromgrammet.

Jag fick följa med på ett möte i morse och sedan fick jag följa min kollega M nät hon ritade montern. Det såg väldigt enkelt ut och det är ganska enkelt. Tror jag. Om jag gör rätt. Jag har fastnat på lite med att lägga in bilder men skriver ner frågorna. Jag tror att allt med priset och mantimmar blir svårare.

Jag hoppas bara att jag klarar av resvägen och kommer att orka all övertid som kommer. För det gör den, det är det inget snack om. Men det är roligt och jag ska verkligen göra allt jag kan för att klara av både jobb och resväg. Det måste jag. Enda orsaken att ge upp är om familjen skulle hamna i kläm, den måste alltid komma istället. Då får jag väl bli kassörska på Ica...

Första dagen

Första dagen av min nya framtid. Sov konstigt nog gott i natt men när jag satt i bilen, påväg till Älvsjö, hade jag ont i magen av nervositet. Det kom och gick under ditvägen men när jag gick sista biten släppte det lite.

Jag har absolut ingen koll än. Inte på vad jag ska göra eller hur det ska göras. Inte på hur de jobbar i datorn och inte hur man går till väga. Men jag har läst en massa, varit med på möte och börjat lära känna en massa väldigt trevliga människor. Det känns som om det kommer att bli bra. Iallafall så småningom. När allt faller på plats. Ganska snart hoppas jag....

Nu är jag trött. Dödstrött. Men glad. Det känns rätt. Helt rätt.

19 år och 9 månader

Sista dagen har kommit. Det känns helt overkligt, jag tror faktiskt inte att jag helt har förstått vad det är som händer. Jag ska sluta idag. Efter att ha gått till samma arbetsplats i nästan 20 år. Gjort nästan samma saker även om det har ändrats lite under åren. Grunden har varit den samma - marknadsföra Danmark som turistland.

Det känns konstigt. Jag mår lätt illa men jag är inte alls ledsen. Jag vill ju sluta. De två senaste åren har varit hemska i stort sett hela tiden. Det har varit resor och planerande kring dem som varit bra men det som hände för några år sedan förstörde en fantastisk arbetsplats. All glädje, skratt och arbetsvilja försvann och ingen hade längre lust med det lilla extra.

Det är det jag hoppas få tillbaka nu. Det känns som om det kommer att bli så. På mitt nya jobb var det en helt annan stämning, en värme i luften som vi inte har haft här sedan 2012.

Nu är det bara några timmar kvar av den här tiden. Jag är full av härliga, glada, galna minnen som skulle vara roligt att skriva ner någon gång. Det kanske kan bli mina memoarer och har jag lust att skriva någon dag är det kasnke just det jag ska göra. Det vore faktiskt roligt.

I kväll blir det fest. Och kanske också några tårar......

Mitt fina skrivbord dagen till ära

Tillbaka. En stund

I skrivande stund har jag en och en halv dag kvar på jobbet. Sedan slutar min era med danskarna och annat tar vid. jag är inte det minsta ledsen över att sluta, det känns verkligen så bra - fast jag är fortfarande ett nervvrak med tanke på allt det nya. Men det är nästa vecka det.

Jag hade över 500 mail i min inbox, det är straffet för att vara ledig i 6 veckor. Men det gjorde inget, dem betade jag av i går förmiddags. Sedan har jag gjort mina sista nyhetsbrev och det känns ocksåå väldigt skönt. Det är en av de saker som faktiskt är ganska roliga.

Jag kan tänka mig att det blir mer vemodigt i morgon. Jag ska snart trycka på send till mig "tack-och-hejdå-mail" till alla kollegor i världen. Det får gå ut redan idag så att jag hinner svara och läsa det som ska svaras på. För jag hoppas verkligen att jag får några svar. Det finns ju faktiskt en del människor som jag gärna vill säga hejdå till och som jag hoppas vill säga det till mig.

Sista rycket. Lådor och allt är tomt. Bara pärmarna kvar på skrivbordet. Dem tömmer jag i morgon. Sedan är det slut.

Att säga adjö

Det är aldrig lätt med begravningar. Oavsett om det är någon väldigt nära eller någon man lärt känna som en vän. Idag var det en närstående person, senast var det en vän. Det är lika svårt och sorgset att säga adjö oavsett vem det är.

Jag kan känna att jag måste vara ledsen just då även om jag kanske mest tänker på fina minnen. Det är ändå ett avslut men sorgen kanske inte kommer just där och då. Visst var jag ledsen och visst var det nära till tårar ibland men det var ändå inte så tungt ändå. Jag tycker att det är svårt att säga och tänka det man "ska bara för att det är begravning". Jag kanske är mer ledsen i morgon eller har kanske redan varit som mest ledsen.

Idag var det vackert. Det var tårar och leenden - och även ett litet fniss. Det var ett värdigt avslut för en jordnära person och jag tror att han var med oss. Vi ska besöka hans grav snart igen så R också får säga hej då.

Du är saknad, S, och med oss i tankarna. Ta hand om dig där du är och klappa hundarna från mig.

Min flicka...

Jag vill att hon ska slippa ha ont. Jag vill att hon ska vara glad och kunna slappna av. Jag vill att hon ska kunna vara sig själv och inte behöva tänka så mycket på hur hon mår. Jag vill helt enkelt att hon ska bli frisk.

Jag vet läget. Jag vet vad doktorn säger. Men jag vill det ändå. Det skär i mig att hon mår så dåligt och inte kan göra som hon vill. Det skär i mig att hon är så ledsen. 

Men samtidigt är jag så glad att hon pratar med mig. Jag vill att hon gör det. Jag vet ju hur det är och E, du behöver ALDRIG låtsas inför mig. Jag har inte haft din värk men jag har haft annan. Jag vet hur det är att försöka låtsas att allt är bra när man känner sig ensammast i världen. När man inte orkar förklara. När man inte orkar svara på frågor och egentligen bara behöver en kram. Att slippa ifrågasätts - som om man inte har gjort allt som går att göra. Vem vill ha ont och inte leva fullt ut?

Klart vi gör allt som kan göras, vi vill inte ha ont. Jag jämför mig inte med dig, ditt är värre än mitt, men jag vet hur det är.

Kämpa hjärtat mitt. Det kommer att bli bättre, det är jag helt säker på. Men det kanske är långt dit och man har sina svackor på vägen. Men du är både stark och modig och en riktig kämpe. Även om det inte alltid känns så.

Jag finns alltid för dig, E och jag är stolt över dig just för att du är en kämpe. Jag älskar dig, flickan min. 

Skolstart

Så kom dagen då det var dags för skola igen. Min lilla pojke blir bara större och större och idag var det dags att börja i 2:an.

Han vaknade tidigt. Det trodde jag aldrig med tanke på hur svårt han hade att somna igår. Hans dygnsrytm har varit allt annat än den vanliga den senaste månaden. 

Ny fröken som verkade väldigt bra. Mer rutin och mer pondus och det tror jag är precis vad R behöver. På den lilla stund jag var där märktes det att hon visste vad hon gjorde. Jag hoppas att det här läsåret blir bättre än det förra, att han kan hålla sig lugn och hänga med i allt som händer. Att vi slipper möten och samtal, att han fixar det han ska utan bråk och utan "myror i brallan".

Min lilla plutt börjar att bli stor.

Saknaden ger sig inte

Idag skulle det vara regn och rusk. Tror att det är så i resten av Sverige, det såg iallafall ut så på väderkartan i morse. Men det blev sol. En skön dag på terrassen med bok och sol. Satt och blundade en stund och kom på att det nästan har gått en vecka sedan vi åkte hem.

En vecka sedan vi sa hej då till mor. En vecka sedan R och Ariel såg varandra och en vecka sedan sista doppet i Medelhavet. Jag längtar tillbaka. Jag längtar tillbaka så mycket att det gör ont.

R grät igår kväll och ville åka tillbaka. Jag förstår honom. Trösten i att vara hemma är att jag får vara med E. Hon är dålig igen. Hemma förra veckan och kom tillbaka från jobbet idag. Skönt att ha henne här även om jag inte kam göra ett dugg. Min högsta önskan är att hon ska bli bra, få en diagnos och komma någon vart med eländet. 

Det är lite deppigt nu...

Deppig...

Jag blir alltid så deppig när jag har varit borta. Jag blir mest deppig när jag har varit hon mor. Jag älskar verkligen att vara där. Tiden går för snabbt och vi ses för lite. I år blev det ovanligt lite, varför vet jag inte riktigt. Vet att min svullna fot hindrade mig när jag hade tänkt åka men på något sätt var allt annorlunda i år. Många vänner där även om jag inte prioriterade dem men på något sätt gick tiden ändå.

Sen var det så himla härligt att vara både i Örnsköldsvik och i Dalarna. Sommaren med sin varma väder har varit helt fantastisk. Precis som en sommar ska vara. Jag har en känsla av att min deppighet mycket kommer av att jag inte känner mig hemma där vi bor. 

Det känns fortfarande som att jag väntar på att rätt plats ska dyka upp, att hitta hem. 

Jag tror inte att det är i Stockholm. Jag har aldrig trivts eller känt mig helt hemma här. Jag skulle helst vilja flytta till en mindre stad med allt vad det innebär. En annan gemenskap, lätt att gå en sväng på stan, en annan stress. Men jag är ju gift med en äkta stockholmare som stortrivs. Inte där vi bor men i stan. Jag närmar mig 50 sakta men säkert. Det är dags att hitta hem snart, bort från gettot och ut till det svenska. Någonstans. Med min älskade familj.

Fast eftersom E är i Stockholm måste det ändå vara ganska nära eller lätt att ta sig. Annars skulle jag bli ännu deppigare.

Två veckor kvar till ett nytt kapitel i mitt luv. Förhoppningsvis visar det vägen framöver. Men jag saknar mor och Sicilien. Mycket.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen. Trist. En plats jag inte trivs på med idioter runt omkring. Har redan varit i en knäpp diskussion med grannen vars son repade bilen med flit. Hon har lovat att betala räkningen från verkstaden men kör med förhalning och skyller på att bidragspengarna inte har kommit. Otroligt att folk med bidrag kan bo i en hyresrätt som kostar 11000 i månaden...

Men för att tänka tillbaka så har vi haft två fantastiska veckor. Tre om man räknar veckan före när vi hälsade på familjen norrut. Det var ju också en helt underbar vecka.

Sol och värme, precis som det ska vara p sommaren. Massor med god mat och vänner och så stunderna med mor. De är så viktiga och mysiga, det är så härligt att få sitta och prata även om man ibland sneglat på klockan pga bussen tillbaka till Naxos, men ändå. Den går ändå att skjuta lite på.

Och så har vi lilla R. Hjärtesorg är verkligen ordet. Han leker, spelar spel och så plötsligt "jag kommer aldrig att få träffa henne igen". I förmiddags när vi hade vaknat satt han i soffan med tårarna rinnande. Han saknar henne verkligen, hans första söta förälskelse. Hon heter Ariel så han kommer alltid att bli påmind när han hör det namnet.

Nu är det snart dags att sova, är helt slut efter resan. Jag ska drömma mig tillbaka till syden, att hela familjen är med och att vi stannat extra länge. Jag vet vad R kommer att drömma om... Älskade unge, och så saknar jag E. Älskade unge hon också.

Det är kärlek!

Vad säger man... Min lilla pojke har upplevt sin första kärlek. Och hjärtesorg. Han har lekt med en söt, 11-årig norska idag. De har spanat på varandra ett par dagar, i poolen, men ingen har riktigt tagit första steget. Förrän idag.

Sista dagen. Lek och prat, tittat på varandras rum, tittat på Etna från takterrassen och suttit och sneglat på varandra från solstolarna. 

På bussen till flygplatsen var R så ledsen. "Jag har en klump i halsen" sa han, och berättade att han var så ledsen över att inte se henne igen. Som tur var åkte vi i samma buss så han fick säga hej då ordentligt på flygplatsen. Vi mötte henne och hennes mamma utanför en butik och efter lite seglande kramades de. Så söta. "Nu är klumpen nästan borta, nu har jag en glad klump i stället". Senare hittade de varandra vid bänkar där vi väntade. De pratade inte men log mot varandra då och då.

Sedan var det dags för Oslo att borda. De sa hej då och vinkade till varandra. R var lite ledsen men ändå glad. Plötsligt hörde vi springande steg och en blond virvelvind böjde sig ner vid R och gav honom en puss på kinden och sprang tillbaka. Inte ett ord sades. R såg helt skakad ut men så glad. Sedan vände hon sig om i kön flera gånger och R gick fram till fönstret och vinkade när hon gick till sitt plan.

Så sött. Jag blev så rörd. Underbart med den allra första förälskelsen. Även om man bara är 8 år. 

Sista dagen

Det är så vemodigt att behöva länna mor. Igen. Två veckor går så fort. Vi har setts flera gånger men på slutet så känns det alltid som om det är för lite.

Vi hade en mysig kväll igår. Vi strosade genom Taormina på småvägar och upp och ner för trappor. Allt för att se något annat och slippa allt folk på Corson. Barhäng en stund och sedan en väldigt god middag. Marinerad, färsk ansjovis till förrätt och svärdfisk med kapris, lök och oliver till varmrätt. Efterrätten blev en espresso och en cannoli på baren. Giott.

Med en klump i halsen blev det så dags att säga hej då för den här gången, vemodigt och lite sorgset. Men om allt går som planerar ses vi snart igen. Älskar dig, mor! 

Snart slut

Tiden går fort som alltid. Den verkar gå ännu snabbare när man har det bra och skulle vilja frysa tiden en stund. Solen, värmen, maten, miljön - allt tillsammans är underbart. Att sedan få träffa mor och sitta och prata är så mysigt. Jag saknar våra pratstunder men det är svårt att få till dem som det var förr, när man har familj. Men vi har setts några gånger och så blir det även i morgon.

Det är alltid lika underbart att åka hit och lika vemodigt att åka hem. Man vet aldrig riktigt när man kommer tillbaka även om vi försöker resa vart annat år. Nu har vi ju flera vänner som också reser hit så numera kan vi prata om platsen på ett sätt som vi inte kunde förr.

Men det är 2 dagar kvar så än finns det tid att njuta. Strax blir det sen middag på en av favoritrestaurangerna, en sen sådan eftersom J lyssnar på direktrapportering från Hammarby - Sundsvall. Strax slut. Tur det, jag är vrålhungrig!! Musslor och risotto kanske... Hmm...

Mormor på berget

Egentligen är det farmor på berget, åtminstone om man läser Bamse. Det är en lilla, lilla bergsbyn Castelmola som inspirerade Bamses författare. Igår besökte vi äntligen byn. Och vi hade med oss mor/mormor som också bor på ett berg - fast lite lägre så vi har en helt egen mormor på berget.

Trots tråkiga besked hemifrån precis innan vi skulle åka beslutade vi oss för att ta bussen ändå. En lite dämpad kväll men ändå väldigt trevlig. Det var mysigt att strosa runt där uppe på bergstoppen? 5-600 meter över havet. Vi hittade en liten restaurang och åt en god middag med lite annan mat mot vad som finns i Taormina och i Naxos där vi annars är.

Och hör och häpna: det blev kallt. Det blåste så enormt att vi satt inne på baren medan vi väntade på bussen ner igen.

Fast när vi kom tillbaka till Naxos var det nästan lika varmt igen.

Det blir ett par turer till uppåt. Jag och mor ska ha en mys-pratar-kväll och så tar vi den sista middagen i Taormina. Två veckor går alldeles för fort...!

Stromboli & Panarea

Igår åkte vi på utflykt. Jag skulle så gärna vilja att familjen fick se lite mer av Sicilien men vad gör vi? Åker ut på havet.

Fast det var inte så tokigt alls. Vi åkte från hotellet vid 9.30 och det var mulet. Buss ca 1 timme innan det sedan var båt i 1,5 innan vi kom till Panarea. En liten jetset-ö med vacker natur, vackra hus och små slingrande gator. En ö som faktiskt är med på UNESCOs lista. Vi följde med på en liten promenad och såg lite av ön, sedan tillbaka till hamnen och en bar. Stranden låg ca 35 min promenad bort på denna klipp-ö och det orkade vi inte. R kunde bada i hamnen om han ville men det blev lunch, granita och kaffe istället.

Sedan vidare i dryga halvtimmen mot Stromboli. Panarea är den enda av öarna som exploderade vid ett utbrott och har därför en miniskärgård. Så på vägen seglade vi faktiskt in i den gamla kratetn där man ser hur magman har stelnat på sin väg. Coolt!

Framme på Stromboli hoppade vi över Ingrid Bergmans hus och badade istället. Byn är liten men hade en lång sandstrand precis bredvid hamnen. Bada och samla lava, det var vårt mål. Det var så skönt att ta ett dopp i det sammetslena vattnet men på något knäppt sätt saknade jag svavellukten jag minns så väl från Vulcano när jag var liten.

Efter en snabb öl, ett glas vin och en granita till bar det av hemåt. Vi fick pasta ombord på båten och ett dåligt vin men vad tusan, utsikten var fantastisk! Stromboli har utbrott ca var 20 minut så det var bara att ställa sig redo med kameran. Det var riktigt, riktigt häftigt!

Sedan var resan tillbaka seg. Seg och väldigt varm. Men det var en riktigt långt hem så vi sov gott! Idag blir det en lugn dag vid poolen. Tror jag.

Mullrar och dånar

Här är det inte åskan som mullrar även om det hela tiden låter så. Det mullrar med jämna och ojämna mellanrum. Det är Etna. Utbrott på toppen från två olika kratrar. Det är ganska häftigt att höra mullret och den rinnande lavan kan man titta på hur länge som helst.

Det är långt bort men ändå nära. Jag skulle gissa att det bara är ett fåtal mil fågelvägen. Nu har vi sett och hört det ordentligt också.

Fotboll!

Mitt i semestern så jobbar jag lite. Väldigt lite. Serverar kaffe till tv-kommentatorerna, pratat lite med dem och andra journalister, kört bort några som hamnat fel. Så ja, inte så mycket jobb.

Däremot är det en jobbig match. Hammarby kan verkligen inte spela mot dåliga lag, lag där hela laget backar hem och försvarar och som rör sig, som i det här fallet, en röd klump. Det påminner lite om hur nybörjare spelar. Fast det är i Superettan. 

Matchen är inte slut än. Vid skrivande stund återstår det dryga kvarten och det står 1-1. Stämningen börjar bli dålig, frustrationen stor - mycket med tanke på att Hammarby haft överlägset flest skott på mål. Men så är det att skela mot en "röd klump".

Varmt!!

Man ska inte klaga på värmen. Fast det hade varit skönare att ligga på en strand, inte tvätta och fixa saker. Nu sitter jag under parasollet, det är snåmulet och ändå 28 grader varmt. Medelhavsvärme!

Dit åker vi i morgon. Fördelen med denna veckan är att vi har anpassat oss till temperaturer runt 30 och tycker att det är lite småruggigt när det faller till 20. Helt galet. Och väldigt, väldigt skönt.

Njuter av värmen

Värmeböljan i Sverige fortsätter. Ännu en fantastisk dag med frukost ute, lunch ute och snart lite ostar och ett glas rött. Vi har badat i älven igen och fiskat i den samma.

Vi åkte till kraftstationen för att visa R och då såg vi riktigt stora öringar och en massa småfisk som hoppade. Efter lunch var vi bara tvungna att åka ner och testa fiskelyckan. Den enda som hade det var M som drog upp en liten abborre. Den hade tur och fick simma vidare.

Eftermiddagen har avnjutits på altanen med ett glas rött, böcker och småprat. Ännu en riktigt skön dag med andra ord. 

I morgon bär det hemåt igen. Hem till E som väntar, till tvättmaskinen och till att packa om. Snart bär det av igen. 

Men den här veckan har varit helt fantastisk med de allra bästa. Fast jag saknar E.

Åsk-dag

Varmt varmt varmt. När det är över 25 gr kl 9 på morgonen och dryga 30 mitt på dagen då är det varmt för att vara i Sverige. Vi är inte kvar i norra Sverige utan nu är det Dalarna som gäller. 

M och jag fick en skön, men varm, promenad idag medan killarna var och handlade. Inte R dock, han fastnade på sängen med spel. 

Efter shopping mm blev det ett dopp i älven. Ore älv är varmare än någonsin så det blev ett dopp för alla utom mig. Jag nöjde mig med att doppa fötterna och fota lite. Och så blev det Sicilien-prat med grannarna som åker dit på onsdag.

Badet avbröts av muller. Åskmuller. De hade varnat för det idag och så blev det. I dryga timmen satt vi på första parkett och tittade på åskmolnen som rörde sig över dalen och nerver och på blixtarna som sprakade. Helt fantastiskt!

Nu sitter vi och njuter av lite svalare luft och hör hur det mullrar i fjärran. Det känns som om det inte riktigt är över än.

Semestern fortsätter

Det har varit ett fantastiskt sommarväder de senaste dagarna. Solen har gassat från klarblå himmel och det har varit runt 30 grader varmt. Igår var vi på stranden några timmar, den otroligt fina stranden i Gullvik. Inte riktigt så mycket som jag önskade men nu är vi ändå här för att umgås och för att hjälpa till.

J gjorde sitt igår så jag och R var hemma i huset några timmar på eftermiddagen i hettan. Idag var vi hemma på förmiddagen för jag skulle följa med när E skulle få sin spruta. Nu blev det ingen vaccination eftersom hon reagerat på ägg så det måste finnas en barnläkare nära.

Efter besöket på BVC åkte vi till en annan strand. Extremt långgrund och lika extremt varm. Jag gillade inte alls den lika mycket som Gullvik men det blev iallafall ett dopp. 

I morgon åker vi vidare, mot familjen i Skattungbyn. Längtar till det. Också. 

Vilken helg!

Lördagen startade tidigt. Vi åkte hemifrån strax före 7 och var framme i Örnsköldsvik vid 13-tiden. Lite trötta och ganska nervösa inför dagen, både jag och J med tanke på hans ex och hela familjen. Första stoppet gick bra. Vi lämnade dopklänningen och åkte till hotellet för att checka in.

J klagade lite över att behöva ha kostym men jag tyckte att som morfar var det något han skulle ha. Slipsen kunde han alltid ta av sig sen.

Finklädda och lite stressade åkte vi mot kyrkan. På vägen slog det mig att N och T nog skulle förlova sig idag. De hade berättat att de bokat en svit på hotell för att vara ensamma på kvällen. "Eller så gifter de sig nu". Nej, aldrig var J's reaktion och E höll nog lite med.

Vi kom till kyrkan, träffade alla och det gick väldigt bra. Inte så spänt som jag trodde. Klockorna ringde och dörrarna slogs upp. Där stod T och N, hand i hand med faddrarna och lilla E bakom. "De gifter sig" var det första jag hann tänka innan jag började fotta. Och visst. Faddrarna gick och satte sig med E medan paret gick fram till prästen. Jag har aldrig sett så mycket glädjetårar på ett bröllop. Min J bröt nästan ihop, så mycket grät han. Många fler med honom, alla blev totalt överraskade. 

Det blev en vacker ceremoni, både vigsel och dop och sedan kaffe och paj i församlingshuset. 

Några timmar senare satt vi på restaurang, bara vi, och pratade och försökte smälta allt. En stund senare mötte vi upp brudparet och en del av familjen och det blev en trevlig kväll på uteservering i sommarvarma Örnsköldsvik. 

Idag har vi varit och badat och försökt smälta allt som hänt i helgen. E har flugit tillbaka till Stockholm och lugnet har sänkt sig över stan.

Självklart!

Första dagen den här veckan som solen skiner på morgonen. Det är redan 27 grader varmt. Och jag har tvättstuga. Självklart.

Varför åka och lägga sig på en strand när man kan tvätta?? Fast R lider inte. Han cyklade bort till S och Z så fort han vaknade. Vi var där på 40-års kalas i tisdags och sedan dess har han lekt med S. Kul att han har hittat gamla kompisar och att de har så kul ihop. Förhoppningsvis slänger föräldrarna hem honom när de ledsnar eller så kommer de hit och leker senare.

Själv ska jag tvätta klart och sen ska jag stryka. Förbereda för första omgången av semester - och helst lite till runda två också så att vi inte behöver ordna allt dagen innan resan. Måtte de första dagarna gå bra...

Inte den här gången

Det var bra men det blev ett nej. Rummet var helt enkelt för litet. Att hålla på att krypa upp i sängen från fotändan känns helt galet i vår ålder. Att inte kunna ha sänggavel och nattduksbord känns tråkigt. Det ska ju inte bli sämre, bara bättre.

Det sved lite att behöva säga nej. Området var helt rätt, allt var egentligen rätt utom det lilla, lilla rummet. Och kanske gick det för snabbt med tanke på att det var den första lägenheten vi tittade på. Också lite konstigt att vi som nr 13 i kön kunde bli erbjudna den. Då är det många som tackade nej eller inte klarade kostnadskollen.

Som sagt, lite surt för det var helt rätt område men det går att flytta till något som inte fungerar - oavsett var den ligger. Hade det varit alldeles förjävligt här hade det varit annan sak men hux flux är det vinter igen och alls är inne. 

Nu får jag också komma in i mitt nya jobb utan annat som distraherar och tar kraft - även om  också resvägen varit bättre där bortifrån. Nya tag, förhoppningsvis för att vi väntar på något bättre.

Ska vi flytta???

Allt händer samtidigt... Vi har pratat om att flytta det senaste året. Gården har blivit en plats med bråk, skadegörelse och nedskräpning. Nya inflyttade som kommer från värre områden har tagit med sig sin negativa attityd, struntar i vad barnen gör, slänger skräp och sina "fågelfrön" precis överallt.

R vill inte leka på gården längre. Han är ute i 10 min och sen är han inne igen. "Nu slåss de igen", säger han. Polisen har varit här flera gånger och pratat med både föräldrar och barn. Det är inte här vår R ska växa upp - i gängbildning och polisingripande.

Lägenheten är fin. Området är mer än fint. Lite stadskänsla, naturen utanför dörren och vattnet lika nära. Dessutom närmare stan samt närmare till mitt nya jobb.

Haken? Flytt samma månad som jag börjar Mutt jobb. Jag ska lära mig en massa nytt, kanske jobba över en hel del och kommer i förväg att vara helt slut och så en flytt på det. J kommer i förväg att göra ett hästjobb med barn och hem - ska han packa också? Han säger ja, det grejar han. Just nu känner jag att jag önskar att det fanns familj närmare som kunde och hade tid att hjälpa... Men det är dom det är, och som några vänner har sagt: Lika bra att göra allt jobbigt samtidigt. När allt väl är flyttat kan man packa upp i den takt man hinner.

Inget eget rum till gäster men så har det varit förr. Det kanske går ändå...?

En blåsig morgon

Jag öppnade precis ytterdörren för att dricka resten av mitt morgonte ute. Det blåser lite men är varmt. Fast jag befinner mig mitt i stan så doftar det hav. Det doftar faktiskt som det gjorde på Mols, i stugan "Lærkebo" där vi tillbringade de flesta somrarna när jg var liten.

En doft sv hav och nyponrosor blandat med tallskog. En doft av glädje och underbara minnen. Visst var det mulet och dåligt väder lika ofta som det var sol och varmt, men minnena minns mest de varma dagarna - oavsett färg på himlen.

Åskskurar och soliga dagar. Bilutflykter, picknick på stranden eller på Tre Høje. En sväng till Ebeltoft eller Randers eller bara en tur upp till bagaren efter bröd.

Urgrävda sandbankar där vi lekte när det var ebb. Vattenmelon som förfriskning och "gömma boll" på kvällarna. Vi hade det så härligt där trots att det, de första åren, inte ens fanns varmvatten. Då var det tvätt med en hink i sanden framför huset, det gick det också.

Jag saknar Mols, det är dags att ta med familjen tillbaka dit igen. Nästa sommar kanske???