Drömmar....

Jag letade efter en sak i min kalender. Ja, jag har en sådan. Av papper. Fortfarande. Tycker att den ger bäst överlick och möjlighet att bläddra fram och tillbaka. Jag kanske slutar någon gång men inte just nu. Så var det sagt.

Jag såg något jag hade skrivit den 11 januari i år, något om drömmar och slå in. Jag har en dröm. En dröm som har följt med i många år och som jag hoppas, hoppas kan bli sann någon dag. Jag vet inte helt om min man är enig men jag hoppas det. Att flytta från Stockholm ut på landet. Gärna i närheten pga jobb, vänner och fotbollen (och annan sport som familjen roas sig med) men ändå ut på landet.

Jag trivs ganska bra där vi bor nu men det är inte hemma. Inte sådär hemma som jag tror att det kan kännas i hjärtat. Jag vill känna att "här ska jag bo till jag blir gammal" och det är det absolut inte alls där vi bor nu. Det känns mer som en väntan på det riktiga. Jag vet att J nog hellre skulle vilja ha en lägenhet och ett sommarhus men jag blir stressad av bara tanken. Två ställen att ta hand om, betala räkningar på och sköta om. Nej, sommarstuga känns sådär - iallafall just nu.

Jag vill ha ett hem att komma hem till. Ett hus som andas kärlek och värme. Ett hus att mysa i, pyssla med (för att det är mitt eget. Vem har lust med det i något man hyr???), umgås med vänner i och bara må bra i.
Ett hus som antingen ligger ute på landet med naturen runt hörnet. Tänk att kunna gå en skön promenad en tidg vårmorgon. lyssna på alla fåglar och andas in de härliga dofterna. Eller en vacker, vit vinterdag där frosten nyper i kinderna och allt är inbäddat i tystnad. Jag är t o m beredd att skotta snö.

Eller nära havet. Njuta av lugnet att titta ut över vattnet en varm sommardag eller en riktigt ruggig höstdag då vinden piskar havet och det viner i husknuten. Inne sprakar brasan varm och skön.

Drömmar. Drömmar som jag någon gång hoppas kunna uppfylla. Iallafall en av dem. Om man sedan kunde vinna den där storvinsten på Lotto också så att man hade råd med både hus och bli hemmafru skulle livet vara underbart. Det är en annan dröm men den känns längre bort. Jag är nog född några årtionden för sent. Vem vet, jag hade kanske gillat att laga mat och baka till familjen om jag hade tid till annnat också. Nu är det liksom antingen eller: Slappa eller fixa, inte både och. Och med tanke på arbete mm så känns det viktigare att göra inget ibland. Dessutom är alla för hungriga för att vänta på lite längre matlagning en avnlig vardag. Och orka efter en dag på jobbet. Våra snabbrätter är helt ok på vardagarna. Så det så.

Håller tummarna.....!!