Vill åka bort...

Jag skulle behöva åka bort. Helst till en stuga i skogen där det är lugnt och tyst, där jag kan gå promenader och lukta på hösten, där jag kan tända värmeljus och göra mitt bästa för att koppla av. Det värsta är att jag vet att det inte hjälper ett endaste dugg. Men det skulle ändå vara så skönt och det känns så oerhört behövligt just nu.

Det är tungt med eller kanske för R som inte hittar sin plats, som får skäll, som får sitta i ett eget rum. Jag är så ledsen för hans skull, frustrerad över att inte kunna hjälpa till och hjälplös för att inte kunna göra något. Han är för liten för att förstå och ta åt sig ordentligt det vi säger åt honom. Vad ska vi göra??? Vi pratar, diskuterar, vädjar, ja allt utom att skälla. Vi har insett att det inte är något idé att skälla, han fattar ju inte att det är fel och tänker inte på mycket av det han gör. Ska han krama en kompis slutar det med att han river personen, ska han gå förbi någon klappar han personen i ryggen. För hårt. Och så blir det bråk. Hur ska vi få honom att förstå att det är fel?

Som tur är hans fröken bra, det verkar finnas resurs för att hjälpa honom men det hjälper ändå inte riktigt när alla mår dåligt. Att åka bort från stan en stund känns som att det bara är ett kort andrum men ett välbehövligt sådant. Jag vet att det är höstlov snart men det är så långt bort ändå. J ska resa bort nästa vecka, då får han lite andrum. Men jag behöver också ett. Snart.