Trötter

Jag visste att jag skulle vara "död" idag. Men nu är den jobbiga veckan över med alla kvällar och det har gått över förväntan. Världens bästa son som inte väckte mamma lördag morgon och som själv som till över 10 på söndagen. Att jag sedan inte sov några timmar mellan söndag och måndag anses som självförvållat - och väldigt onödigt.

Jag var småseg igår redan innan match men lättare till sinnet efter ett väldigt bra samtal med min chef. Det började med ett möte om en arbetsuppgift och slutade med peptalk och tankar kring arbetet. Alltid något. Förhoppningsvis vänder det lite nu. Det behövs verkligen.

Idag ska jag och R på hans första friidrottsträning. Jag ska hitta till en skola som jag tror vet var ligger. Låter bra, va? J visade mig vägen förra tisdagen, i skymning och med "femtielva" svängar innan vi var framme. Det slutade med att han var tvungen att köra tillbaka till start för att börja om en gång till. Jag är helt säker på att jag och R kommer att vara ute i god tid. J är nämligen inte hemma och kan följa med för jag har gett honom biljetter till AIK-Leksand i förlovningspresent. På söndag är det 10 år sedan han friade till mig på Söderstadion. Helt ofattbart så snabbt tiden går. Matchen gick idag så han fick biljetterna i förhand vilket inte är mer än rätt eftersom jag fick min present redan i somras. Jag såg klockan jag hade gått och spanat på länge på flyget till Tunisien och den köpte han till mig.

Min snygga förlovningspresent

Det ska bli spännande att se om R gillar friidrotten. Det är lite svårt att förklara för honom att det inte är det samma som i somras när de var 150 barn som tränade på Enskede IP. Men som sagt, vi får se om han tycker att det är kul. I så fall är det nog en blivande löparstjärna!.