fredag 20 september 2013

Dagen efter

Jag känner mig ganska så trött idag. Uppgiven och frustrerad. Jag brukar vara ganska kall när det händer saker som händelsen igår. Men inte nu. Det var så idiotiskt och korkat att det inte finns ord för det. Att vilja sabotera för ett lag som man kallas "sitt", att använda ordet "kärlek" för en klubb när man fullständigt skiter i hur mycket böter klubben får, skiter i att sponsorer tappar intresset, men framför allt skiter i att föräldrar inte längre tar med sig sina barn - om de ens kommer själva. Skiter i att många barn hade svårt att sova igår kväll och att de säkert fortfarande funderar mycket på det som hände.

Min R sa inte så mycket i morse, han var bara väldigt trött. Klart han skulle ha varit hem tidigare men så var ju också planen. Hade det varit en match precis som vanligt hade han varit i säng vid 21.30 vilket fungerar en torsdag. Nu blev det senare, mycket för att det var många tankar som snurrade i hans huvud. Hur många andra barn hade det så och som har fått hela sin "fotbolls-intresse-framtid" förstörd - eller åtminstone för lång framtid.

R kommer nog att följa med igen men när jag frågade om nästa match sa han nej. Då är han ändå van att gå på match eftersom hans båda föräldrar jobbar där. Han har hört oss prata massor om saker som händer, han vet hur vi jobbar och miljön är inte främmande för honom. Jag antar att det blir lite som när man ramlar av en häst: Upp på ryggen så snart som möjligt igen så man ser att det faktiskt inte är farligt. För förhoppningsvis slipper vi liknade händelser lång tid framöver och förhoppningsvis har de flesta av dessa små idioter åkt fast, eller gör det inom snar framtid.

Publiken kommer att svika, andra också, bara för att några få hade bestämt sig för att skita i det de kallar sitt lag, i alla andra som hade sett fram emot en trevlig kväll och alla vi som jobbade - de flesta av oss frivilligt direkt efter ordinarie jobb.

Jag är trott. Trött på idioter, trött på att mina vänner ska vara ledsna och besvikna och trött på de som inte förstår. De finns ju också. Tyvärr.

Trist att tomt kändes bäst...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar