Dagen efter

Dagen efter sista gången. Fast jag undrar om det verkligen är sista gången. Kanske. Men jag har en känsla att det kan bli andra besök på Söderstadion, däremot inte med Hammarby som huvudsyfte - och det är ju där stämningen finns.
Det var speciellt att få vara med och jobba sista matchen. Oerhört härlig stämning till trots för en del tårar hos folk. Härligt att se att det faktiskt gick så pass lugnt till och att folk var glada. Inte det bästa resultatet men iallafall inte en förlust. Jag är glad att jag fick vara med igår, i en, för hammarbyaren, en historisk händelse.


En fullsatt Östra läktare



"Min" Södra läktare



Tifo

Jag kommer att sakna stämningen där, jag kommer att sakna solen, vinden och t o m regnet. På något sätt så hör det fotbollen till i min värld. Klart att det kommer att vara skönt att stå inomhus när det blåser isvindar eller spöregnar men det kommer också att förta en del av känslan. Däremot tror jag att stämningen kan bli den samma - det är ju faktiskt upp till besökarna.

Det jag kommer att sakna mest av allt är min plats. De sista åren har jag funderat på att sluta. Det lockar inte lika mycket längre även om jag har haft det som en "avstressningsfaktor". Jag har härliga vänner som hör till fotbollen och det är de som har gjort att jag är kvar. Men också det att vi ska flytta till ny arena. Varför inte ta chansen att få vara med om det när jag kan?! Så jag är kvar. Än så länge.

Jag kommer att sakna min plats på inneplan oerhört. Jag kommer att sakna leenden från spelarna, kramarna från ledarna, småpratet med de samma, prat med domare och mediafolk, rådda med fotografer som tror att det är nya regler varje gång och att det får göra som de vill. Ja, allt det som kommer med när man får stå där jag har gjort i nio år. (Det första året satt jag i hörnet som nybörjare).

Utsikt från min "startplats"

Min andra plats, i hörnet

Jag vet helt ärligt inte om jag är med nästa säsong. Iallafall inte som publikvärd. Jag ska känna fter om det känns bra där jag ska vara på en läktare. Om det känns ok att gå mellan gaterna. Det är helt ok på landskamperna, där vet jag inget annat, men här känner jag ju folk och vet hur det är när det är som bäst. Jag ska fortsätta året ut. Det är jag skyldig klubben, jag är skyldig mina publikvärdsvänner det och jag vill känna efter. Sen får vi se hur många som fortsätter nästa år men jag har mina aningar....

Vem vet, jag kanske går över till media om de behöver folk. Där har jag ju massor av erfarenhet som kanske kan komma till användning. Eller också är en väldigt speciell period i mitt liv över. Vi får se...


Folkets hyllningar på Söderstadion



Kransen täckt av supportrarnas halsdukar och blommor