Så lät det i lördags när jag fråga R om han ville följa med på matchen Hammarby - Sundsvall. Först skulle han nämligen inte alls med och på sätt och vis tyckte jag att det var bra. Men samtidigt tyckte han att förra matchen var lite obehaglig så jag tyckte att han borde komma med bara för att se att det inte alls var farligt.
När jag sedan frågade om han skulle ha barnvakt fick jag svaren ovan. Sagt och gjort, R fick följa med.
Vi som jobbar med media hade fått bjuda in släkt och vänner och jag hade bjudit in vänner till oss, en familj där alla är hammarbyare. R tyckte att det var toppen att det kom med kompisar. Dock ville han inte sitta med dem på läktaren, han ville att S skulle sitta med honom på pressläktaren. Jag var tveksam pga att det var många journalister på plats men min chef sa ja. Där satt de, med var sitt papper och penna och åt pommes och nachos. Tittade de på fotboll? Nja.... när publiken skrek lite extra och faktiskt de sista 10 minuterna.
Ungar är härliga! Jag är glad att han vill med och det är roligt att han tycker att det är så roligt. Och han är snäll och sköter sig så det är inga problem och kollegorna tycker om honom, det är underbart.
Men titta på fotboll?? Kanske så småningom......
 |
| S & R "tittar på fotboll" på pressläktaren |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar