Nejdå, det väntade till att jag på första gången på väldigt, väldigt länge skulle ut på tu man hand men min älskade dotter. Skulle precis gå från jobbet för att möta henne och sen var det kört. Klarade mig ganska bra efter första omgångarna här men var något matt. Maten blev enkel men den gick ner och sen var det ganska ok. Trött som jag brukar bli och öm i magen men inte mer. Men så började filmen och i samma sekund högg det ordentligt i magen. Försökte hålla ut för att se början av filmen men sen var det bara att ödmjukt be om ursäkt för halva raden och sedan skynda. Så trist....
Efter mitt ärende insåg jag att jag inte visste om det skulle hålla i 2 timmar så jag satte mig ytterst på raden nedan medan E satt kvar. Kul sällskap!!! Not. Enda som var tur var att det var en film som man inte hade så många kommentarer till. Det hade varit värre att gå ut för att äta middag och det hade blivit så här. Som E sa pratar man ju inte så mycket under en film.
Men. Det får mig att känna mig värdelös!!! Igen. Hur många gånger har jag "förstört" saker pga min mage?? Vet inte men vet att det är en hel del. Känner mig som ett hopplöst psykfall som har all stress i magen och redan i förväg oroar mig över om jag ska klara av det. Så idiotiskt. Hur mycket jag än försöker övertala mig själv att det är lugnt, att jag själv bygger upp till det så kan jag ändå inte släppa det. Sjukt.
Självutlämnande ja. Men det är därför jag har den här bloggen. För att kunna avreagera mig, skriva av mig och få utlopp för mina känslor. Sorry men så är det.
Jag vet vad som hjälper och det slarvar jag med. Motion. Man kan inte stressa om man samtidigt rör på sig enligt min läkare så det är väl dags för omotiverade mig att ta tag i det. Inte för träingens skull men för magens och huvudets. Började idag med en iskall men väldigt vacker - och dimmig, promenad från Slussen till stan. Inte så långt men bättre än inget.
 |
| Skeppsholmen i dimma |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar