Det var så skönt att komma hem igår. Att mötas av en liten kille som kom springande ut genom dörren och kastade sig runt halsen på mig var helt underbart. Att få krama om maken och pussa på honom var inte heller fel. Det kändes som om jag hade varit borta längre än 4 dagar men med tanke på att jag var borta på en annan resa förra helgen kanske det inte var så konstigt.
Saknar dottern som kommer hem från pojkvännen i morgon.

Det blev en lugn kväll hemma, packa upp allt, gosa med R och småprata under kvällsrutinerna med läggning. Mysigt alltihop. Ja, inte packa upp kanske men skönt att ha det gjort.

Idag var det full fart som vanligt. Lämna på dagis och äntligen få åka t-bana igen. Det går så mycket fortare än att åka bussarna så det var skönt att det funkar igen. Jag hämtade idag också, det ska jag göra ända till onsdag om en och en halv vecka. Det gör jag bara var 7:e vecka när J har jour. Nu ska han dessutom åka till Gran Canaria med jobbet, hans tur att resa med andra ord. Så det blir lite mer lämna-hämta för mig - vilket är ganska mysigt att få göra ibland.

Efter en fredag med vinlotteriet, storhandel på Willys och McDonalds till middag börjar jag känna mig normal igen!

Hemma igen

Äntligen är jag hemma igen! Äntligen mest för att jag saknar min familj för jag älskar ju att resa. Det har varit några riktigt trevliga dagar, dagar blandade av möten i mysig miljö och stadspromenader runt i Aarhus. Vi hade vårt heldagsmöte i Den gamle By i Aarhus och det är, som jag tidigare skrivit, en så mysig plats. Där kan man lugna stressade nerver, spekulera i hur man levde förr, smaka mat och godis, titta på vackra hus och se hur man bodde förr - en oas i tidsresa med andra ord. Påminner lite om Skansen men här är det bara hus. Just nu håller men på att bygga till en modernare tid så snart är det inte längre bara vackra korsvirkeshus utan också 70-talsmiljö. Spännande!

Aarhus är en liten men ändå stor  - och väldigt charmig storstad. Jag har alltid gillat staden riktigt mycket, antar att det beror på att jag var mycket där när jag var yngre. Det är en stad som påminner mig om sommar och semester, glass och godis.

Vi fick ockkså besöka konstmuseet ARoS men det jättehäftiga utställningen "Your Rainbow Panorama". Man har helt enkelt gjort en liggande rund regnbåge på taket av museet där man tittar ut över den vackra staden, havet och Mols i bakgrunden. Som sagt så är det ju ett av mina favoritställen och att stå på taket och titta över mot landskapet med de härliga sandstränderna medan solen gassade, då kändes det som om det var sommar och inte nästan oktober.

Nu är jag som sagt hemma igen och det är skönt. Vi lämnade hotellet kl. 05.30 i morse, var ute och åt en underbar middag igår med riktigt goda viner så jag kan alla gånger erkänna att jag är trött. Men det är ok att vara trött för att man har gjort något roligt, kreativt, nyttigt, lärorikt och samtidigt njutbart. Det är inte alla dagar på jobbet som kanske är precis lika bra ;)

Bort, hem och bort igen

Nu var det länge sedan jag skrev. Det har varit full fart, eller snarare mer än full fart. Men det har också varit riktigt roligt.

I fredags åkte jag och R till Legoland. Det var en arbetsresa så vi hade sällskap av en vinnare och hans son. Han hade vunnit resan på em auktion och jag och R fick jobbet att följa med. Men hur mycket jobb är det att roa sig på Legoland i två dagar? Inte mycket!!

Möjligtvis för benen då. Och för alla celler i kroppen som inte gillar när det snurra . Annars var det hur kul som helst. R ville åka det mesta och helst av allt sådant som stänkte vatten. Vi åkte stockar nerför vattenfall, snurrande hjul nerför vattenfall, piratbåtar där man sköt på varandra - och gärna skjuta vatten på land också.

Vi åkte tills vi var helt slut - sen gick vi till rummet och byggde Lego. Självklart hade vi ju shoppat. Lördag började vi om igen. Mer vatten, mer snurrande och mera gå. Jag undrar hur långt vi egentligen gick dessa dagar...
Bion var en höjdare: 4D dvs det regnade och blåste och bäst av allt enligt R: det snöade!

Vi var helt slut när vi reste hem och söndagen blev en riktig slöardag.

Nu är jag tillbaka i Dammark. Vi har haft möte hela dagen på huvudkontoret.
Jag ligger på min säng på hotellet The Square vid Rådhusplatsen i Köpenhamn. Egentligen borde jag sitta på en uteservering och dricka vin men jag orkar inte. Det är sommarkvälls-värme ute... Men tåget till Århus går kl. 7.50 i morgon inför en hel dags studiebesök. Det ska också bli väldigt roligt att se gamla, kära minnen från barndomen i Århus.

Längtar....!

Jag längtar till på fredag! Då ska jag och R åka till Legoland, utan resten av familjen. Egentligen var planerna att vi skulle åka allihop men plötsligt så var det ett jobb som skulle göras och jag fick förfrågan om jag hade lust att ta det. Så nu ska vi dit - igen!

Han och jag var där förra sommaren också, även det i jobbet. Det var superkul och R har tjajat om det hur mycket som helst efter det. De har ju fått nya saker som han har sett reklam om på tv, liten som han är... men Starwars tycker han ska bli så häftigt. Jag längtar efter att åka dit med honom. Det ska bli mysigt att rå om varandra ett par dagar även om jag ska representera också. Det kommer att gå så bra!

Jag ser fram emot den danska maten, framförallt "barndomsminnet" den "røde Pølsen". Det med "det hele" på (vilket innebär remoulade, rå och rostad lök, inlagd gurka och vanliga ketchup och senap)

Äkta dansk hotdog

Mums!!!

Idag är det mest "göra-klart-innan-jag-åker" saker som fixas. Dagis har stängt i morgon så jag är ledig. Tvättstuga och lätt packning är allt som står på programmet. Och få läsa och koppla av en stund... Det längtar jag också så mycket efter!

Sen är jag hemma en dag, och sedan åker jag till Danmark - igen. Köpenhamn och Århus..... Det ska också bli kul!

Fast jag kommer att sakna familjen då - det vet jag....

Friska igen...

.... hoppas jag! Ingen idé att säga för mycket, är tillräckligt vidskeplig för att inte ta ut något på förhand. Men alla är tillbaka där de ska vara idag. Jag på jobbet, J på jobbet och R på dagis. Pigga och glada höll jag på att skriva men det hade kanske varit en halv lögn. Glad ja, men vette tusan hur pigg... Förstår inte att man kan vara så trött när jag ändå har sovit bra.

I natt sov jag som en klubbad oxe. Det var i och för sig ett tag sedan så det är möjligt att det är därför jag känner mig alldeles vimmelkantig idag. För sömnbrist är det inte. Den kommer nog först nästa vecka.

Jag håller tummarna att det inte kommer några bakslag vad gäller att vara sjuka. Vi ska ju ut och resa den här veckan, jag och R. Längtar!!
Vad gäller sömnen så håller jag tummarna att natten blir likadan som den senaste. Vet inte när jag sov en hel natt utan vare sig att vakna utan att veta varför eller att störas av en massa röriga drömmar.....

Tummarna knutna... men nej, får visst göra det mentalt. Gick inte att skriva så.....

Liten sjukling

Det är inte lätt att vara liten och sjuk. Inte för att det är lätt att vara stor och sjuk heller men på något sätt så är det synd om de små. R skulle äntligen få fälja med på fotboll igår, något han har frågat om då och då under säsongen. Vi såg fram emot att testa om det skulle gå att ha med honom. Både för att det var roligt att han också var där och för att det skulle vara perfekt om han gillade det om det någon gång saknades barnvakt.

På väg till Söderstadion började han att klaga över ont i magen, det högg i magen sa hann men mellan "huggen" sprang han som en studsboll. Vi kom in, gick på möte medan R och E gick och satte sig. De hann inte mycket längre innan han kräktes över bordet. Bara att åka hem och ta hand om honom. Trots det var han pigg, ville äta, satt och lekte och höll på med sina legogubbar. Han ät lite mat och sen var det ok. Vid 23-tiden kräktes han igen och sedan sov han. Så konstigt. Ganska pigg, ont i magen men inte speciellt illamående. Idag är vi hemma. Jag hade svårt att sova inatt, min mage körde också och det kändes som om jag var på väg att bli dålig.

Nu kom J hem. Nu har han också mått illa, utan att må dåligt eller känna sig sjuk. Så konstigt.

Bara R är bra inom några dagar och att jag inte blir sjuk. Jag tänker besämma mig för att jag klarade mig och det jag kände igår och inatt var min variant av magsjukan. Eller matförgiftning......
Vi ska till Legoland på fredag, jag och R. Jag har inte tid att vara sjuk och jag vill inte att de andra ska vara sjuka heller. Så det så.

Skön lördag

Efter en väldigt stressig fredag var det så skönt med en lugn lördag. Jag var så trött igår att det nästan var overkligt. Så trött att det var svårt att sova. Så trött att jag inte kunde varva ner ordentligt. Jag somnade till slut och då drömde jag i fyrkanter. Jag hade stoppat in mina drömmar i mallarna jag jobbade med igår, i fyrkanter med ramar som man kunde reglera. Hur jag än försökte spara så gick det inte och mallarna förstördes. Drömmarna stannade dock kvar även om jag inte kunde arbeta med dem.... snurrigt....ja. Bara förnamnet. Jag vaknade till och var både frustrerad och arg över att inte ens i drömmens värld kunna slappna och och koppla bort jobbet. Till sist somnade jag dock och sov drömfritt. Skönt. Inte för att jag var speciellt utvilad i morse men jag hade i alla fall fått sova några dröm- och stressfria timmar. Det gör bara att jag längtar efter att gå och lägga mig.

Med tanke på hur natten var har den här dagen varit precis tvärtom. En skön dag i soffan i barndomshemmet, en stund i trädgården och plocka plommon och så en härlig stund i soffan igen. Tårta och kakor, goda mackor och en favoritröra serverade, det var gott. Solen sken och det var en vacker höstdag. Vi åkte österut från Stockholm och där hade hösten verkligen nått längre. Träden hade börjat bli gula och naturen hade börjat få en vacker färgskala. Roslagen är verkligen lite före vad gäller hösten.

Solen sken och det var härligt, trots den kalla natten. En vacker dag och skönt att kunna vara ute en stund och njuta av de sista varma solstrålarna. Jag hade önskat samma väder i morgon med såg nyss att det verkar bli regn. Bara för att vi ska vara ute i ca 5 timmar.... Frivilligt ja, så det är bara att klä sig. Trist bara, för det skulle vara R´s första fotbollsmatch på läktaren. Vi ska se om det funkar att han följer med när vi inte har barnvakt och motståndet tillåter och i morgon är en sådan dag. Nåja, vad gör väl lite regn, det är bara att klä på sig.

Nu ska jag tända några värmeljus, läsa en stund och umgås med familjen som är hemma. Sedan ska jag sova. Förhoppningsvis gott.

När är det dags?

Jag är en höstmänniska. Jag älskar hösten med sina vackra klara färger, löven som ligger regntunga på marken och bildar en färgglad filt, krispigt kalla mornar när den första frosten biter i kinderna och dimman som lägger sig tung över skog och mark. Dessutom är det helt ok att sitta inne uatn dåligt samvete, att kura ihop sig under en filt när vinden viner i träden och regnet smattrat mot rutan. Tända stearin- och värmeljus och dricka te som värmer gott.

Men när är det dags att klä på sig? På våren åker kläderna av så snart solen börjar värma lite och man tycker att det är ok att gå småhuttrandes till jobbet för "de har ju lovat sol och varmt idag". Nu på hösten så drar man sig för att ta på sig kläderna igen, man väntar så länge som möjligt. Vad är egentligen temperaturskillanden på när man tar av sig kläderna på våren och inte vill ta på sig dem på hösten?

Man drar sig för att plocka fram stövlarna, strumporna och höstjackan. Handskarna får gärna vänta ett tag till (även om de debuterade för säsongen på fotbollen i måndags) men hur länge ska man vänta? Jag sneglar lite på mina medresenärer för att kolla läget och det är en salig blanding av bara ben, toppar, stövlar och halsdukar. Men jag vägrar att frysa, så jag tänker INTE låta andra bestämma åt mig. Men sneglar ändå....

Idag passerades min gräns. Då åkte strumporna på till kjolen. Inte stövlarna, inte än, de får snällt vänta ett tag till men jag vägrar frysa om benen. Strumpor, kjol och stövletter - och höstkappan. Jag bär hellre kappan över armen på hemvägen än att jag fryser på mornarna.
Som höstfantast gillar jag att få ta på mig den lite tjockare tröjan, att få svepa in mig i en halsduk. Och ja, jag gillar vinter också. Riktig vinter med massor av snö och många minusgrader. Då blir man varm om man klär på sig ordentligt. Blaskvintrar eller de där som inte har någon snö är kallare. Då är det bara rått i Stockholm.

Så var går gränsen mellan sommar och höst när det gäller kläder? Och mellan vinter och vår när kläderna åker av? Tror som sagt att det är kallare när vi klär på oss än när vi klär av oss..... Så var går gränsen?

Ovanligt tyst

Igår var det fotboll. Allt var som vanligt, förutom att matchen var tv-sänd så vi fick hoppa över sladdar, gå runt kameror och inte sparka ner en tv-skärm... annars som vanligt. Utöver tystnaden.
Inga trummor och sång på uppvärmningen, det kändes som om det var långt till matchstart när det var så tyst. När spelarna kom in sjöngs det som vanligt och det började kännas som matchkväll. Så blåste domaren igång matchen och det blev tyst. Inte knäpptyst men nästan.

Det var en ganska ovanlig känsla av att kunna höra spelarma ropa till varandra med publiken som bakgrundssurr. Det hyschades och viskades men ingen sång och inga trummor. Klacken ville visa vad som händer om supportrarna uteblir och det visade de verkligen.
På pick slagen 10.00 av matchtiden drog de igång - unisont. En helt makalös känsla och upplevelse. Jag får gåshud på armarna när jag tänker på det, så maffigt var det. Det verkade nästan som om de hade tränat ihop sig för de började exakt samtidigt.

Just då kändes det som om det kunde bli en bra och rolig fotbollskväll och när Hammarby en stund senare fick en straff och satte bollen i nät, kändes det lite som om att det kanske skulle kunna gå vägen den här gången - mot laget de rimligen inte borde slå..... Men ack så fel. De orkar inte hela vägen. För oss vid sidan om ser det ut som om orken och fysiken räcker till 75-80 minuter men inte mer. De borde ha klarat det trots att Sundsvall ligger mycket högre i tabellen (ok, det gör nästan alal i tabellen) men de saknar självförtroende, grabbarna. Nästan så att jag tycker synd om dem...

Tystnaden, den underbara startramsan och sången vändes mot irritation och rop. Ilskna rop på domaren och svordomar i allmänhet. Egentligen var det ganska lugnt utöver det verbala. Vi var på tå som vanligt och som vanligt - som tur är - hände det inte så mycket mer. Tystnaden la sig över måndagskvällen, både ute och i bilen på väg hem. Vad händer nu? Klarar killarna att hålla sig kvar i Superettan? De skulle ju tillbaka till Allsvenskan. Jag har valt att arbeta för Hammarby, när jag började för 8 år sedan var det stämningen på läktarna som avgjorde, ja plus närheten hem. Just på grund av det har jag inte känt så mycket mer än "trist att det inte går bra, det är roligare då" men nu känns det konstigt om de plötsligt skulle ta ett kliv neråt. Behövs publikvärdar då? Jag kommer att sakna fotbollen om det inte är så och jobba för laget som lärde mig älska fotboll är otänkbart. Det är helt enkelt för långt bort (och vi har inga flyttplaner). Nej grabbar, ta tag i det här nu och visa att ni vill vara kvar! För fotbolls-kärlekens skull.

Det ska inte vara tyst på läktarna, det ska vara sång. Även om det var riktigt häftigt igår.

Kräftskiva!

Nu har vi haft vår årliga kräftskiva med en av mina riktigt goda vänner och hennes man - som också har blivit en god vän. Vi träffades i mamma-gruppen när jag var hemma med R och hon med sin dotter. Det visade sig att vi hade en väldigt udda sak gemensamt: Sicilien. Hennes man kommer därifrån och min mamma bor där. Äntligen träffade jag någon som visste vad jag pratade om när jag pratade om saker på ön. Att vi sedan blev riktigt bra kompisar utöver det är härligt! Hon är dessutom min klippa till barnvakt när vi jobbar fotboll. Vi försöker hjäpa till tillbaka men hon leder stort.

Som sagt, i går var det dags för vår årliga kräftskiva. Det har blivit en tradition sedan ganska många år tillbaka och lika trevligt varje gång. Vi brukar ha den när det funkar efter semestrarna och innan vi har lyckats hitta datum så brukar det vara höst. Förra året var rekord, då hade vi den lagom till Halloween. Så nu var det rekord år andra hållet. Så tidigt har vi aldrig lyckats ha den tidigare. Med tanke på att barnen börjar skolan nästa år kanske vi t o m kommer att kunna sitta ute då.

Kräftorna var riktigt, riktigt goda. Vi köpte dem i Vätterstad när vi passerade där i somras. Där finns en ICA-butik som säljer färska Vättenkräftor till en väldigt bra pris. Och dessutom har de alltid varit goda.

Så vi 4 vuxna lyckades sätta i oss 4 kg svenska kräftor! Barnen åt kycklingklubbor och var lagom intresserade av kräftorna. Nåja, R ville suga ut saften men köttet kunde jag få....

Vi frossade, pratade, åt, drack och mådde allmänt bra.

Efter det goda salta gick vi över på det goda söta. Jag hittade ett recept på Kubansk chokladmousse i Leilas kokbok och det var riktigt gott. Mörk choklad, passionsfrukt, rom, espresso, muskovadosocker, äggula och grädde. Hur kan det bli fel?!?! Gott var det. Kom just på att det finns fyra kvar i kylen....

Idag är det en slö söndag. Inte så konstigt med tanke på gårdagskvällen kanske... Idag ska vi äta röding. Som jag har fångat. (och ett par som J har fångat)

Godsaker

Solen skiner, det är ganska varmt i luften, inte så mycket mer än 17 grader i skuggan - enligt termometern. Men det är skönt ute. Skönt att kunna sitta ute och njuta av en kopp Nespresso-kaffe och sicilianska mandelkakor. Så underbart att ha en kompis som orkar släpa hem sådan till mig. Det är lycka och vänskap, det!

Jag älskar de där små, söta kakorna och det vet hon. Jag fick en ask med många i och eftersom de är så små - precis perfekt storlek - så håller de länge. Jag har lovat mig att äta max tre till en kopp kaffe när det är helg och två en vardag. Knäppt? Än sen... då räcker de ju längre.

Jag fick dessutom en flaska mandelvin, något jag också är barnsligt förtjust i och en frisk Limoncello. Mandelvinet kommer jag nog att spara ett tag, gärna till det blir varmt igen. Det är inget "vinterdricka", det ska drickas iskallt sköna sommarkvällar. Den här sommaren har jag tömt 2 flaskor av det, den ena följde med på semester och den andra gick åt här hemma. Tur vi ska till Sicilien nästa år igen så att jag får fylla på - och som sagt, tur att jag har en kompis som orkar släpa.

Min bror ska förresten ner om några veckor. Undrar om han har lust att  bära lite extra....???

Det är nästan så att man kan tro att det här är en matblogg. Jag inser att det handlar väldigt mycket om sådant man stoppar i munnen när jag skriver. Måste vara för att jag älskar god mat, att testa nya smaker och prova nytt. Det behöver absolut inte vara fint och lyx, det kan lika gärna vara ett hak runt hörnet. Många gånger är det där det överraskar...

I kväll blir det kräftor med vännen ovan och hennes familj. Undrar om jag skriver om mat i morgon igen?

AJ i plånboken

Började dagen hos tandläkaren. Hur kul är det på en skala??? Inte alls, speciellt inte om man frågar plånboken/bankkontot.
Jag bet sönder en redan lagad tand tidigt i somras så det var bara att bita i det sura äpplet (haha vilken ordvits...) och uppsöka tandläkaren. Hon gjorde en provisorisk lagning då och sände en remiss till en specialisttandläkare för självklart var det inflammation i roten. Suck....

Nu är iallafall steg 1 fixat, det som var mest bökigt. Bort med den gamla rotfyllningen, rensa ut ordentligt och så en ny rotfyllning. 1 timme & 10 min senare var det färdigt. Det kändes inte alls men nu, ett antal timmar senare, känns det som om någon sitter inne i min kind och spelar hårdrock, mest på trummor.....!!

Ny tid och tandläkaren nästa vecka för att få en provisorisk krona och så tillbaka efter jul för den riktiga kronon. Ok, då vet jag vad jag ska spara pengar till.....

Dessutom var det riktigt höstrusk ute i morse så det blev jag ju inte ett dugg piggare av. Fast det var ganska skönt att kunna ta fram stängda skor, eller snarare höstkängor, utan att känna sig dum.

Igår jobbade jag hemma och det hade inte varit fel att göra det idag också. Satt i köket med datorn, kaffekoppen och telefon - världens mysigaste hemmakontor. Fast det är klart, altanen är ju inte fel när det är solsken. Men om man vänder på det blir det ganska trist i längden att inte kunna surra lite med kollegorna.

Dagen har gått fort, trots bultande kind och svidande plånbok. Men förresten, något positivt blev det av det hela: Det kostade 900:- mindre än vad tandläkaren hade sagt till mig.
Och så hade hon tv i taket. Är det bonus på pengarna?

Energitjuvar

Dessa energitjuvar! Jag blir så irriterad på att jag blir irriterad på dem. Varför inte bara låta dem hållas och strunta fullständigt i dem??? Fast det är ju det som är helt omöjligt.....!!

Jag är så less på att ödsla energi på att andra ska köra sina egna "race", inte ta hänsyn till andra, inte respektera sin omgivning och helt enkelt inte ser att de gör folk galan runt omkring. De finns lite överallt, är svåra att komma undan i vardagen och de har en benägenhet att bara ta plats. Överallt.

Jag har lovat mig själv att sluta bry mig och det går sådär. I perioder kan jag låta deras egenheter rinna av nmig som vatten på en gås, andra stunder retar det gallfeber på mig att de inte kan ta hänsyn till andra och skiter fullständigt i saker och ting. Det är så respektlöst och det är nog det som gör mig så arg och irriterad.
Nu har jag fått en överdos så det känns SÅ bra att avreagera sig här. Få se om någon orkar läsa detta och kommentera men jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är så här. Om jag det ör det ju mig det "är fel på".....haha

Jag SKA sluta bry mig! SKA göra mitt allra, allra bästa att bara låta det vara när det händer och undvika situationen så gott det går. I vissa fall är det enkelt, i vissa fall helt omöjligt. Men om jag har "gåsa-skinn" så fastnar det inte och jag behöver inte lägga energi på att bli irriterad.

Förhoppningsvis blir det bättre men jag tror inte det. Dessa människor är på det sättet och det är nog inget vi andra kan göra åt - mer än att hoppas att ingen tycker detsamma om mig!

Tack för ordet - det hjälper att skriva av sig lite frustration :)

En dag på det andra jobbet

Äntligen kom jag iväg på en bortamatch. Kul! Vi var många som skulle jobba idag så det blev så att vi gruppchefer åkte bil och resten av publikvärdarna buss. Även om det hade varit väldigt rolig att umgås i bussen var det skönt att luta sig tillbaka i bilen.

Så mycket match såg jag inte. Det var mest ryggen mot händelsernas centrum, prata med folk och knuffa tillbaka publik till rätt sida staketen. Vi själva hamnade på innerplan, det gick inte att röra sig i publikhavet. Hammarby lyckades med att komma iväg med ett stort antal bussar och det var ett par tusen Hammarbyare på plats. Härlig stämning och mycket sång !

Tyvärr så höll inte laget samma standard trots att det kändes så från början. Det kändes som om det var en bra stämning i laget och det började bra men ack så dåligt det ändå slutade.

Energitjuvar fanns det också på plats men det är en helt annan historia....

Trots brända flaggor, byxorna fulla med pulver från brandsläckare och en massa "evighetstjat" så var det riktigt roligt att åka på en bortamatch.

Undrar om det kommer att kännas lika kul när klockan ringer kl 6....

En hysterisk kväll

Vilken skön lördag det var. solen sken och det gick att sitta ute. Jag fällde t o m upp parasollet en stund för att det blev för varmt. Det var skönt att njuta ute med boken i handen, kanske en av de sista dagarna det går att sitta så. Solen skulle skina idag också men nu är det mulet.

Jag ska till Degerfors idag så det spelar inte så stor roll vilket väder det är. Fast det är skönt om det inte regnar.... Vi har velat fram och tillbaka om vem som ska åka även om det är jag som är anmäld. Jag har velat åka "sådär" mycket men ju mer det närmar sig, ju mer känner jag för att åka - hur trött jag än kommer att vara i morgon. Tur man kan gå och lägga sig tidigt då. Dessutom sänds matchen på tv, då kan J titta ändå. Fast han får ju inte stämningen som de 2-3000 bajarna på plats antagligen kommer ett ge.

Lördag ja... E kom hem med sin pojkvän och åt middag. Grillat med tillbehör. R var ute och lekte när de kom och blev så glad när han såg dem, därav den hysteriska kvällen. Han var ute och lekte både före och efter middagen och han ramlade på väg ut. R kom tilbaka gråtandes och sedan slutade han knappt. Allt var fel och lillkillen var så trött. När E och S skulle gå grät han hysteriskt över att hans älskade E skulle lämna honom, stackarn. Sen tog det en evighet att lugna ner honom. Han "mutades" med film i sängen och till slut somnade han. Inte lätt att vilja vara med överallt.

Strax dags att fixa sig, packa ryggan och se vad som ska med. Som sagt, man vet ju inte hur det där vädret kommer att te sig. Det är min första bortamatch för säsongen. Undar om det kan vända trenden och bli en bortaseger? Isåfall kanske jag åker snart igen.....

Första höstdagen - enligt kalendern....

1 september, lika med den första höstdagen. Iallafall enligt kalendern. Nog kändes det så i morse när det var dryga 8 grader när jag och R begav oss hemifrån. En frisk isande känsla i luften som inte har funnits tidigare. Lyssnar man på nyheter och väderprognoser så är det som det brukar och hösten räknar man med når Stockholm i slutet av september. Det kanske stämmer.....

Än så länge finns det inget i landskapet som påminner om höst. Åtminstonde inga gula blad och helvissna träd. Däremot skvallrar våra päron och grannens äppelträd om att vi är där snart så visst är det ändå skillnad. Vi har en ljusrosa ros hemma som inte alls har fattat det där med årstider. Den blommar som bäst just nu och de två tidigare åren vi har haft den har den t o m fått snö på blommorna. Blommar riktigt sent med andra ord. Fast det är oerhört vackert när man tittar ut en morgon och den första frosten har lagt sig. allt är vitt och luften är hög och klar. Även de stackars blommorna som dör av det är vackra i den inramningen.

Jag älskar hösten. Det är min absoluta favoritårstid. Den kan vara varm och skön så länge solen fortfarande värmer och det är härligt att sitta ute insvept i en pläd och njuta av den sista solens sommarvärme. Att gå iväg på morgonen när det är sol och någon minusgrad är uppfriskande och härligt. Man behöver inte vela med kläder, man vet att det är för kallt med bara ben och fingervantarna är så små att de får plats i väskan på hemvägen då det oftast är varmare.
Trädens vackra färger när allt har skiftat till starkaste orange och marken täcks av ett vackert, färgglatt lövtäcke. Hösten har en speciell doft som gör det härligt att ta en stilla promenad i det vackra.

Har jag sedan tur följer en fantastisk vinter, en sådan där vi i Stockholm har haft de sista åren. Kallt och massor med snö. Det är så vackert att det gör ont i ögonen.

Men först ska vi njuta av första halvan av september, förhoppningsvis utan frost men ändå med vackra friska dagar. Jag börjar längta efter värmeljusens milda ljus och att få svepa in mig i pläden.